För mycket och för fort
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I Åbo går sportlovet igång med körsbärsblom, det blev riksnyhet. Måtte vara första gången vårtecknen i denna utsträckning slagit ut förväntningarna på vintersport.
Säsongerna befinner sig i ett fullständigt kaos. I fjol vintras gick det i alla fall att försöka skida. Jag kom ett varv runt mitt hus, det var inte så ärofullt, men ändå ett kvitto på årstiden.
Våren kommer för fort. Och för mycket. Hasseln blommar, alen blommar. Ekonomin för dem som säljer antihistaminer blomstrar, för oss som köper dem kan det bli en lång och dyr och dyster säsong.
Redan efter en halv pillerkarta börjar jag drömma antihistamindrömmar, långa invecklade saker med verklighetstrohet i detaljen. Senast handlade det om en lurig person som tog min hand och sa att hen tillhörde en utsatt minoritet, så jag fick inte säga nej, utan måste följa med. Jag sa att jag måste passa en buss, men fördes till ”de äldste” för att presentera mig.
Det var inte trevligt, men de konstiga drömmarna är priset för att dagarna ska vara uthärdliga.
Körsbärsblom i vecka åtta gör oss upphetsade. För vi har lärt oss att tänka i rekord. Tidigare är bättre än sent, större är bättre än litet, mer är bättre än mindre.
Fortare är bättre än långsamt, alla gånger.
Det går att tänka sig exempel där det är precis tvärtom, jag ska börja skriva upp dem. Om inte annat så för sportens skull.
Kan ni föreställa er den idiotförklarande blick jag fick när jag en gång i ett lättsamt socialt sammanhang funderade hur det skulle vara om alla sportevenemang och tävlingar liksom började från scratch och struntade i allt som var världsbäst och i alla rankningar och bara bokförde det som presterades just den dagen, utan jämförelser, hurrade för det!?
Det är klart att ni kan tänka er den blicken. Sportens själva idé verkar vara att det finns protokoll på alla längdhoppsresultat ända från Adam, och just det fyller en med en ljuvlig förväntan när det blir längdhoppstävling igen.
Jag tror att jag förstår mönstret.
Men idrottspersoner talar för mycket och för fort om sina formtoppar och -svackor och muskelskador för att jag ska orka hänga med. Och för glädjelöst, ofta tittar man förgäves efter glittret i idrottarens öga.
Idrotten förefaller också vara det enda domän där man förutsätter att alla som där inträder har en heltäckande och ackurat förkunskap. Kulturinslagen i vår egen radio kan få förberedande påannonser som verkar vara riktade till den som aldrig nuddat en bok eller hört namnet Shakespeare, men när det gäller sport kommer det inte på fråga att man skulle få fråga vad skeet eller skeleton är.
Kato vaikka googlesta, blir det bryska svaret! Eller i sin mer härdande version: KVG!
Också utanför sporten talas det för mycket och för fort. Tjänstemän gör det, politiker gör det, alla, alla håller på som telefonförsäljare. Vi måste svara dem på den nivån: Vi köper det inte!
Jag vet kanske två människor som kan tala fort och mycket och ändå lyssna på vad andra har på hjärtat. Det är deras superkraft och de är mycket bra på det de gör. Mycket.
För mycket och för fort … Den kardborrefrasen kardborrade sig fast genom Bo Kaspers Orkester. Låten, avslappnat rimmad, handlar om en renovering, tror jag.
Vi får lov att renovera mera. Renovera pratet, renovera årstiderna, renovera hela världen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.