Förflytta dig till innehållet

Fokusklassen i Pargas har hittat sin form – här är prioritet nummer ett att eleven mår bra, det pedagogiska kommer i andra hand

Mikael Heinrichs
två kvinnor står i ett litet klassrum
I fokus-klassen har nepsy-coachen Kristin Lindström och specialklasslärare Emma Pohjavirta mer tid för varje enskild elev än i en stor klass.

Då läsåret 2022–23 körde i gång i Pargas, gjorde den det med en helt ny typ av skolklass. Man hade nämligen inlett ett pilotprojekt med en fokusklass i Kombilas utrymmen på Parsbybacken.

Fokusklassen är i själva verket många klasser i en, allt från åk 1 till åk 9, men i praktiken handlar det just nu om åk 4–9. Dessutom har verksamheten från början av vårterminen tillfälligt utlokaliserats till Ankarhuset på grund av renoveringen som pågår i Kombila för tillfället.

Pilotprojekt som fallit ut väl

Utbildningschef Ulrika Lundberg berättar att det handlar om ett pilotprojekt – och ett projekt staden i själva verket velat hålla rätt låg profil kring tills man faktiskt hunnit komma i gång med ordentligt.

– Så här långt ser det ut att ha fallit ut väldigt väl och vår ambition är att så småningom börja planera läsåret 2023–24 för fokusklassens del, säger hon.

Rätt unikt i Svenskfinland

Fokusklassen är i all enkelhet en liten klass som jobbar på i en lugnare miljö. Eleverna är högst sex till antalet med tre vuxna i klassrummet. Fokusklassen jobbar enligt en sektorövergripande modell med specialklasslärare och neuropsykiatrisk coach som grundbemanning och beroende på dag kommer andra vuxna (t.ex. specialungdomsledare, hälsovårdare eller ”skolhandledare”) in och håller enskilda stödsamtal.

Nepsy-coachen kommer in i bilden i och med att utmaningarna för eleven att hantera den vanliga klassrumstillvaron kan ha sin grund i till exempel neuropsykiatriska variationer.

Konceptet är rätt så unikt i Svenskfinland. Lundberg känner inte till andra regioner med motsvarande modell förutom i Österbotten.

Det blev för mycket annat än pedagogik för lärare

Startskottet för fokusklassen – som inte är en klass man skilt kan söka till – var den oro som uttrycktes av lärare i de större skolorna där deras resurser inte räckte till. Lärarna kände sig helt enkelt maktlösa inför de utmaningar som fanns utöver de pedagogiska utmaningarna. Att lägga allt ansvar på en enskild lärare fungerade inte i längden.

LÄS OCKSÅ

– Det handlar om elever som av olika orsaker har svårt att anpassa sig till en klassrumsmiljö med stora grupper och där resurserna i ”hemklassen” kanske inte räcker till för att ge det stöd som eleven behöver, säger Lundberg.

Det kan också handla om saker som att lärarbyten, särskilt i åk 7–9, kan upplevas som belastande för eleverna. I fokusklassen har man alltid samma vuxna i klassrummet. Skoldagen i fokusklassen är förkortad, i regel mellan klockan 9 och 13.

Målsättningen: eleven ska tillbaka till ”hemklassen”

Specialklasslärare Emma Pohjavirta har det pedagogiska ansvaret i fokusklassen säger att det handlar om att erbjuda möjligheten för en lyckad skolvardag för alla.

Trivselregler i fokusklassen

  • Vi ger arbetstid!
  • Vi säger god morgon åt varandra!
  • Vi skadar inte oss själva eller andra!
  • Vi förstör inte våra egna eller andras saker!
  • Vi strävar efter att använda telefonen bara på matrasten!
  • Vi försöker prata fint till varandra och inte svära!
  • Vi får klä oss hur vi vill!

Målsättningen med fokusklassen är hela tiden den att eleven i något skede flyttar tillbaka till ”hemklassen”. Fokusklassen är ingen permanent lösning för eleven, utan en tillfällig hjälp för att landa rätt.

För tillfället har man elever från Malms skola och från Sarlinska skolan, men det är inte uteslutet att också elever från de mindre skolorna skulle kunna få hjälp av fokusklassen i framtiden. Behovet finns och är stort – behovet är större än de sex elever man i dagsläget har möjlighet att ta emot.

Allt behöver inte ske i skolbänken

Nepsy-coachen Kristin Lindström säger att man eftersträvar en familjär miljö, där det inte alls är sagt att man sitter vid skolbänken hela dagen. Skolarbetet och inlärningen kan lika väl ske i soffan eller vid köksbordet, helt och hållet utgående från hur eleven mår just den dagen.

– Det som också är viktigt är att alla i teamet har samma elevsyn. Allt utgår från elevens bästa, att man ger tid och har tid att lyssna, säger hon.

två kvinnor sitter i en beige hörnsoffaMikael Heinrichs
Nepsy-coachen Kristin Lindström och specialklasslärare Emma Pohjavirta utgår från elevens mående i allt som sker i fokusklassen.

– Samtidigt kan skoldagen också innehålla annat än bara ”vanligt” skolarbete. Inlärningen kan ske i andra former, till exempel i samarbete med fritidssektorn. Om eleven vill prata eller ha stödsamtal så ordnar det sig snabbt och smidigt. Skolhälsovårdaren är också tillgänglig och vi har möjlighet att på ett smidigare sätt samarbeta med barn- och ungdomspsykiatrin, säger Pohjavirta.

Lärare hjälps åt

Att samtidigt vara lärare för elever i åk 4 ända till åk 9 är ingen enkel match, men Pohjavirta håller sig à jour med vad som pågår i elevens hemklass tillsammans med läraren där. Lektionsplaneringen sker i samråd med dem och i mån av möjlighet följer man samma takt som i den stora klassen. Det underlättar också integrationen då eleven småningom återvänder till hemklassen.

– Också integrationen sker på elevens villkor och vi åker med till skolan för att hjälpa till, påpekar Lindström.

– Till en början oroade vi oss för det breda åldersspannet, men det har visat sig obefogat. Eleverna har inte i första hand inlärningssvårigheter, utan det handlar om andra utmaningar. Dessutom har eleverna till och med helt oväntat stöd av varandra och kan hjälpa varandra hitta en bättre balans, säger Lundberg.

Positivt bemötande hos elever och hemma

Fokusklassen har tagits emot positivt av både elever och vårdnadshavare. Fokus-klassen har ett nära samarbete med hemmen och elevens behov tas i beaktande.

– Vi för också regelbundna samtal med vårdnadshavarna och diskuterar målsättningar, framsteg och vad man behöver jobba på, säger Pohjavirta.

ett gult trähus med vita knutar i vinterskrudMikael Heinrichs
Fokusklassen håller som bäst – i sann ankarhusanda – till just här.

Trots att behovet är stort finns det inga konkreta planer på att utvidga fokus-klassen i nuläget. Lundberg poängterar att det handlar om en resurseringsfråga – och att man först ska utvärdera verksamheten grundligt och med eftertanke.

Tar i akuta problem med det samma

Skolkuratorer och psykologer har begränsat med tid i och med att de har så många elever. Barnpsykiatrin i sin tur har väldigt långa köer, men i fokusklassen är utgångsläget att akuta problem ska lösas snabbt – ju fortare, desto bättre.

Hur är det, har det sektorövergripande arbetet blivit krångligare från årsskiftet då välfärdsområdet kom in i bilden?

– Det är en bra fråga, men vi har åtminstone inte ännu märkt av det. Vi är helt enkelt så inriktade på elevernas bästa, säger Lundberg.

Många är nyfikna

Intresset från den finskspråkiga sidan och från annat håll har varit stort, men man har velat freda fokusklassens tillvaro än så länge. Avsikten har aldrig varit att tuta ut modellen som någon patentlösning.

Det handlar om att hitta lämpliga former att arbeta under och ett pedagogiskt avvägande från fall till fall.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter