Fjärdeklassare i Cygnaeusskolan stöper tvåtusen ljus – intäkterna är viktiga för att bekosta lägerskolan nästa höst
Det är viktigt hur man lyfter och vänder ljusen då de doppas, säger Noelia Hiltunen, som har full koll på stöpningsprocessen. Foto: Stefan Holmström
En stark doft av stearin och paraffin möter en redan vid dörren till Cygnaeusskolan i Åbo. Noelia Hiltunen har varit här en god stund med mamma Christa Nordlund-Hiltunen och arbetet med att stöpa ljus löper smidigt. Ordet ”arbete” är faktiskt rätt ord, för alla ljusrader ska doppas många gånger i byttan med den heta stearin-paraffinblandningen.
– Hur många rader är det egentligen? Nitton … gånger tolv dopp. Vad blir det? undrar mamma Christa.
Noelia skrattar, hon har inte tid att räkna, utan tar snabbt nästa rad med ljuspar och böjer knäna vigt då hon doppar dem.
– Det har jag lärt mig i baletten! säger hon om den ergonomiskt rätta metoden.
– Det här är nog tyngre för oss lite äldre, ler Christa.
Temperaturen i stöpningsbyttan är över sjuttio grader. Foto: Stefan Holmström
Det är viktigt att ha koll på systematiken, säger Noelia. Ljusparen hänger från tunna pinnar, som ska vändas 180 grader efter varje dopp. Det är för att ljusen ska torka så jämnt som möjligt där de hänger i sin ställning.
– Det är en stjärna i ena ändan på pinnen, visar Noelia.
Varje gång hon lyfter en pinne med ljus ser hon till att vända den rätt för att torka.
Och när ljusen blir tjockare, kommer Vidar Tollander med sitt färggranna skjutmått och säger till när det är dags att klippa dem.
Vidar Tollander är något av en självlärd ljusstöpningsmästare. I bakgrunden klipper Christa Nordlund-Hiltunen ljus. Foto: Stefan Holmström
Fyrornas ljusfabrik i Cygnaeusskolan producerar ungefär tvåtusen ljus i år, säger Tollander.
– Det är alltid rekordår, skrattar han, och återvänder till raden med kastruller, för det behövs ständig påfyllning.
Receptet är 60 procent stearin, 40 procent paraffin. Blandningen flyter ovanpå hett vatten i de stora byttor som står golvet.
Det är noga med rätt rytm för vekarna, som för varje dopp ska växa lite, för att till slut bli ljus med tillräcklig diameter.
– Om man doppar för snabbt blir ytan knottrig, om man doppar för länge blir ljusen för heta för att stearinet ska fastna, förklarar Tollander.
Minst tjugotvå millimeter ska de vara. Foto: Stefan Holmström
Vid nästa ljusstöpningsställning står Albin Öhman, som är på plats med mamma Jennie. Albins och de andras arbetsinsats är av stor betydelse för den lägerskoleresa de ska åka på hösten 2020. Men först ska ljusen stöpas, packas och säljas.
– Jag har inte ännu tänkt på hur jag ska sälja mina, säger han leende och fortsätter stöpa.
Det hinner han tänka på senare, för än finns många ljus kvar. I ställningens andra ända hukar sig Eva-Maria Oksman, som kommit till skolans ljusfabrik med gudbarnen Maja och Oskar Koskenoja. Jobbet av klippa ljusen är de vuxnas, eftersom det gäller att hantera en trädgårdssax.
Eva-Maria Oksman gör sig redo att klippa ljusen till rätt längd. Foto: Stefan Holmström
Hur kom det sig då att hela ljusfabriken kom till? Allt fick sin början då Vidar Tollanders äldre dotter skulle åka på lägerskola. På vilka sätt kunde man samla in pengar?
– Någon undrade om vi skulle sälja ljus, men jag tyckte det kunde vara trevligare och mer lönsamt att också göra dem, säger Tollander, som själv hade stöpt ljus som ung scout.
Sagt och gjort. Det året, 2013, tillverkades hundratals ljus i en källare. Året därpå fördubblades produktionen.
Albin Öhman koncentrerar sig då han ska doppa ljusen. Foto: Stefan Holmström
Sedan kom en motgång. Åbo stad meddelade att det var slut med stöd till lägerskolor.
Eftersom man vid Cygnaeusskolan ville fortsätta låta femmorna åka på lägerskola till Högsåra, tog Hem och Skola över ljusfabrikens material och redskap.
– Jag följde med på köpet, skämtar Vidar Tollander, vars döttrar Frida och Freja alltid också varit med och hjälpt till i ljusfabriken.
I år är det femte gången han koordinerar produktionen. Intäkterna från ljusen som säljs utgör nästan en tredjedel av kostnaderna för lägerskolan. Och så handlar det ju såklart också om en trevlig verkstad för barn och vuxna.
– Det är nästan meditativt, säger Christa Nordlund-Hiltunen, och tillägger:
– Doften gör att jag känner mig redo för julen, trots att det kanske är lite tidigt.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.