Förflytta dig till innehållet

FÖRESTÄLLNINGEN: Fem konstnärer delar föreställning i gästspel i Åbo – Varför har ingen kommit på det konceptet tidigare?

Markus Bergfors
tre kvinnor och två män står vid en gulrappad vägg
Olika genrers konstnärer skapade en gemensam föreställning, kallad "Kärleksmanisfestet": Rosanna Fellman, Johanna Holmström, Månskensbonden, Alfred Backa, Anna-Sofia Nylund. Turnén landade i Åbo i torsdags.

Scenuppträdanden med olika slags konstnärer brukar vara monokulturer: musik, uppläsning eller ståupp, och varje genre siktar in sig på sin särskilda publik. Men varför inte blanda och se vad som händer?

Så har skett i ”Kärleksmanifestet”, som avslutar sin turné i Mariehamn (9.2.). I torsdags gästade de fem medverkande konstnärerna ÅST:s Tiljan: Alfred Backa, Rosanna Fellman, Anna-Sofia Nylund, Johanna Holmström och Månskensbonden.

Namnen är kända var för sig, men upplägget släpper fram det mer förutsägbara. Framför allt stärker det kontakten mellan scen och publik, och det är efterlängtat.

Kärleksmanifestet

  • en föreställning av och med Alfred Backa, Rosanna Fellman, Johanna Holmström, Anna-Sofia Nylund, Månskensbonden.
  • Gästspel på ÅST:s Tiljanscen 8.2.

Komikern Alfred Backa får första ordet. För många i publiken är han mest känd för sina brutalsatiriska animerade instagramklipp som gisslar finländsk politik, senast presidentvalet. På scenen närmar han sig stoffet annorlunda, med ett verbalt liksom trevande sökande. Så kommer poängen med en överrumplande underskruv.

Inte nog med det, ibland tränger sig en rakbladsvass bonuspoäng in precis när publiken dragit efter andan. Backa är praktiskt taget ensam om orädd politisk satir på svenska, vågar nån påstå att den inte behövs?

Häcklandet får underordna sig huvudtemat i ”Kärleksmanifestet”. Man gödslar inte med K-ordet, eller vädjar eller stryker medhårs. Det är gänget alldeles för skärpt för. Gemenskapen gör också att man kan vara lite tillbakalutad, lita på ramen och ge det man är bra på.

Sammansättningen uppträdde 2021 på olika orter i Österbotten med föreställningen ”En kväll i Österbotten”. När man ville gå vidare skapade man ”Kärleksmanifestet”, kärlek behövs mer av, överallt, särskilt i vår tids krassa samhällsklimat.

Åskådaren är fri att tänka ut eller driva mot olika betydelser

Initiativet kom från första början från författaren Johanna Holmström som gärna ville uppträda med österbottniska artister. Bra idé också för andra och för framtiden, att gästa olika regioner med lättrörliga, flexibla kombinationer.

Johanna Holmströms eget inslag är en sinnlig och suggestiv berättelse som kretsar kring ett arkiv för hjärtan, där man kan komma i kontakt med hjärtan som passerat och som man längtar efter. Mängden av hjärtan är överväldigande.

Kan man överhuvudtaget särskilja dem (kapitalister, sannfinländare, socialdemokrater … ) med hjälp av hjärtslagen?

Läsningen har ett innovativt ljudspår: musik, röster, fotsteg, hjärtljud ger associationer och perspektiv, utan att flytta fokus från orden och den som läser.

Upplyftande, tänker man om helheten, där de olika rösterna vidgar rummet för varandra.

Scenpoeten Rosanna Fellman, som uppträder i första halvan, är en eminent representant för berättande dikt. Nu handlar texterna om relationer och förväntningar på dem, om förutfattade meningar och roller.

Hur befriar man sig från en föreskriven roll? Kanske genom att lyfta fram vad man älskar. Rosanna Fellman har karisma nog att föreställa olika diktjag långt ifrån den trångt formaterade tanken om igenkännande.

Ett ordlöst bidrag tillhör visuella konstnären Anna-Sofia Nylund, av publiken kanske mest sammankopplad med film.

Vem minns inte ”Jeppis suger” från 2020! I sin performance nu intar hon scenen i en luftig spetskreation, som brud.

Så startas en procedur med uppblåsning (med pump och lungkraft) av ballonger och flytetyg som integreras i dräkten. Åskådaren är fri att tänka ut eller driva mot olika betydelser: gör det kärleken karnevalistisk, livräddande eller bara uppblåst? Friheten att släppa in olika tolkningar är poängen.

Avslutningen är Månskensbondens, som utanför musiken heter Markus Bergfors, och som inte är okänd för Åbopubliken.

Många hörde honom första gången i fullskalig konsert under Poesidagarna 2018. Hans sångtexter handlar om melankoli, minnen, kärlek. De är drastiska och vemodiga och räds inte att tangera det sentimentala, men den känslan motverkas av styrkan i ackorden på gitarr eller klaviatur.

Låtarna på Tiljans scen var som en stark vind mot ansiktet. Upplyftande, tänker man om helheten, där de olika rösterna vidgar rummet för varandra. ”Kärleksmanifestet” har gästat Borgå, Helsingfors, Åbo och Mariehamn. ”Vi är öppna för fortsättning”, säger Rosanna Fellman.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter