Lillebrors- och storebrorskomplexen överskuggar fortfarande relationerna mellan Finland och Sverige. Det anser samhällsanalytikern Mikko Majander på tankesmedjan Magma. Majander presenterade sin bok om relationerna mellan bägge länder på ett webbinarium på tisdagen.

— Svenskarna är vana vid att Sverige är ett modelland och är därför känsliga för extern kritik. Det märker vi framför allt nu under pandemin när omvärlden har kritiserat Sveriges coronastrategi, säger Mikko Majander.

Hans bok om relationerna mellan Finland och Sverige tar avstamp i historien. Majander analyserar bland annat Sveriges bristande vilja att hjälpa Finland militärt under vinter- och fortsättningskriget liksom Sveriges syn på Finlands relationer med Sovjetunionen under efterkrigstiden. De här erfarenheterna har lagt grunden för trauman, anser han.

— Sverige har inte förstått Finlands geopolitiska utgångspunkter och hur de har format våra erfarenheter under kalla kriget. Det här har gett upphov till komplex och utvecklat en finländsk allergi mot Sveriges moraliska pekpinnar, säger Majander.

De här spänningarna existerar fortfarande, trots att Finland och Sverige nu har en jämlikare relation, anser Majander.

Konkurrens och partnerskap

Jenny Jägerhorn-Tabermann

Sveriges inställning till det svenska språkets ställning i Finland är kluven, säger den tidigare SFP-politikern Stefan Wallin. Bild: Jenny Jägerhorn-Tabermann.

Husbonde och banerförare

Stefan Wallin, tidigare nordisk samarbetsminister (SFP) och numera direktör på konsultbolaget Miltton Group raljerar kring Sveriges roll i det nordiska samarbetet.

— Sverige ser sig själv som banerförare, husbonde och moralisk ledare i Norden. Det har säkert sina historiska förklaringar och är förbundet med Sveriges tidigare roll som stormakt, säger Wallin.

Trots alla mindervärdeskomplex och trauman har Finland lyckats skaka av sig rollen som lillebror, anser han. Enligt Wallin tog den finländska självbilden ett stort kliv framåt åren 1992-1994 när Finland ansökte om medlemskap i EU och landet fick en bredare referensram.

— Vi anslöt oss också till EU:s monetära union och gick med i EU:s hårda kärna, trots att Sverige valde en annan väg i det monetära samarbetet. Vi tar numera för oss och känner inga hämningar i utrikespolitiska sammanhang, säger Wallin.

På ett plan är Wallin ändå besviken på Sveriges bristande flankstöd.

— Sveriges inställning till det svenska språkets ställning i Finland är kluven. Svenska politiker är rädda för att bli indragna i våra inrikespolitiska språktvister och därför väljer man att inte öppet backa upp svenskan i Finland, säger Wallin.

Bristande ömsesidighet

Trots olika vägval inom EU är Finland och Sverige tätt sammanflätade i ett kompanjonskap som berör allt från dagens täta försvarssamarbete till fungerande handelsrelationer och en stark känsla av gränsöverskridande gemenskap.

— Vi har inte haft några mellanstatliga konflikter sedan tvisterna kring Ålands nationstillhörighet och språkstriderna på 1930-talet, säger Majander.

Enligt honom finns det en bristande proportionalitet i relationerna mellan Finland och Sverige. Finland jämför sig ständigt med Sverige medan vårt västra grannland inte har samma behov att jämföra sig med sina grannländer. Bristen på ömsesidighet syns bland annat i den bristande journalistiska rapporteringen om Finland i rikssvenska medier, betonar Majander.

— Sveriges viktigaste referensram är fortfarande Sverige, säger docent Hanna Ojanen vid Försvarshögskolan.

Hon kritiserar finländarnas krampaktiga sätt att tala om referensgrupper och ständigt jämföra oss själva med andra länder. Enligt Ojanen finns det en förtrolig relation mellan Finland och Sverige som bygger på samhörighet.

— Tack vare denna tillit kan man också pika och knuffa varandra, säger hon.

Svenskarna är vana vid att Sverige är ett modelland och därför känsliga för extern kritik, anser samhällsanalytiker Mikko Majander på tankesmedjan Magma. Foto: Emelie Asplund, Visit Sweden