Fler sorkar ger mer borrelios – men med ett års fördröjning
Svängningarna i antalet sorkar har en klar tidsmässig koppling till risken för människor att drabbas av sjukdomarna sorkfeber och borrelios. Men kopplingen är komplex.
Det visar färsk inhemsk forskning vid universiteten i Jyväskylä och Uleåborg, Institutet för hälsa och välfärd samt naturresursinstitutet Luke.
Forskarna har jämfört sorkpopulationens svängningar i Mellersta Finland och Norra Savolax med antalet rapporterade fall av sorkfeber och borrelios i landskapen.
Det visade sig att antalet fall av sorkfeber bland människor följer förändringarna i sorkpopulationen med ett par månaders fördröjning.
Sorkfeber orsakas av ett puumalavirus som enbart sprids av skogssorkar. Till sjukdomsbilden hör bland annat hög feber och njursymtom.
Människor smittas normalt när sorkens avföring eller urin blandas med damm i inandningsluften. Sjukdomen visar sig 2–4 veckor efter att man smittats.
Mer komplex koppling
För borreliosens del är kopplingen till sorkpopulationens storlek mer invecklad.
En vanlig fästing som suger blod ur en borreliainfekterad sork blir vid ett års ålder en nymf som kan föra smittan vidare till människor. I två års ålder är fästingen vuxen, och kan även då föra smittan vidare till människor.
Taigafästingen, i sin tur, biter vanligtvis människor först när den är vuxen.
Forskarna noterade alltså en fördröjning med både ett och två år mellan sorkpopulationens storlek och antalet fall av borrelios.
Obehandlad borrelios kan leda till kronisk sjukdom med symtom bland annat i nervsystemet, lederna och hjärtat.
Forskarna konstaterar att resultaten kan beaktas av myndigheterna när de informerar om risken att drabbas av sjukdomarna.
Jean Lindén/SPT
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.