Fredrika Blomqvist 18.06.2024 17:04

I söndags valdes Anders Adlercreutz till Svenska folkpartiets nya partiordförande.

Adlercreutz har suttit i riksdagen sedan år 2015 och i den nuvarande regeringen har han fungerat som Europa- och ägarstyrningsminister. Nu tar han över rodret som partiordförande efter Anna-Maja Henriksson och byter dessutom ministerpost.

Adlercreutz berättar att han känner sig glad och hedrad över förtroendet att få axla ordförandeskapet.

På det stora hela ska man inte vänta sig någon dramatisk förändring, säger Adlercreutz.

– Vi kommer fortsättningsvis att förutsätta att alla regeringspartier håller fast vid regeringsprogrammet men också till de överenskomna spelreglerna. SFP är en pålitlig regeringspartner som håller fast vid det vi kommit överens om.

– Men jag kan uppleva att man kan höja partiets profil i frågor som berör tillväxt, sysselsättning och undervisning, också tack vare partiets undervisningsministerpost. Det finns också säkert orsak till lite skarpare ordalag emellanåt i vissa frågor som är viktiga för SFP.

På frågan gällande hur väljarna kommer märka av ordförandebytet i praktiken, svarar Adlercreutz att han hoppas på att man inom SFP ska förstå att man som ett litet parti bör vara bättre på att utnyttja de resurser som partiet har och bli bättre på att lyfta upp flera politiker.

– Partiet är inte ordförandens verktyg, utan ordförande är partiets verktyg, och jag hoppas att vi också kan synliggöra det i den politik som vi för. Vi har en massa resurser inom partiet som ska få höras och synas. Varje ordförande har ju också sin egen profil och sin egen personlighet, och jag tror att det säkert märks i bland annat vilka frågor som vi uttalar oss i och hur vi uttalar oss.

Jacob Hjortman

– Jag har i högre grad lyft fram frågor som berör säkerhet, ekonomi och sysselsättning under min karriär än vad kanske Anna-Maja Henriksson gjort. Anna-Maja är en stark förkämpe för till exempel rättsstatsfrågor, som för all del också är helt i kärnan av vår verksamhet. Variationer finns säkert men jag tror att det är en naturlig följd av att alla partiordföranden är sina egna personer och har sina egna betoningar.

Partiet är inte ordförandens verktyg, utan ordförande är partiets verktyg, och jag hoppas att vi också kan synliggöra det i den politik som vi för.

På frågan om partiets opinionssiffror och vad som krävs för att få upp dem nämner Adlercreutz partiets regeringsmedverkan och det faktum att det finns partimedlemmar som är både för och emot regeringsmedverkan.

Det här har bidragit till att det för en del kan finnas en osäkerhet kring vad partiet vill i regeringen. Adlercreutz säger att partiets linje ska förtydligas och att man måste vara bättre på att berätta för väljarna vilka frågor som SFP driver.

– Det finns många saker i regeringsprogrammet vi vill driva, vi är inte en motvillig aktör, säger Adlercreutz.

En annan punkt som Adlercreutz lyfter fram är att då det finns orsak så ska SFP se till att alla regeringspartier håller sig till vad man kommit överens om och på så vis också markera vilka röda linjer som inte kan överträdas.

– Vi är det enda liberala borgerliga partiet i Finland. Det är en bra grund för att återställa förtroendet hos våra väljare till den nivå det brukar vara på, och även växa därifrån.

På frågan om vilka utmaningar som finns i regeringssamarbetet säger Adlercreutz att utmaningarna är ganska självklara.

– Regeringen har ett ambitiöst ekonomiskt program som förverkligar en stor del av det som SFP har velat arbeta för länge, som bland annat arbetsmarknadsreformer och olika tillväxtåtgärder. Om den förra regeringen hade utmaningar med frågor som berörde ekonomi och sysselsättningen så finns det i den nuvarande regeringen en konflikt i värdefrågor. Frågorna kring invandringen exemplifierar motsättningen ganska tydligt. Både Samlingspartiet och Sannfinländarna har en ganska likadan syn på invandringen medan SFP har talat för en liberalare hållning.

– SFP:s hållning syns till exempel i frågan om arbetskraftinvandring där regeringen vill försnabba processerna och göra det möjligt att stanna kvar sex månader i landet också efter att man förlorat sitt jobb så att man ska ha möjlighet att hitta en ny anställning. Studeranden som kommer från länder utanför EU ska ges möjlighet att få permanent uppehållstillstånd efter fullbordad examen. Det här är klara liberaliseringar. Men det finns saker på den humanitära sidan som är problematiska med tanke på den politik som vi i SFP eftersträvar.

Jag är inte en utpräglad lokalpolitiker utan jag har medvetet försökt att arbeta för alla våra regioner och det kommer jag att betona ännu mera som partiordförande.

Hur tänker du se till att alla regioners behov och åsikter beaktas? Och hur ser du på Åbo och Åbolands skärgård och de utmaningar som finns för skärgårdsbefolkningen?

– Jag bor en del av tiden i Åboland då vi har ett hus i Pargas där min hustru har ett jordbruk. Dessutom har vi vår sommarstuga på Hitis så den Åboländska skärgården är synnerligen bekant för mig. Även utmaningarna gällande primärnäringarna och verksamhetsförutsättningarna allmänt i Åboland är jag bekant med. Så jag har en stark koppling till regionen. Men vi har förstås flera regioner i Nyland, Åboland, Österbotten och hela det övriga Finland.

– Jag är inte en utpräglad lokalpolitiker utan jag har medvetet försökt att arbeta för alla våra regioner och det kommer jag att betona ännu mera som partiordförande. Jag hoppas också att vi som parti kunde införa en kultur där det ses som en självklarhet att en ledamot från en region är för projekt i en annan region och vice versa. Jag tror att det också skulle stärka vår röst och klarare visa på att det inte bara är regionala frågor vi arbetar för, utan att vi arbetar för nationellt viktiga frågor också.

Fredrika Blomqvist
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln