Robin Sjöstrand 27.08.2022 05:00

I början av september förra året tog Sanna Koistinen och Kasper Mattsson ett stort steg i livet, när de flyttade till helt obekanta Säkylä för att bli köpmän i den lokala K-supermarketbutiken. När de ett år senare får reflektera över vad flytten har fört med sig för utmaningar är det ändå inte deras nya hem de tänker på först.

– Det är mest kriget och de stegrande priserna som har varit utmaning under den första tiden – och att anpassa sig till en ny kommun. Det är synd att inte ha fått chansen att etablera sig som köpman under ett normalt år, säger Kasper och ler snett.

Och visst är det sant. När han och Sanna för ett år sedan gjorde flytten norrut var det i ett land som med raska steg var på väg ut ur coronapandemin och in i en ekonomi som såg ut att växa snabbt.

Men precis som för resten av samhället kom Rysslands anfall mot Ukraina och lade en blöt filt över optimismen.

– Rent konkret har det väl märkts att folk handlar mer sällan efter prishöjningarna. Det är långa avstånd här ute och när bensinen kostar mer så gör man inte onödiga butiksbesök, säger Sanna.

Robin Sjöstrand

Men någon större kulturchock har det inte handlat om, trots att Säkylä var okänd mark för båda två innan de flyttade, eller som Kasper säger:

– Det enda jag kände till var brigaden och Pyhäjärvi.

Men småstäder är ändå småstäder. Kasper som är hemma från Åbo var butikschef i föräldrarnas K-supermarket Reimari i Pargas innan flytten, så han känner till hur det funkar. Sanna, som visserligen har bott länge i Åbo, kommer ursprungligen från lilla Hollola utanför Lahtis.

– Och där bodde jag dessutom ute på landet, så på det sättet är det här ingenting obekant, säger hon.

Tack vare den stora mängden fritidsstugor kring Pyhäjärvi är det samma säsongslunk som i skärgården, menar Kasper.

– På vintern är det mest basvaror som går åt, medan vi på sommaren ökar utbudet på delikatessidan.

De har valt att satsa på en bättre bröddisk och på deras Herkkutori, betjäningsdisken med färdiglagad mat i portionsform. För tillfället är det många från brigaden som köper lunch i butiken – men med coronapandemins slut har en kundgrupp försvunnit.

– Det märks tydligt att folk inte jobbar på distans mera. De som kom från huvudstadsregionen och jobbade här uppe har minskat, och det syns i försäljningen, säger Kasper.

Robin Sjöstrand

Att flytta till orten där de jobbar var en självklarhet för paret. För tillfället hyr de lägenhet, men de letar efter en mer permanent lösning.

– Det tycks också ha varit viktigt för kunderna. I början fick vi ofta frågan om vi själva var på väg att flytta hit, säger Sanna.

– Jag tror att det kan ha funnits en liten tanke om att ”här kommer Åboborna och ska tjäna pengar på oss”. Men det är ingenting som vi märker av mera, och vi har kommit bra in i samhället, säger Kasper.

Sanna berättar att de har gått med i Säkyläs företagarförening och att den är mycket aktiv. Helgunderhållningen är det enda som kunde vara bättre.

– Ibland saknar jag lite att gå på teater. Och när vi ska festa så blir det oftast Åbo på helgerna, så motvikten till småstadslivet finns där.

Friluftslivet är däremot bra i Säkylä, menar Kasper.

– Här finns fina möjligheter till skidning och liknande. Snön stannar också längre, och det är ju positivt. Jag har dessutom börjat vinterbada, säger han.

Trots närheten till sjön säger Kasper ändå att han fortfarande föredrar hav framför sjö.

– Visst är det fint här, men jag har lite svårt att förstå vad de som inte fiskar gör med sina båtar. Kör de bara runt, runt? säger han och skrattar.

Kundbeteendet i Säkylä och Pargas är ganska lika, säger Kasper. En stor skillnad finns ändå:

– Här köper ingen kräftor. Det är nästan onödigt att sälja dem. Alla fiskar själva eller känner någon som fiskar.

Däremot går lokala märken som Apetit, som har huvudkontoret i Säkylä, och Kivikylä åt. Också HK är viktigt.

– En helg försökte Kasper sälja utländsk nötfilé på specialpris, men då blev det kalabalik, säger Sanna och skrattar.

Klart är ändå att de kommer att bli kvar i Säkylä, byn är deras hem nu. Nu får de bara ta ett år i taget.

Robin Sjöstrand
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln