ÅU 19.10.2018 04:00

– Vi hade bara dåliga och helvetes dåliga alternativ.
Esa Räty, sannfinländsk politiker i Lieksa i Norra Karelen, sammanfattar i Yles artikel om kommunerna och social- och hälsovården den prekära situation som lokala beslutsfattare i hela landet befinner sig i (18.10).
Tanken går osökt till Kimitoöns kommun, som står inför, å ena sidan, ett budgetunderskott på tre miljoner euro och å andra sidan privata vårdbolags erbjudanden om att köpa vårdfastigheter och ta över verksamheten.
Vi ska återkomma till Kimitoöns situation men låt oss redan nu påstå: underskottet, vad det säger om Kimitoöns ekonomi och vad det kan komma att betyda framöver är vatten på kvarn för dem som talar för att kommunen ska sluta avtal med vårdjättarna.
Ta det här som ett försök att föregå debatten.
I Yles artikel säger Attendos vd Pertti Karjalainen att han skulle vara förvånad om inte hälften av de 25 000 platser som nu finns på offentliga serviceboenden övergår till privata vårdproducenter.
Karjalainens argument är att den privata sektorn ”i många undersökningar” visat sig vara förmånligare.
Argumentet ska tas med en nypa salt. Det som är en förmånlig vård för en kan vara ett högt pris för en annan, speciellt om den andra är den som vårdas.
Det betyder inte att Karjalainen har fel i sitt antagande om hur den offentliga vården kommer att övergå i privat regi.
Troligen har han rätt, men av det skäl som Esa Räty anger: för många kommunala beslutsfattare framstår vårdbolagens erbjudanden som det minst dåliga alternativet.
I Lieksa valde man det, vilket oroar regionens samkommunala vårdorganisation som vill fatta beslut om hur vården ordnas – lite som när Pargas oroar sig för att Kimitoön tar förhastade vårdbeslut som påverkar Åbolands position i social- och hälsovårdsreformen.
Skillnaden mellan det dåliga och mindre dåliga handlar inte bara om sifferexercis utan också om ideologi.
I samma artikel ondgör sig Polvijärvis kommundirektör Jari Tuononen över att fullmäktige röstat ner Attendos erbjudande att köpa och riva ett nedgånget servicecenter och bygga ett nytt servicehem med centralkök.
Avtalet hade enligt Tuononen garanterat att vårdplatser och jobb blir kvar i kommunen. Socialdemokraten Riitta Kuronen, som röstade mot avtalet, säger att det inte handlar om fastigheten enbart. På sikt hade också vårdproduktionen övergått till Attendo.
Vårdbolaget skulle ha fått en monopolställning i kommunen eftersom mindre aktörer hade konkurrerats ut, säger Kuronen som ser det som självklart att en kommunen med många äldre också sköter om dem själv.
Situationen i Kimitoöns kommun överenstämmer med mycket i exemplen ovan. Där finns en åldrande befolkning, där finns vårdfastigheter med en reparationsskuld, där finns vårdbolag som redan etablerat sig på orten och kommit med erbjudanden som beaktas i pågående utredningar och längre fram i det politiska beslutsfattandet.
Och där finns ett ekonomiskt underskott och eventuellt på sikt – om social- och hälsovårdsreformen blir av – ett enormt bortfall i statsandelarna.
Målet är nu att balansera budgeten 2020 men kommunen måste göra strukturella besparingar.
Att Kimitoön tidigare år verkar ha haft en sund ekonomi berodde nämligen på tillfälligheter – mera skatteintäkter, mindre kostnader för specialsjukvård än beräknat – och engångsinkomster – försäljning av skog och fastigheter till exempel.
Eftersom väggar och personal är de mest bestående utgifterna borde det vara klart för var och en vad ”tuffa beslut” innebär.
Omsorgen och bildningen är de mest kostsamma sektorerna och som ett sidospår – i den här ledaren, i övrigt kräver frågan sin egen ledare – kan nämnas att Rosalaskolan, som ÅU skrev om 8.10, med sina åtta elever helt säkert blir en del av diskussionen.
I den här situationen kan vårdbolagens erbjudanden om att köpa fastigheter och ta över omsorgen te sig, inte bara som det minst dåliga alternativet utan som ett bra alternativ.
Förvänta er alltså argument om att med rätt avtal så kan kommunen bevara vården och arbetsplatserna och samtidigt bli kvitt fastigheter och de investeringar som de kräver.
Sparkravet gäller de närmaste åren men en framtida social- och hälsovårdsreform kommer troligen att beaktas. För även om den i dag är oviss så kan beslut om nedskärningar som inte beaktar reformen visa sig vara otillräckliga.
Om ansvaret för social- och hälsovården flyttas från kommunen till landskapet, och statsandelarna försvinner i motsvarande grad, har kommunen då råd att bli stående med vårdfastigheter som landskapet lovar hyra i högst fyra år?
När man ska spara tre miljoner får den frågan en extra tyngd, även om svaret ges först efter att sparbesluten tagits.
Det är i en sådan situation som alternativen börjar klassificeras som ”dåliga” och ”helvetes dåliga”.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln