Ungefär en fjärdedel av alla män upplever att de brukar få utlösning tidigare än de skulle önska när de har sex. Det säger Daniel Ventus, doktorand i psykologi vid Åbo Akademi, med hänvisning till en undersökning från 2014.
Ventus påpekar dock att definitionen på ofrivillig tidig utlösning, eller prematur ejakulation som fenomenet också kallas, varierar.
— Det finns olika definitioner men de tar alla fasta på tre kriterier: att man inte kan kontrollera när man får utlösning, att man upplever det som ett problem och att utlösningen sker väldigt snabbt.
Enligt en del definitioner innebär ofrivillig tidig utlösning att utlösningen sker innan eller högst en minut efter påbörjad penetration.
— Om man utgår från den tidsgränsen är det fyra procent av männen som lider av ofrivillig tidig utlösning, säger Ventus.

Livslång diagnos motiverad?

Ventus har skrivit sin doktorsavhandling om ofrivillig tidig utlösning och disputerar i Åbo på fredag. I avhandlingen undersöker han bland annat symtomutvecklingen hos män som diagnostiserats med ofrivillig tidig utlösning men som inte fått behandling för det.
Ventus resultat visar att männens latenstid, det vill säga den tid det tog för dem att få utlösning, varierade under undersökningsperioden som var antingen tre eller sex år lång.
— Det är många män som rör sig över tidsgränsen på en minut, trots att de har en diagnos för ofrivillig tidig utlösning.
Enligt Ventus väcker resultatet frågor om diagnostiseringen av ofrivillig tidig utlösning. Han säger att prematur ejakulation ofta diagnostiseras som en kronisk åkomma som mannen kommer att ha livet ut.
— Men det finns väldigt lite forskning över hur stabilt det är över tid. Hittills har man närmast gått på att mannen säger att han haft det hela sitt liv. Det är visserligen en hyfsad indikator, men kanske inte vetenskapligt hållbar.
— Vi kan fråga oss om det finns bevis för den livslånga diagnosen, eller åtminstone kan vi fråga oss om det eventuellt finns tendens för en viss överdiagnostisering.

Onani och meditativa övningar

Det finns mediciner som kan förlänga latenstiden hos män som lider av ofrivillig tidig utlösning, men medicinerna kan ha bieffekter. Ventus nämner yrsel och illamående som möjliga bieffekter av så kallade SSRI-mediciner. SSRI är antidepressiva preparat som påverkar hjärnans serotoninsystem.
I sin avhandlingsundersökning har Ventus testat två behandlingsmetoder som inte innefattar medicinering. Den ena metoden består av onaniövningar medan den andra metoden innefattar både onaniövningar och meditativa övningar i kroppsmedvetenhet.
— Inom klinisk sexologi har man redan länge använt olika onaniövningar i behandlingen av för tidig ejakulation. De går ut på att man onanerar tills man nästan får utlösning och sedan tar en paus, säger Ventus.
I Ventus undersökning använde männen dessutom en liten vibrator vars avsikt är att göra penisen mindre känslig och förlänga latenstiden.
— Tanken med det är att mannen får mer tid att analysera sin kropps funktioner och kontrollera dem.

Inga bieffekter

Behandlingsmetoderna testades på femtio frivilliga män som rekryterades i samarbete med Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. En grupp utförde endast onaniövningar med vibrator medan en annan grupp utförde både onaniövningarna och de meditativa övningarna. Dessutom fanns det en kontrollgrupp som inte fick någon behandling över huvud taget.
Behandlingsperioden var sex veckor lång. Ventus lät männen fylla i frågeformulär om sin utlösning både före och efter testperioden.
— På gruppnivå hade båda behandlingsgrupperna en signifikant lägre symtomnivå med stor effektstorlek efter behandlingen. Däremot fanns det inga signifikanta skillnader beträffande ofrivillig tidig utlösning mellan de två behandlingsgrupperna.
— Behandlingsmetoderna har inga rapporterade bieffekter. Ingen av männen fick några besvär av dem, till skillnad från en del av dem som käkar mediciner.

Oklart om effekten kvarstår

Ventus gjorde också en uppföljningsundersökning för att kartlägga om behandlingarnas effekt var kvar tre och sex månader efter testperioden. Svarsprocenten bland männen blev dock så låg att Ventus inte kunde dra några slutsatser om behandlingsmetodernas långvariga effekter.
Under testperioden utförde männen onaniövningarna med vibratorn hemma. Efter sin undersökning tror Ventus att dylika övningar kan hjälpa män som lider av ofrivillig tidig utlösning, men han betonar också vikten av att bearbeta problemet ur ett psykologiskt perspektiv.
— Jag tror att många män skulle må bra av att prata med någon som har sexologisk kompetens, till exempel om relationsfrågor och myter om sex.
Själv arbetar Ventus, född i Esbo och uppvuxen i Korsholm, för tillfället som studiepsykolog vid de svenskspråkiga högskolorna i Vasa. Förutom psykologi har han studerat utvecklingspsykologi och sociologi.
Daniel Ventus disputerar med sin doktorsavhandling Diagnosis, Etiology, and Psychobehavioral Treatment of Premature Ejaculation (ungefär Diagnos, etiologi och psykobehavioral behandling av prematur ejakulation) klockan 13 på fredag i auditorium Armfelt i Åbo Akademis byggnad Arken i Åbo. Professor David Rowland vid amerikanska Valparaiso University är opponent och biträdande professor Patrick Jern vid Åbo Akademi är kustos.