ÅU 12.06.2018 09:54

Skuggorna
Maija och Anssi Hurme
​Schildts & Söderströms 2018
Medan glada dagisbarn leker i bakgrunden, sitter huvudpersonen i Maija och Anssi Hurmes ”Skuggorna” (Schildts & Söderströms 2018) på en bänk sida vid sida med en stor skugga som håller upp ett paraply så att ett mörker faller över dem. Barnperspektivet samspelar med det starka bildspråket och skapar en bilderbok som knappast lämnar någon oberörd.
En mamma är frånvarande på ett icke specificerat sätt och tomrummet efter henne fylls av först en skugga och sedan av två. Den första skuggan sitter på bordet så att barnet inte kan äta och den ligger i sängen och snarkar så att barnet inte kan sova. Den sitter till och med på toaletten när barnet behöver gå dit.
Skuggorna för tankarna till Anna Härmäläs bilderbok ”Burman” (2016) genom att den behandlar det fysiska utrymme sorgen eller saknaden tar. Samtidigt är en av dess styrkor att den inte tar ställning till sorgens orsak.
Det är bara barnet som ser skuggan och hen kan inte sätta ord på vad den representerar.
Maija och Anssi Hurme har tidigare skapat böckerna ”Under täcket” (2012) och ”Fladdermuspojken” (2014) tillsammans, men Skuggorna skiljer sig från dessa med sin dova färgskala i grågröna toner med endast några pasteller som vågar sig in mot bokens slut. Anssi Hurmes text är sparsmakad och ger mycket utrymme åt det mångsidiga bildberättandet. Bilderboksformatet utnyttjas med såväl snygg överklivning mellan uppslag som intressanta bildperspektiv över sidorna.
Smålustiga detaljer som ”tandkrämssmörgåsar” vävs in i berättelsen, men mörkret i boken skulle inte bli obehagligt även om de saknades. Inte ens skuggorna ser särskilt farliga ut med sina runda former, och hoppet spirar sig in.
Skuggorna är en nyanserad berättelse om en familj där någon saknas, men framförallt är det en bilderbok som är njutbar att ta till sig på grund av sitt fulländade formspråk.
Janina Svart

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln