Forskare om totalförbud av sexköp i Finland: ”En mycket farlig lag”
Människohandeln är en behändig fiende som alla kan motsätta sig, men den diskussionen tränger undan diskussionen om migranters och sexarbetares rättigheter.
Niina Vuolajärvi, forskare i sociologi
Ett totalförbud mot sexköp slår hårdast mot dem som säljer sex, och allra hårdast mot utlänningar som säljer sex.
Det säger forskaren Niina Vuolajärvi som nyligen disputerat om sexhandeln i Norden vid det statliga universitetet Rutgers University i den amerikanska delstaten New Jersey.
Vuolajärvi, som är från S:t Karins, har forskat i prostitution, invandring och tillhörande lagstiftning sedan 2012. I sin doktorsavhandling i sociologi fokuserar hon särskilt på den så kallade svenska eller nordiska modellen för lagstiftning om prostitution. Modellen går ut på att köp av sextjänster är olagligt medan försäljning av sextjänster är tillåtet.
— Modellen har sina rötter i Sverige och grundar sig på en feministisk tanke om att flytta fokus i prostitutionspolitiken från den som säljer sex till den som köper sex. Man försöker komma åt prostitutionen genom kriminalisering, säger Vuolajärvi.
— Tanken är att straffa köparen i stället för säljaren. Bakgrunden till det är en radikalfeministisk idé om att sexköp alltid är våld mot den som säljer sex och att sexhandel är ett uttryck för patriarkala strukturer där män utövar makt mot kvinnor.
Den nordiska modellen tillämpas bland annat i Sverige, Norge och Island. Finland har inget totalförbud mot vare sig försäljning eller köp av sex, men strafflagen och ordningslagen sätter vissa gränser för sexhandeln.
Finländsk lagstiftning om prostitution
Finland har inget totalförbud mot försäljning eller köp av sextjänster. Strafflagen och ordningslagen sätter dock en del begränsningar för sexhandeln.
Det är förbjudet att köpa sexuella tjänster av en person som är under 18 år gammal. Det är också olagligt att köpa sex av en person som är offer för koppleri eller människohandel.
Det är förbjudet att köpa eller sälja sexuella tjänster på allmän plats. Ordningslagen klassar båda som verksamhet som orsakar störning.
Enligt utlänningslagen får en utlänning avvisas om det finns anledning att misstänka att han eller hon kommer att sälja sexuella tjänster.
Källa: Finlex
Undangömd verksamhet hotar sexarbetarnas säkerhet
För sin doktorsavhandling har Vuolajärvi intervjuat sammanlagt 210 personer i Finland, Sverige och Norge. 129 av dem var personer som sålde sex medan resten bestod av bland andra socialarbetare, hälso- och sjukvårdspersonal och poliser. Vuolajärvi har också tillbringat tid med sexarbetare i deras hem, på gatan och i klubbar.
I synnerhet i Sverige och Norge, där ett totalförbud mot sexköp är i kraft, är det framför allt de som säljer sex som lider av polisens insatser för att minska prostitutionen, säger Vuolajärvi. Enligt henne söker polisen upp sexförsäljare för att komma sexköpare på spåren. För sexförsäljaren kan det leda till bland annat vräkning.
— I Sverige och Norge kan till exempel hotell- eller bostadsägare bli åtalade för koppleri om de är medvetna om att det säljs sex i deras lokaler. Om polisen informerar dem om detta leder det till att sexarbetaren vräks, säger Vuolajärvi.
När det gäller utländska sexarbetare kan polisen kontrollera deras migrantstatus. En person som säljer sexuella tjänster kan tvingas lämna landet.
Förbudet mot sexköp gör också köparna skyggare, vilket bidrar till att sexhandeln flyttar till undangömda platser och till att köparna inte avslöjar sitt namn eller andra personuppgifter. Det medför en större säkerhetsrisk för sexarbetarna, säger Vuolajärvi.
”Det har uppstått en moralpanik kring människohandeln”
Förbud mot sexköp motiveras ofta med att en stor del av sexarbetarna är offer för människohandel. Argumentet dök upp bland annat i den motion om ett totalförbud mot sexköp som lämnades in till Svenska folkpartiets (SFP) partifullmäktige på partidagen i september. Partifullmäktige beslöt att SFP ska arbeta för att ett totalförbud mot sexköp införs i Finland.
Niina Vuolajärvi säger att människohandel visserligen förekommer inom sexhandeln men att det finns undersökningar som tyder på att största delen av sexarbetarna inte är offer för människohandel.
— Det har uppstått en moralpanik kring människohandeln, trots att det är ett förhållandevis litet fenomen inom sexhandeln. Människohandeln är en behändig fiende som alla kan motsätta sig, men den diskussionen tränger undan diskussionen om migranters och sexarbetares rättigheter.
— I diskussionen om människohandeln målas staten upp som en aktör som genom lagstiftning räddar sexarbetarna.
I själva verket, säger Vuolajärvi, är försäljning av sex en bra inkomstkälla för många utländska sexarbetare i Norden. Priset på sextjänster är förhållandevis högt i Norden och för sexarbetare från länder med lägre inkomstnivå kan prostitution vara ett sätt att samla ihop mycket pengar på förhållandevis kort tid.
— Försäljning av sex är ofta tillfälligt och pågår kanske i några år. Sexarbetarna utnyttjar den fria rörligheten i EU och Schengenområdet och reser fram och tillbaka mellan olika länder, säger Vuolajärvi.
Försäljning av sex en grund för avvisning
Vuolajärvi tycker att den finländska lagstiftningen om prostitution är bättre än lagstiftningen i till exempel Sverige och Norge. Hon riktar dock kritik bland annat mot Finlands utlänningslag där det står att en utlänning får avvisas om det finns anledning att misstänka att han eller hon kommer att sälja sexuella tjänster.
— Det är helt ologiskt att försäljning av sex är lagligt i Finland men ändå en grund för avvisning.
Helst skulle Vuolajärvi se en avkriminalisering av prostitution.
–Man borde betrakta sexarbete som ett jobb och fundera på sexarbetarnas säkerhet och på vilka tjänster de behöver.
Att som SFP förespråka ett totalförbud mot sexköp är däremot helt fel väg att gå, anser Vuolajärvi.
— Jag tycker att ett totalförbud mot sexköp är en mycket farlig lag. I länder där man infört en sådan lag har myndigheterna börjat utöva mer kontroll över sexarbetare. Det blir farligare att sälja sex och attityderna mot sexarbetare hårdnar.
— Jag tycker att det är jättesorgligt att vita medelklassfeminister driver på en lag som leder till mer repressalier och polisinsatser riktade mot sexarbetare och migranter. Förbudet mot sexköp är en dimridå för repressiva åtgärder mot sexarbetare.
ATT KALLA PROSTITUTION FÖR DET ÄLDSTA YRKEN ÄR EXTREMT OÄRLIGT OCH ETT FÖRSÖK ATT ELUDERA ETT ETNORMT SAMHÄLLSPROBLEM. KVINNORS RÄTT TILL DEN EGNA KROPPEN.
PROSTITUTION ÄR EN ÄLDSTA FORMEN AV SLAVERI I VÄRLDEN. SLAVERI AV ANDRA MÄNNISKOR SKA INTE HYLLAS I NÅGON FORM. KRIGSHERRAR HAR I ALLA TIDER TAGIT KVINNOR TILL SIG SJÄLV OCH GIVIT KVINNOR ÅT SINA MEST FÖRTROGNA SOM ATT KVINNOR ÄR ETT DÖTT TING SOM MAN KAN GÖRA MED VAD SOM HELST.
Kvistiga frågor, säg. Ska prostitutionen vara ett yrkesval? Ska det finnas ett utbildningsprogram?
Vad jag läst känner vissa skådisar ångest inför och under sexscener i sitt arbete – hur är det i verkliga livet?
Anna-Maja har inte helt fel i sitt resonemang anser jag.
Håller helt med Nina Vuolajärvi. En tanke på att totalt förbjuda sexköp och prostitution är fullständigt förkastligt och dessutom helt omotiverat. För det första är det helt klart, att varken våra feminister eller vårt miniparti SFP kommer någonsin att klara av en utblåsning av världens äldsta yrke. Det har vi sett i andra länder som försökt det. Som inom många diskuterade andra områden går även här Holland och även Belgien, Tyskland och Frankrike med exempel, hur man tryggar säkerheten och hälsan hos de prostituerade. Mycket sällan baserar sig prostitutionen på att den prostituerade tycker det är en livslycka att att bedriva detta yrke, utan sanningen och verkligheten är nog den, att en prostituerad är av sin situation tvingad till yrket men ofta med sina inkomster dessutom överskrider en ministerlön, vilka pengar hon/han garanterat behöver för att uppehålla sitt liv och leverne, – ja ofta en hel familjs överlevnad. Det är inte heller att förakta det sociala arbete en prostituerad utför, utan att här gå närmare in på detaljer. Klart är dessutom att alla kan inte bli ministrar och det kan nog inte alla som besluter sig att bli prostituerad dessvärre, men för att hjälpa dessa prostituerade kvinnor/män skulle det nog vara viktigare och mer befogat att tänka på ett beslut som gör detta viktiga jobb registrerat och officielt samt med samma sociala skyddsrättigheter som också en minister eller folkvald eller vilken verksam som helst i arbetslivet har, för det är krävande, slitsamt och tungt att bedriva denna typ av arbete. Att sedan en minister uttalar sig om att man inte kan acceptera att någon köper en människa, visar igen en gång hur litet många av dem som är i en beslutande position vet och förstår om det som skall beslutas. Sorgligt.
Måtte de som makten häver- i alla partier – noggrant studera Niina Vuolajärvis synpunkter!
När frågan om köpförbud var aktuell för några år sedan framförde jag mina tvivel på visdomen i tanken. Jag fick då mycket positiv respons från Svenska Kvinnoförbundare, som konstaterade att frågan var så emotionellt laddad att det var omöjligt att diskutera den sakligt. Den stora tanken då var att om man förbjuder sexköp så upphör efterfrågan och utan efterfrågan upphör handeln! Lätt som en plätt – men ACK så naivt såväl från ekonomisk som sociologisk synpunkt!