SPT 22.04.2021 09:52

“Bristen på svenskspråkiga läromedel måste lösas”, lyder den fjärde motionen som ska behandlas då Svenska Finlands folkting sammanträder på fredagen för sin årliga session.

— Skillnaden mellan finska och svenska läromedel är enkel – marknadsekonomisk. Ur förlagens synvinkel finns det en marknad på finska, men andelen som använder svenska skolböcker är liten, säger Linnéa Henriksson (SFP), folktingsledamot och undertecknare av motionen.

Sören Jonsson/SPT

Det går inte heller att använda läromedel från Sverige i de finlandssvenska skolorna. Henriksson säger att man skulle kunna tänka sig att “matematik för sjuåringar är matematik för sjuåringar överallt”. Men det funkar inte riktigt så, säger hon.

— Det finns en hel uppsjö med läromedel i Sverige, men där följer man en helt annan läroplan.

Underlaget för litet

Det här är inget nytt problem, säger Henriksson – men det finlandssvenska elevunderlaget är fortfarande för litet. Hon säger att frågan är aktuell just nu på grund av den förlängda läroplikten och andra stadiets avgiftsfrihet. Hittills har studerande på andra stadiet själva köpt sina läromedel, men från och med i höst faller kostnaden på kommunerna. Enligt Henriksson bidrar det här till att marknaden blir ännu mindre.

Henriksson säger att läromedel av hög kvalitet blir ännu viktigare i och med att barn och unga läser allt mindre skönlitteratur.

— Det är viktigt med finlandssvenska läromedel och inte bara översättningar från finska till svenska. För att ett läromedel ska tala till dig måste du kunna känna igen dig i terminologin, säger Henriksson.

Man skulle kunna tro att digitaliseringen underlättar produktionen av och tillgången till aktuella läromedel. Enligt Henriksson är digitala läromedel ändå delvis problematiska på grund av bland annat tillgänglighet och dåliga plattformar.

— Men finlandssvensk läromedelsproduktion behövs oberoende om det är i tryckt eller digital form, konstaterar hon.

UBS begränsade resurser

Henriksson kan inte svara på vart de öronmärkta pengarna egentligen borde riktas. Är det förlagen som inte har en tillräckligt stor utgivning eller är det brist på läromedelsförfattare? frågar hon sig. Men hon tror nog att förlagen gör vad de kan. Frågan handlar mer om den finansiella realiteten i kommunerna, säger hon.

— Problemet är inte att förlagen inte fattar eller inte vill. De är företag som ska få ekonomin att gå ihop. Men de kanske har förslag på hur man kan arbeta med frågan.

Susanna Björkell, läromedelschef vid Utbildningsstyrelsen (UBS), säger att myndigheten årligen beviljar 80 000 euro i stöd för produktion av läromedel på svenska med liten spridning.

— I fördelningen av understödet försöker vi stödja utvecklingen av läromedel och säkerställa kvaliteten, säger Björkell.

UBS har dessutom en egen förlagsverksamhet för att ta fram läromedel för till exempel specialundervisningen och religioner som studeras av få elever i Finland. Björkell säger att UBS producerar sådana läromedel som inte lönar sig för kommersiella förlag.

Hon säger också att man är medveten på UBS om att det finns stora brister, men jämfört med tidigare är situationen på många sätt bättre.

— Ett problem är att UBS har begränsade resurser för att ge ut läromedel och starta nya projekt, säger hon.

Björkell säger också att det är rätt svårt att rekrytera läromedelsförfattare, speciellt till marginella ämnen.

— Man måste nog vara jätteentusiastisk och ivrig för att man ska orka skriva läromedel vid sidan av lärarjobbet.

Ett statligt ansvar

Nils Saramo, läromedelschef vid förlaget Schildts & Söderströms, börjar med att konstatera att alla finlandssvenska aktörer jobbar mot samma mål: att det ska finnas likvärdiga och jämlika förutsättningar för de svenskspråkiga eleverna.

Med det sagt säger han att det inte borde vara fondernas ansvar att möjliggöra utbildning på svenska. De svenskspråkiga fondernas läromedelsgrupp delar årligen ut cirka 200 000 euro i författarstöd för produktion av svenskspråkiga läromedel för den grundläggande utbildningen och andra stadiet.

Han säger att det statliga bidraget på sammanlagt 80 000 euro är fruktansvärt litet.

— Det finns ett statligt ansvar som man till viss del kan peka på. Man kan fråga sig om det finns tillräckligt med medvetenhet hos beslutsfattarna om den speciella situation som de svenskspråkiga har gällande utbildning i Finland, säger Saramo.

Arkiv/Ari Sundberg

Kritiserar kvalitetskritik i rapport

I mars överlämnades en rapport till Undervisnings- och kulturministeriet om den svenskspråkiga småbarnspedagogikens och utbildningens särdrag, utmaningar och utvecklingsbehov. I rapporten föreslås det att statens roll förtydligas gällande ansvaret för svenskspråkiga läromedel med god kvalitet.

Saramo säger att han har lite svårt att förstå vad han kallar något flummiga formuleringen om kvalitetskriterier.

— Kvalitetskriterier på vad då? Jag tror inte det är själva innehållet som avses, utan tekniken. Den tekniska biten kommer alltid att gå i vågor eftersom det handlar om vilka digitala lösningar lärarna vill ha.

Även Folktingets krav på kvalitet tycker Saramo är bekymrande. Han tycker inte att det går att dra en generell linje att utbudet är dåligt och bristfälligt. Saramo säger att det också finns en annan sida av problemet.

— Köper skolorna de läromedel som de frågar efter? Från vår sida kan jag säga att det nödvändigtvis inte är så. Man är inte alltid beredd att köpa nytt material, på grund av att det finns en verklighet som heter kommunalekonomi. Återanvändningen är alldeles fruktansvärt hög.

Högt tempo

Saramo framhåller också den realitet finlandssvenska förlagsaktörer lever i.

— Det handlar om en plusminusnollaffär. De resurser vi har spänns till bristningsgränsen varje gång det kommer en ny läroplan, säger Saramo.

Dessutom förnyas läroplanerna med allt högre tempo och ger förlagen liten marginal att reagera på det nya behovet. Enligt Saramo gör man ändå allt man kan på förlaget för att möta efterfrågan.

— I bara vårt företag har vi parallellserier i många ämnen. Om jag dessutom talar om de andra aktörerna i Svenskfinland som har parallellserier i samma ämnen, då är utbudet ganska stort i slutändan, konstaterar han.

Sofie Fogde/SPT

SPT
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln