Forskare: ÅA:s jämställdhetsplan är ett exempel på ojämlikhet
Finns inga ursäkter. Anaïs Duong-Pedica, doktorand i minoritetsforskning och genusvetenskap, säger att Åbo Akademi måste ta till vara på den kunskap som finns på universitetet i jämställdhetsarbetet. Foto: Dan Lolax
– Det är oacceptabelt att tänka så här och det är i synnerhet oacceptabelt att rasism och främlingsfientlighet finns i en jämställdhetsplan.
Anaïs Duong-Pedica, doktorand i minoritetsforskning och genusvetenskap vid Åbo Akademi och från Nya Kaledonien, riktar skarp kritik mot akademins jämställdhetsplan.
Hon säger att i stället för att vara en faktabaserad plan som ringar in de verkliga problemen och presenterar åtgärder gör sig ÅA skyldig till hyckleri av stora mått.
När Duong-Pedica kom till ÅA hade Me too-rörelsen och Dammen brister-uppropen kommit igång på allvar.
Eftersom hon jobbat med jämställdhetsfrågor på universitetet i York, England, ville hon veta hur ÅA arbetar med sådana frågor.
Det hon fann i ÅA:s jämställdhetsplan – godkänd av rektor Mikko Hupa i februari i år – var mera en text framtvingad av medial uppmärksamhet kring jämställdhetsfrågor – och av den lagliga skyldigheten att ha en sådan plan – än förebyggande åtgärder.
Syftet med Me too och Dammen brister är att uppmärksamma ojämlikhet. Är det i så fall inte bra att ÅA reagerar?
– Idealet vore att universitetet hade reagerat redan innan, utgående från det fakta som finns. Före Me too fanns det studentrörelser som uppmärksammat samma sak. Om universitetet hade varit alert kunde det ha tagit i bruk åtgärder. Det är visserligen bra att de gör det nu, men känslan är att de gör det för att de är ställda mot väggen.
Duong-Pedica säger att ÅA:s jämställdhetsplan inte är någon åtgärdsplan mot diskriminering.
Den sätter ingen tidtabell, inga mål som ska uppnås. Den erbjuder ingen statistik om sexuellt våld eller trakasserier och säger inget om huruvida sådana data ska samlas.
Om planen inte är konkret är svårt att hålla universitetet ansvarig för misslyckade åtgärder, är hennes poäng. Därtill saknar Duong-Pedica centrala juridiska definitioner, till exempel av sexuellt våld, i planen.
Hon drar slutsatsen att ÅA inte utnyttjar den expertis som finns på universitetet. Det är inte acceptabelt, inte minst med tanke på att minoritetsforskning är ett av ÅA:s forskningsområden med hög profil.
– Samtidigt som universitetet stoltserar med minoritetsforskningen och framstår som progressivt och intresserat av social marginalisering så har det en jämställdhetsplan som går emot allt detta. Det är skenheligt. Man kan inte be om stöd för minoritetsforskning och samtidigt göra detta mot utländska studenter.
Det ÅA gör enligt Duong-Pedica är att i jämställdhetsplanen framställa vita finländare som inkapabla till övergrepp. Det här genom ren och skär lögn och genom att inte inkludera fakta och statistik.
Under rubriken ”Förebyggande av diskriminering på grund av kön” – ett kapitel som Duong-Pedica säger borde vara flera sidor långt men som i ÅA:s plan utgörs av några stycken – står bland annat följande: ”I takt med att internationaliseringen ökar kan kulturkrockar förekomma. Det finländska jämställdhetsidealet kan stå i konflikt med normer inom kulturer utanför Finland.”
Den här typen av generalisering låter förstå att jämställdhet är ett problem för personer från utanför Finland, medan den finländska kulturen tillskrivs karaktärsdraget att vara bättre än andra, säger Duong-Pedica.
Hon påstår inte att utlänningar inte kan göra sig skyldiga till trakasserier och övergrepp, utan snarare att det som gäller för utlänningar gäller också för finländare.
– Vi vet att Finland har ett våldsproblem. Studier visar att hälften av alla finländska kvinnor upplevt våld. En av fem kvinnor har varit i en situation där någon försökt tvinga dem till sex.
Den här typen av statistik finns tillgänglig, liksom statistik som visar att afrikanska kvinnor och kvinnor av vietnamesiskt ursprung i Finland löper den största risken att utsättas för övergrepp.
Men i stället för att säga att internationaliseringen borde föranleda åtgärder för att skydda de mest utsatta grupperna så utgår ÅA från att det är finländare som alltid är offer.
Det här ser inte ut som folk tror att rasism ser ut, säger Duong-Pedica.
– Den typ av rasism som förekommer bland en högutbildad elit handlar inte om att någon skriker nedsättande ord. Man måste utbilda folk för att upptäcka den här typen av rasism.
Hon noterar att universiteten i Finland talar mycket om nolltolerans, men det faktum att övertramp passerar utan disciplinära åtgärder tyder på att det inte överensstämmer med verkligheten
Duong-Pedica exemplifierar med fallet med blackface-festen på ÅA (ÅU 6.4 och 11.4) och med att Åbo universitet anställde en astronom som anklagats för sexuella trakasserier (ÅU 3.2).
Ingetdera fallet ledde till egentliga åtgärder, säger hon. Istället begravs problemen i en jargong om nolltolerans.
Så länge som universiteten inte gör mera än det minsta som krävs av dem kan man inte säga att de bryr som om personalens och studenternas säkerhet.
– Man måste komma förbi detta att inte göra mer än det minsta som krävs. Först då kan man komma med genuina åtgärder och åtgärda ojämlika förhållanden. ÅA:s jämställdhetsplan är undertecknad av rektor. Jag tänker mig att han och andra läst planen. Att ingen reagerat visar att det finns ett problem med den akademiska kulturen och med den finländska kulturen överlag.
Konsekvenserna kan bli att icke-finländare som utsätts för trakasserier inte vågar träda fram eller blir misstrodda om de gör det.
Om någon sa att bristerna till trots så är jämställdhetsplanen gjord med goda intentioner, vad skulle du svara då?
– Det är konsekvenserna som har betydelse. För en marginaliserad person som upplever att universitetet inte skyddar henne är intentioner betydelselösa. I ett universitet som bedriver minoritetsforskning finns det ingen ursäkt för att inte göra det arbete som måste göras. Om vi inte använder den kunskap som vi själva och andra producerar, ja då är kunskapsproduktionen värdelös.
Duong-Pedica vill att ÅA slutar homogenisera kvinnor när man samlar in data om ojämlika löneförhållanden, att ÅA:s ledning och personal utbildas i att upptäcka rasism, att övertramp leder till disciplinära åtgärder och att någon alltid tar ansvar, samt att universitetet anlitar avlönade experter för jämställdhetsarbetet.
Och, säger hon, det finns inte bara problem utan också möjligheter.
– Me too är ett momentum. Nu är det upp till oss att bestämma vad vi ska göra. Vi har personer som är villiga att göra saker, vi har minoritetsforskningen, expertisen, redskapen att göra konstruktivt – på kort sikt och långsiktigt, om universitetsledningen är med på noterna. Jag är inte intresserad av att bara kritisera utan av att bygga.
Länk till Åbo Akademis jämställdhetsplan.
Plan gjordes under tidspress
– Vi är medvetna om att formuleringen är olycklig. Ifrågavarande del av planen kommer att omarbetas och vi rådgör då sakkunniga inom området.
Så svarar Åbo Akademis personaldirektör Mika Wulff, som är vice ordförande i jämställdhetskommittén, per e-post på ÅU:s fråga om formuleringen om det finländska jämställdhetsidealet som Anaïs Duong-Pedica säger är rasistisk.
Wulff säger att i kommittén fanns sakkunskap som rör minoriteter men också att ÅA gärna internt diskuterar hur universitetet kan förbättra processer och öka jämlikhet.
– Som ett led i att stöda öppenheten ordnas bland annat ett seminarium om trakasserier inom universitetet i september.
ÅA samlar data om trakasserier, mobbning och osakligt bemötande via arbetsklimat- och studieklimatundersökningar. Man följer också upp statistiska uppgifter om till exempel löneskillnader, säger Wulff.
– Det finns en målsättning om att under 2018 etablera ett nätverk av kontaktpersoner i jämställdhets- och likabehandlingsärenden vid akademins resultatenheter. Dessutom kommer Åbo Akademi att under 2018 ordna utbildningar och diskussionstillfällen för såväl personal som studerande för att förebygga trakasserier, öka medvetenhet om temat och sprida kunskap om hur trakasserier och osakligt bemötande hanteras vid Åbo Akademi. Att mäta hur medvetenheten ökar eller kunskapen sprids är dock inte så lätt. (Artikeln fortsätter efter bilden.)
Redo att diskutera. Personaldirektör Mika Wulff är medveten om att jämställdhetsplanen inte är helt lyckad. ÅU-foto
Wulff säger att jämställdhetsplanens åtgärder är allmänt formulerade eftersom syftet varit att skapa ramar och riktlinjer för ÅA:s jämställdhets- och likabehandlingsarbete.
Jämställdhetskommitténs sekreterare Tuija Numminen säger att jämställdhetsplanen är en snabb uppdatering av den förra planen.
– Hade den gjorts enligt konstens alla regler så hade den inte varit klar ännu. Vi borde egentligen ha utrett jämställdhetssituationen vid universitetet mera än vad vi gjorde. Det gjordes inför den förra planen. Nu uppdaterade vi en del statistik och gjorde omformuleringar där lagstiftningen ändrat. I sak är det inte mycket nytt i planen.
Numminen säger att arbetet måste göras snabbt på grund av tidspress och resursbrist.
Planen ska uppdateras vart tredje år och kommittén sammanträder bara två gånger per termin. Det finns inte mycket tid för konkret skrivarbete när också andra ärenden ska behandlas.
– Förhoppningsvis kan arbetet med nästa uppdatering inledas tidigare.
Jämställdhetskommitténs ordförande, ÅA:s första vicerektor Christina Nygren-Landgärds, har hänvisat till Mika Wulff för svar på ÅU:s frågor.
LÄS OCKSÅ: Ledare: Gå vilse, gå vidare
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.