Den senaste finlandssvenska långfilmen är den psykologiska thrillern Lärjungen som regisserades av Ulrika Bengts och släpptes för sex år sedan. Nästa finlandssvenska långfilm är Claes Olssons filmatisering av Kjell Westös roman Den svavelgula himlen som bygger på den rikssvenske dramatikern Erik Norbergs manus. Olssons film ska enligt Svenska kulturfonden släppas nästa höst.
— Det är dyrt att producera långfilmer och det brister ofta i finansieringen av svenska filmer, vilket dämpar produktionstakten, säger verksamhetsledaren Dag Andersson på Finlandssvenskt filmcentrum.

Få finansiärer

Finansieringen av svenska filmer är beroende av ett fåtal finansiärer. Utöver Finlands filmstiftelse, Svenska kulturfonden och Konstsamfundet är Svenska Yle en viktig aktör i branschen.
— Det går oftast så att Yle bestämmer vad de vill göra och så tryggar Svenska kulturfonden den finansiering som saknas. Det är sällan som svenska filmer får finansiering av Finlands filmstiftelse eftersom konkurrensen är hård, säger Andersson.
Hur definierar ni finlandssvensk film?

— Frågan är om vi behöver vattentäta definitioner. För mig är det viktigaste att det talas svenska i filmen, säger Mikaela Westerlund som är filmcentrets ombud i Nyland.För Dag Andersson handlar det också om kulturella och kontextuella perspektiv.
— Filmen måste synliggöra den finlandssvenska kulturen på något sätt. Frågan om filmens språk måste breddas lite eftersom verkligheten är flerspråkig. Det här innebär att man ofta alternerar mellan till exempel finska och svenska i finlandssvenska filmer.
Vad anser ni om förfinskningen av Helen Schjerfbeck och Maria Åkerblom i två aktuella filmer?

— Det är problematiskt att man raderar den finlandssvenska kulturen i filmer som bygger på verkliga händelser och personer. I filmen om Maria Åkerblom går man så långt att man dubbar ett autentiskt filmklipp på henne till finska, säger Fransberg.

Distribution och filmpaket

Finlandssvenskt filmcentrum har en viktig roll som distributör, inspiratör och garant för att det visas svenska filmer i Finland.
— Vi ser bland annat till att det visas svenska filmer på lokala biografer i Svenskfinland och så främjar vi visningen av finlandssvenska filmer i skolor och hjälper lärarna med den pedagogiska uppföljningen, säger Klas Fransberg.

I samband med Finlandssvenskt filmcentrums 30-årsjubileum har man gått in för att erbjuda sju olika filmpaket med sammanlagt 30 kortfilmer som kan beställas gratis till biografer, organisationer och institutioner. I paketet finns klassiker som Claes Olssons ”Häng dig pojkfan!” och Ulrika Bengts ”Riksväg 8”, men också nyare filmer som Per-Ove Högnäs dramadokumentär ”Pojken som ville till Amerika” som släpptes i år.
Hur klarar ni er i konkurrensen med Netflix, HBO och Viaplay?

— Biografernas popularitet har inte minskat trots alla strömningstjänster, säger Andersson.

— Nej, det är inte vår uppgift. Det ska produktionsbolagen ordna.

Den dramaturgiska kurvan

Enligt Finlandssvenskt filmcentrum är återväxten av svenskspråkiga skådespelare och manusförfattare tryggad, men utbudet på svenskspråkiga regissörer är fortfarande skralt.
— Det utbildas alltför få filmregissörer på svenska. Ett av de nya tillskotten är Malin Nyqvist som har pluggat på Aalto-universitetet, men i övrigt är det ganska tunnsått med nya förmågor, säger Mikaela Westerlund.
Den nya svenska filmproduktionen i Finland fokuserar till stor del på barnfilmer och animation, men det ges ut en lång rad svenska kortfilmer bland annat tack vare de tävlingar som går i Yle Fems regi.
— För tio år sedan var det viktigt att en kortfilm berättade en historia. Så är det inte längre. Nu är det många finlandssvenska filmmakare som använder ett experimentellt grepp där man frångår den klassiska dramaturgin. Videokonsten och kortfilmen flyter ihop på ett intressant sätt, säger Klas Fransberg.