ÅU 07.06.2018 10:02

Titanik
Henrik Heinonen: Sunt lacrimae rerum
25.5–17.6
Henrik Heinonens (1987) utställning ”Sunt lacrimae rerum” fokuserar på ord. Utställnings titel finns fysiskt i rummet; orden är snyggt byggda av fanerskivor. Essän som läses upp till videoverket verkar vara mer i fokus än själva videomaterialet. En ljudinstallation skannar ord i ett RSS-flöde och utlöses av en specifik ordkombination.
Det har rapporterats att barn och ungdomars visuella läskunnighet har försämrats, vilket går stick i stäv med att vårt samhälle blir allt mer bildfokuserat. Jag upplever att Heinonen är rädd för att bli feltolkad och därför konkret tar till ord. Även om orden kan begränsa, vilket han själv påpekar i videoverket. Det är knappast någon som kan latin så bra att den förstår utställningstitelns innebörd, men i vårt informationssamhälle räcker det med en snabb googling.
Sunt lacrimae rerum betyder ungefär ”det finns tårar för saker”. Det är en rad ur den romerska poeten Vergilius (70–19 f.Kr.) epos Aeneiden och har tolkats som att livet är tragiskt. Tårar behöver ändå inte bara bero på sorg. En kan också gråta av lycka eller ilska.
Videoverket bär samma namn som utställningen och har flera beröringspunkter i eposet. Det påminner på många sätt om flödet i sociala medier. Narrativet är abstrakt och det blir ett splittrat flöde där ord- och bildflödet stundvis blir överväldigande.

Ljudspåret är en essä som handlar, liksom someflödet, om det vardagliga livet och människans existens. I en sekvens pratar essän om ord som gränser. Om en inte kan orden eller språket begränsar orden ens förståelse.
Essän fortsätter till blicken som beröring. Med blicken berör vi saker och ting. Blicken berör genom maskiner – jag antar att det syftas på mobilkameran, men varför inte också sociala medier. Vad händer när människokroppen förlängs av en maskin? Existerar en fortfarande i kroppen eller i maskinen eller någonstans mittemellan?
Flödet av ord finns självklart i verket med RSS-flödet. En skärm visar ordflödet som skannas. Hittas rätt ordkombination utlöser verket en ljudskulptur i rummet. Orden som sökes är bomb, war och air strike. Flödet som skannas är ett nyhetsflöde, alltås är det i dagens läge rätt sannolikt att de här orden dyker upp.
Det finns förstås mycket andra saker en kan fälla tårar över i nyhetsflödet. Tyvärr utlöses inte ljudskulpturen medan jag är i utställningen. Det hade varit intressant att höra hur orden tolkas.

Mest intressant är den stora transparenta påsen fylld med halvtransparenta ballonger. Det är kanske här alla tårar hålls instängda, även om jag mer tänker på metafysiken i att en potentiell tår är uppbyggd av tårar. Varifrån kommer tårarna? Vad är den bakomliggande orsaken till tårar? Varför gråter en för ting? Vi gråter kanske ändå mer för abstrakta ting än konkreta ting.
Sunt lacrimae rerum är Heinonens första separatuställning. Trots fokuset på ord finns här gott om idéer att utforska mellan orden, ett starkt koncept och ett stiligt visuellt uttryck.
Julia Nyman

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln