Finlandssvenskar oroade över svenskans framtid – "En kollektiv sorg har lagt sig över Svenskfinland"
Språksociologen Kjell Herberts efterlyser språkplanering. I sin allra enklaste form kan det handla om att planera och fördela språkkunskaper så effektivt som möjligt inom en organisation. Foto: SPT
En klar majoritet av finlandssvenskarna upplever det svenska språkets ställning i Finland som ganska eller mycket dålig. Språksociologen Kjell Herberts är bekymrad över hur utbredd språkpessimismen är.
— Det är något som inte stämmer, säger sociologen Kjell Herberts, och fortsätter sitt resonemang. Finland är världens lyckligaste land. Två av indikatorerna är generositet och trygghet, men ändå upplever finlandssvenskarna att deras existens inte är fullständigt berättigad.
På hösten gjorde Aula Research, på uppdrag av Tankesmedjan Agenda, en medborgarundersökning om hur finlandssvenskar upplever det svenska språkets ställning i Finland. Drygt tusen personer svarade på webbenkäten.
Sju av tio upplever att språkklimatet är dåligt. Dessutom har många egna erfarenheter av bristande service, diskriminering och hotfulla situationer.
— Språkpessimismen är utbredd i alla ålderskategorier. En dimma har dragit in över Svenskfinland, man kan närmast beskriva det som att finlandssvenskarna har drabbats av en kollektiv sorg på grund av det dåliga språkklimatet och att läget förblir dåligt.
Herberts tror att de tydliga åsikterna beror på att toleransnivån har förändrats. Han drar paralleller till metoo-rörelsen.
— Tidigare kanske man bara knöt handen i fickan när man fick höra någon negativ kommentar. Nu noterar man påhoppen på ett annat sätt.
Sociala medier har fått folk att bli vana vid att formulera sig, noterar Herberts som aldrig tidigare har sett en undersökning med så många spontana kommentarer och nedtecknade erfarenheter.
Har bästa servicen — men är mest pessimistiska
Österbottningar klarar sig överlag bra med svenskan. De får bästa servicen och undviker sällan att prata svenska. Men samtidigt är österbottningarna mest pessimistiska över svenskans ställning.
— Österbottningarna är rädda för förändringar som drabbar språkstrukturerna. De upplever att de har mycket att förlora. Den senaste tidens domänförluster gör att man upplever så här i Österbotten.
Det handlar om jouren vid Vasa centralsjukhus och att polis- och domstolsväsendet har koncentrerats till större enheter på bekostnad av svenskans ställning.
Juha Sipiläs regering upplevs som särdeles ödesdiger för finlandssvenskarna, säger Herberts. Alla andra partier förutom Centern, Samlingspartiet och Sannfinländarna (senare Blå framtid), har en uttalad tvåspråkig profil.
— Man ger Sipiläs regering ett klart underkännande vad beträffar svenskan.
Många fördomar lever kvar
— Finlandssvenskar bemöts inte bara med nonchalans, utan också med elakheter och spydigheter. Det som förvånade mig mest var hur många som upplevt nedsättande kommentarer även på arbetsplatserna.
Fördomar har i och för sig funnits i alla tider. Men i och med sociala medier och ett hårdare samhällsklimat blir fördomarna synligare.
— Det finns en tolerant, men tyst, majoritet i Finland som ser tvåspråkigheten som en naturlig del av Finland. Det är ett fåtal som öppet torgför sina antipatier mot svenska språket och finlandssvenskarna.
Den taxellska paradoxen
Rubriken för Kjell Herberts rapport är ”Som att åka rulltrappa åt fel håll”. Enligt Herberts handlar språkpolitik också om det som man inte gör.
Du får aldrig stanna upp, då går det bakåt. Språkpolitik handlar också om att bevara och jobba för det som redan finns. Att alltid vara på alerten. I Sipiläs regering har språkpolitiken stått stilla, och då försämras språkklimatet.
Det är nästintill omöjligt att skriva om språkpolitik utan att nämna den taxellska paradoxen. Det vill säga att enspråkiga lösningar är den bästa garantin för tvåspråkighet. I enkätundersökningen gick åsikterna isär angående tvåspråkiga skolor.
Dagvård, skola och äldrevård fungerar bäst som enspråkiga lösningar.
Undersökningen bekräftar att det egna språket är speciellt viktigt inom hälso- och sjukvården. Dels handlar det om att det är en känslig situation där vi vill förstå och bli förstådda, dels tänker många på sina barn och den äldre generationen med bristande språkkunskaper.
Självförtroendet tryter
Varje generation finlandssvenskar blir mer tvåspråkig än den förra, säger Herberts. Speciellt i städer använder många finlandssvenskar nästan enbart finska om dagarna. Svenskan har blivit ett hemspråk.
— Om inte svenskan hörs i det offentliga rummet blir finlandssvenskarna osynliggjorda. Varför skulle man som finskspråkig vilja lära sig språket om minoriteten inte själv använder svenska?
— Målet borde vara att på ett naturligt sätt, utan att vara elak eller gnällig utgå från att samhället ska fungera på två språk.
Och ibland har man möjlighet att rösta med fötterna. Money talks, som Herbets uttrycker det. Även om språklagen enbart förbinder myndigheter och den offentliga sektorn att betjäna finlandssvenskarna på svenska, ändrar också företag sin språkstrategi om tillräckligt många kräver det.
— Många affärskedjor som har etablerat sig i Vasa har till exempel ändrat strategi och blivit tvåspråkiga.
Herberts efterfrågar också språkplanering. Enligt honom är det nödvändigt att utnyttja de språkkunskaper som finns inom en organisation.
Trakasserier sker sent om natten
- På uppdrag av Tankesmedjan Agenda har Aula Research genomfört en medborgarundersökning om erfarenheter av och åsikter om svenska språkets ställning i Finland.
- Samplet består av 1 154 finlandssvenskar huvudsakligen från Helsingfors, Nyland, Egentliga Finland och Österbotten. Samplet är fördelat så att det finns mellan 200 och 300 svarande per region.
- 74 procent upplever det svenska språkets ställning i Finland som ganska eller mycket dålig.
- Många av dem som svarade anser att Juha Sipiläs regering har avvecklat eller försämrat svenskans ställning.
- Inom sektorer där man har svenska enheter fungerar servicen bäst, till exempel inom dagvård, skola och yrkesutbildning.
- Social- och hälsovården upplevs som den viktigaste sektorn där man vill få service på sitt modersmål.
- Trakasserier eller diskriminering sker oftast sent om kvällen i tätorter, i taxiköer, på krogen och i kollektivtrafiken.
Källa: Tankesmedjan Agenda
Sören Jonsson/SPT
Det är idioti att som i Karvia börja lära 3-åringar engelska. Det borde absolut i stället vara svenska. Finska och svenska är landets språk, vilka man först borde lära sig. Därefter lär man sig nog engelska, dessutom lättare då man har svenskan i bakgrunden. Därtill öppnar svenska kunskaper upp för nordiska arbetsmarknaden och olika Eu tjänster.
Slutade tala finska med bl.a myndigheter och hälsovård då påhopp mot svenskpråkiga började komma från politiker från ett visst parti. Varför tala finska när engelska går bra och som medborgare har man ingen skyldighet att tala finska med myndigheter men myndigheterna är skyldiga till att ge service på landets språk och svenska ÄR landets andra språk.
En gång på FPA så fick man en sur kommentar över att man lämnade in ”fel” blankett trots att det var precis samma men på engelska, för att det fanns ingen svenmskspråkig blankett men nog på finska och engelska. Den anställda påstog att engelska versionen var för invandrare. Vad har det för skillnad på vilket språk en blankett är på omm det är EXAKT samma men på annat språk?
För en tid sedan läste man att engelskan är ett hot mot finskan. Nå det är inte min sak att bry mig om det så länge svenskan ignoreras. Inget vidare att läsa t.ex Sampo Terhos eller Ilmari Rostilas bloggar och sin hatpropaganda mot det svenska.
Det talat mycket om att bekämpa hatprat och falsk information, tydligen gäller det inte rasismen och hatet mot svenskan.