För överkonstapel Kalle var svenskan en tillgång i det finska Åbo
– Du behöver inte ta ställning till allt, säger min fru.
Det konstaterar Karl Vilander småleende. Vi sitter i ett allrum i Runosbackens äldreomsorgscentral och dagen har nyss inletts.
Här, på den svenska avdelningen Sabinahemmet på fjärde våningen, har han bott i snart två år. I dagarna har han fyllt 80 år och har redan länge varit pensionerad.
Men med 40 års poliskarriär bakom sig går ränderna aldrig riktigt ur.
– Jag kommenterar nog både det ena och det andra här, men inga lyder de.
Från Nagu till Sverige
1943 föddes ett gossebarn i Grännäs i Nagu. Han fick namnet Karl-Olof och var en mästare att klättra i tallar.
Efter att han slutat folkskolan åkte han till Sverige. Egentligen var det havet som lockade och han hade gärna blivit sjökapten.
– Men jag fick ingen underskrift på mitt sjömanspass av mamma.
Till grannlandet var det enklare att åka även om hans mor fortfarande tyckte att han kunde stanna i hemlandet för att jobba.
Men en betydligt högre timlön fick honom att packa sina kassar och dra. Först till Stockholm och senare till Göteborg.
Efter fyra år som lagerarbetare och mekaniker inom bilbranschen återvände han till Finland och armén.
Värnplikten tjänstgjordes i Heikkiläkasernen i Åbo.
– Jag sattes i ett finskt kompani trots att jag inte kunde ett ord finska och det satte en jädra press på mig.
Han började därför läsa böcker: samma bok först på svenska och sedan på finska.
– Och jag tänkte att det här går nog aldrig vägen.
Men det gjorde det.
Trots sin helsvenska folkskolebakgrund fick han en plats på reservofficerskursen och blev befordrad till sergeant redan under beväringstiden.
Kämpade med finskan
Den här dagen på vårdhemmet har börjat i ett lugnt tempo.
Marsvädret visar sin bästa sida och morgonsolen skiner in genom de stora fönstren där vi sitter.
”I dag är det den femtonde i tredje och namnsdag firar Kristoffer”.
Rösten i högtalaren önskar god morgon på både finska och svenska.
Medan Karl Vilander minns tillbaka återkommer han ideligen till diverse språkutmaningar och -incidenter under karriären.
Många av termerna dyker upp på finska än i dag och han konstaterar därför flera gånger:
– Jag kan inte svenska och jag kan inte finska.
I mitten av 1960-talet läste Vilander en tidningsannons där polisskolan sökte studerande. Polisstudierna inleddes 1966 varefter en lång karriär väntade vid Åbopolisen.
Medan han stundvis kämpade med finskan, ledde modersmålet emellanåt honom till annorlunda uppdrag.
Om du skulle ha vilja sett en stilig karl borde du ha varit med 1964 då vi gick på dans i full uniform och civila stövlar.
Bland annat fick han åka med som tolk till Danmark under en sammankomst för nordiska poliser.
– Det var förbaskat svårt att förstå vad danskarna sa, de sjöng ju på hela tiden, men jag bad om att få de nedskrivna texterna och läste på. Ingen av de finska killarna visste vad jag sa, men jag höll mig till saken.
Under något år var han också en av få med svenska som modersmål vid Åbopolisen.
– Sedan kom Bengt Lagerroos och Måns Enqvist, minns Vilander.
I många år arbetade Karl Vilander som överkonstapel och förman. Han var principfast och frispråkig – både enligt forna kolleger och honom själv.
– Det mest utmanande var att inte ha chefen bakom sin rygg. Men att inte alltid kunna hålla munnen stängd var nog ett minus för min del.
Trivdes på dansgolvet
En av de mer avslappande stunderna som han gärna minns är valskvällen som polisinrättningen i tiderna arrangerade.
– Nog kunde jag ju valsa jag. Om du skulle ha vilja sett en stilig karl borde du ha varit med 1964 då vi gick på dans i full uniform och civila stövlar.
Ett svartvitt fotografi av en rakryggad ung man i uniform ligger på bordet mellan oss.
I dag är hållningen en annan. Karl Vilander lider av Parkinsons och rör sig med rullator. Men länge var pardansen en gemensam hobby för honom och hustrun Tuula som ännu i dag bor kvar i parets lägenhet.
Under en period befann sig paret på dansgolvet varje gång sångaren Kari Piironen uppträdde inom en radie på 200 kilometer från Åbo.
– Om han inte sjöng ”Sammunut nuotio” fick han ingen ros. Det systemet har ingen annan hittat på.
Privat
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.