Finskspråkiga Kimitobon Ulla Andersson bytte modersmål – vill slå ett slag för värdefull tvåspråkighet
Emilia Örnmark– Jag är mycket tacksam för att jag som liten sattes i en svenskspråkig skola!
Det säger Kimitobon Ulla Andersson. Hon är bekant för många Kimitoöbor genom sin 40-åriga karriär som kommunens servicerådgivare och är den man fick i luren då man ringde Kimito eller senare Kimitoöns kommun.
ÅU träffar Andersson på hemgården i Gesterby. Den köpte hennes föräldrar år 1910, då gården var ett torp under Gesterby gård. På gården finns förutom bostadshuset sex andra byggnader, till exempel ladugård, ria och hönshus/bastu, som håller Andersson sysselsatt.
Emilia ÖrnmarkHelt finsk i helt svensk skola
Som helt finskspråkig sexåring placerades Andersson i den svenskspråkiga byskolan Tjuda skola, några kilometer från Kimito centrum. Skolan låg fyra kilometer bort från hemmet i Gesterby, men var den närmaste – därför föll föräldrarnas val på den.
– Min mamma var från Somero och ville inte ens lära sig svenska. Min pappa var Kimitobo. Han förstod nog svenska, men jag hörde honom aldrig prata svenska.
De lekkamrater som bodde närmast var Anderssons kusiner, också de helt finskspråkiga.
Men den språkliga bakgrunden inledde Andersson således sin skolgång i början på 60-talet. En trygghet var att kusinen i samma språksituation började i samma klass.
– Jag minns bra då läraren bad mig gå och hämta något, och jag vågade inte säga att jag inte förstod, så jag gick dit läraren pekade, säger Andersson.
Några traumatiska minnen har Andersson dock inte från den här tiden. Hon blev dessutom väl mottagen av skolkamraterna. Hon minns främst osäkerheten då hon skulle svara på lärarens frågor – den blev större då hon inte visste om hon kunde formulera sig korrekt.
”Värre var det med rättskrivningen”
– Det gick ändå fort att lära sig prata svenska, men värre var det med rättskrivningen. I de högre klasserna hade jag en sträng lärare, som efter att jag fått dåligt resultat i en rättskrivning sade att han gärna ville hjälpa mig men visste inte hur. Hemma var det inte ens möjligt att få läxhjälp, på grund av språket.
Först i årskurs sex lärde sig Andersson att skriva svenska rätt.
Förutom skolgång på svenska gick så gott som allting utanför hemmet också på svenska.
Så här började Anderssons språkbad, som har lett till att hennes officiella modersmål i dag faktiskt är svenska. Det här förklaras av en händelse då Andersson var 14 år gammal och vid Handelsskolan i Åbo skulle fylla i en blankett med de sedvanliga rutorna gällande modersmål. Andersson kryssade i svenska – ett symboliskt kryss som kom att avgöra vad som framöver var och är hennes modersmål.
Emilia ÖrnmarkOroad över svenskans framtid
Svenska dagen till ära uttrycker Andersson sin oro över att man inte alltid ens i Åbo klarar sig på svenska och anser att något borde göras. Hon är tacksam över sin tvåspråkighet och poängterar att ju tidigare man lär sig det andra språket desto bättre är det.
Andersson anser att strävan om svenskspråkig service och den värdefulla tvåspråkigheten borde behandlas också i finskspråkiga medier, men på ett positivt sätt.
Vidare tycker Andersson att språkbrickan med flaggorna man inom vissa serviceyrken bär på bröstet gärna kunde användas överallt inom kundservice. Så kunde besvärliga situationer då man inte förstår varandra undvikas. Själv undviker Andersson de situationerna med att i städer som till exempel Åbo inleda på finska.
– Men visst är det helt rätt att kräva svensk service, säger Andersson, som tycker att språket har en självklar roll som ett av Finlands officiella språk och dessutom ett språk som fungerar i hela Norden.
– Det är ju helt galet då man i stället för att använda svenskan byter till engelska!
Finlandssvensk som står på bägges sidor
Andersson ser sig i dag som finlandssvensk. Men liksom hon försvarar svenskan i de sammanhang det behövs, försvarar hon finskan i finlandssvenska sammanhang.
I sitt dagliga liv som pensionär på Kimitoön är det mest svenska Andersson använder. Finskan använder hon med släktingar, i Åbo och med finskspråkiga bybor.
Emilia ÖrnmarkLitteratur och musik tar Andersson gärna del av också på finska.
– Min mamma sade alltid att finskan är ett så vackert språk, och det är det ju nog.
I arbetslivet som kommunens servicerådgivare kom Andersson i kontakt med finskan dagligen, och jobbade en hel del också med översättningar.
– Att översätta från svenska till finska är lättare, av någon anledning är det lättare att få det att låta bra. Men då jag pratar hittar jag inte alltid rätt ord på finska. Kanske svenskan ändå är ett lite starkare språk hos mig.
Ulla Andersson
- Bosatt och uppvuxen: Gesterby, Kimito.
- Familj: Två flickor som bor på annan ort och barnbarn.
- Utbildning: Merkonom.
- Jobb: 40 år som kommunal servicerådgivare.
- Fritidsintressen: Hembygdsforskning har intresserat sedan 12 års ålder.
- Gör: Har i 20 år lett en hembygdsforskargrupp vid Kimitoöns vuxeninstitut, är medlem av kyrkofullmäktige, volontär vid Sagalunds museum, ordförande i Gesterby-Tjuda byalag, har då och då öppet i sin ladugårdsloppis (nästa gång närmare jul).
- Det bästa med Kimitoön: Min födelseort. Kort väg till Åbo, Salo och Ekenäs. Livlig kulturverksamhet och bra service.
Emilia Örnmark
Emilia Örnmark
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.