Förflytta dig till innehållet

För Henrik Jansson är skrivandet ett nöje och en livsstil, inte bara ett jobb – Åboförfattaren är aktuell med ny roman

Klara Fält
En man sitter vid ett bord i ett café och tittar in i kameran.
För Henrik Jansson är skrivandet en livsstil. Han skriver gärna på caféer och barer, favoritställena i Åbo är caféet vid Wäinö Aaltonens konstmuseum och puben Daily News.

I augusti utkommer Åboförfattaren Henrik Janssons 18e bok, Vi åkte för att träffa farsan.

Boken handlar om bröderna Ziggy och Kajtsu som efter mammans död bestämmer sig för att tillsammans åka från Åbo upp till Jakobstad för att hälsa på pappan som dragit sig tillbaka till ett torp på den österbottniska landsbygden.

Boken utspelar sig parallellt i realtid då bröderna är i medelåldern, och i förfluten tid, då pojkarna var i tonåren och bodde i arbetarstadsdelen Skata i Jakobstad.

Den sammanhållande länken mellan tiderna är grannflickan Jonna som Ziggy förälskar sig i, och som genom åren som går på ett eller annat sätt är med i hans liv.

I boken är människorna och människorelationerna det centrala. Både relationerna inom brödernas familj och kärleksförhållandet mellan Ziggy och Jonna står i fokus.

— Romanen är helt fiktiv, men vissa miljöer och erfarenheter är från mitt eget liv, berättar Jansson.

Jansson är själv hemma från stadsdelen Skata, och han har fortfarande kopplingar till Jakobstad och Österbotten.

Han har ändå så gott som hela sitt liv bott i Åbo, och det här är faktiskt hans första roman som inte utspelar sig här, även om staden är med på ett hörn.

Skrivprocessen

Att skriva romaner är som att gå till kontoret, prosalyrik är som att leka med barnen.

Henrik Jansson, författare

Grundidén för boken föddes redan 2015, men skrivandet ville inte ta fart. Istället utgav Jansson en novellsamling 2017, och under tiden fick idén om boken mogna.

Efter novellsamlingen kom romanskrivandet i gång, men det blev en längre paus då Jansson började skriva prosalyrik.

Verket Jag kan inte skriva om nånting som inte är sant utkom 2019.

— Prosalyriken kommer då den kommer, och då får jag sätta undan andra projekt. Det skriver jag mer baserat på känsla. Jag brukar säga att skriva romaner är som att gå till kontoret medan prosalyriken är som att leka med barnen.

Jansson hann skriva böcker i 30 år innan hans första prosalyriska verk utkom 2011. Därefter har han gett ut två till verk inom genren.

— Jag brukar ofta skriva vid sidan om mina pågående projekt. Det blir lite som en dagbok där jag samlar intryck från vardagen. Om det sedan börjar kännas som att det kan bli något, skriver jag vidare och utvecklar texten.

”Jag slutar aldrig skriva”

Överlag berättar Jansson att det för honom är ett nöje och en livsstil att skriva, inte bara ett jobb.

— Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte skulle skriva.

Jansson berättar ändå att det som yngre var mer ångestfyllt.

— För varje bok jag skrev kände jag att det blir min sista. Inte för att jag ville det, men för att det kändes som om jag inte skulle kunna skriva fler.

De senaste 20 åren har skrivandet däremot blivit lättare, och nu kan Jansson inte se att han någonsin skulle sluta.

För ett par år sedan beviljades han konstnärspension, vilket han är tacksam för och konstaterar att ger en trygghet i livet.

Det har ändå inte ändrat hans rutiner, skrivandet fortsätter.

”Det är ett privilegium att kunna leva som jag gör”

Jansson skriver helst på barer och caféer. Hans favoritställe är caféet på Wäinö Aaltonens konstmuseum. Ett annat ställe han brukar gå till är puben Daily News på Universitetsgatan.

— Jag brukar först skriva för hand då jag sitter på ett café eller en bar, och då jag kommer hem fortsätter jag sedan på datorn.

I och med coronarestriktionerna har Jansson under det senaste året inte alltid kunnat jobba som han brukar, men i övrigt säger han att pandemin inte har påverkat hans arbete så mycket.

Jansson beskriver sin livsstil som behaglig, han trivs med tillvaron.

— Jag inser att det är ett privilegium att kunna leva som jag gör.

Henrik Jansson

Född i Jakobstad, men har bott i Åbo sedan barn.

Familj: Fru och en vuxen son som bor i Jakobstad med sin familj.

Musik har genom livet varit ett stort intresse. Har spelat i band och skriver musikrecensioner. ”Att lyssna på musik är ett nöje”.

Läser mycket, gärna böcker av kollegor i Svenskfinland samt svensk litteratur som är Janssons specialområde. ”Författare som tror att de inte behöver läsa andras verk för att skriva bedrar sig själva”. Skriver litteraturkritik.

Favoriträtt: abborrfiléer, helst med nypotatis.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter