ÅU 08.03.2023 18:33

Under havsforskningsfartyget Arandas årliga vinterövervakningsresa observerades att syreproblemen i Östersjöns huvudbassäng fortsätter och att fosfathalterna i ytskiktet har ökat.

I ytskiktet i det öppna havsområdet i Finska viken uppmättes höga halter av näring särskilt i områdena öster om Helsingfors.

– Vid observationsstationen längst österut observerades rekordvärden för Arandas vinterresor. Fosfathalterna uppmätta i ytskiktet var högre än någonsin tidigare, säger resechefen Harri Kankaanpää .

Finlands miljöcentral

Orsaken till de höga halterna i Finska viken är uppenbarligen det fosforhaltiga djupvattnet som strömmat in från huvudbassängen i Östersjön och den lokala frisättningen av fosfor från bottnen av Finska viken. De kraftiga stormarna i januari blandade vattenmassorna och gjorde fosfatfosforhalten hög även i ytskiktet i vattnet.

Att vattenmassorna blandas har också positiva effekter. Blandningen har förbättrat syreläget på bottnen och i västra Finska viken fanns det syre till och med på 100 meters djup. På grund av regnen i början av vintern och snösmältningen var näringsflödena i åarna och älvarna i Finska viken stora i januari, men de tillfälliga höga fosforhalterna från land har ingen andel i de höga fosforhalterna som uppmättes i det öppna havet vid vinterövervakningen.

Finlands miljöcentral

Också i Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken var fosfathalterna i ytskiktet högre än normalt. I dessa områden låg halten av oorganiskt kväve nästa på samma nivå som tidigare år. I Bottenhavets djup konstaterades syrehalten vara på en lägre nivå än förra vintern. Bottnen är dock inte syrefri i Bottenhavets djup, vilket delvis beror på låg syreförbrukning och delvis på tröskeln till Ålands hav, som begränsar flödet av syrefritt djupvatten från egentliga Östersjön till Bottenhavet.

I Skärgårdshavet hade hela vattenpelaren blandats från ytan till bottnen och syre- och näringssituationen var normal för årstiden.

Sämre fosforläge, bättre kvävesituation

I den senaste bedömningen som publicerades 2018 konstaterades, att det i nästan alla våra öppna havsområden fanns mer näringsämnen än vad gränsvärdet för en god marin status tillåter.

Observationerna från övervakningsresan denna vinter förutspår tillsammans med observationerna från tidigare år en försämring av statusen för fosforindikatorn, jämfört med föregående statusbedömningsperiod. Kväveindikatorn visar ingen motsvarande försämring, utan för dess del kan man till och med uppskatta att statusen har förbättrats något under 2000-talet.

Det är ändå en lång väg kvar till en god status i havsområdena. Finlands öppna havsområden har en stark växelverkan med den egentliga Östersjön och de rörelser som sker där i vattenmassorna har på kort sikt en betydande inverkan särskilt på situationen i Finska viken. På lång sikt är det dock viktigt att minska näringsbelastningen från land och luft och stävja klimatförändringen för att uppnå en god marin status. Våra egna åtgärder påverkar tillståndet i våra inre kustvatten även på kortare sikt.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln