Finlands mål ska vara kristallklart – också i Nato
Senast efter i onsdags torde det stå klart: Finland är på väg in i Nato.
Den säkerhetspolitiska redogörelsen i kombination med presidentens och statsministerns uttalanden talar samma språk.
Det heter att redogörelsen inte drar slutsatser eller tar ställning i Natofrågan.
Kanske inte – men den beskriver säkerhetsläget på ett sätt som knappast lämnar rum för tvivel.
I över två decennier var ”Finlands Natooption” så gott som tomma ord för stora delar av befolkningen och beslutsfattarna.
Då optionen nu är på väg att realiseras är det för sent att stiga tidigt upp.
Nu går det fort, men det har funnits tid. Det är självfallet mänskligt att optionen inte – före 24 februari – har legat högst på dagordningen, varken för den breda skalan politiker eller väljare.
Men om vår säkerhets- och utrikespolitik i åratal – enligt politiska överenskommelser, beseglad av regeringar i skiftande sammansättningar – har byggt på en Natooption: när ska den lösas in om inte nu?
Lika självklart är det dock att den politiska process som nu pågår betraktas med respekt.
De otåliga tycker sig följa med politisk teater men det finns ingen anledning att raljera över hur omsorgsfullt maskineriet nu bockar av kontrollerna på rutten mot målet.
Hur många riksdagsledamöter gick in i valrörelsen 2019 med flaggan i topp för ett ja till Nato?
Inom de närmaste veckorna förväntas de medverka till ett historiskt beslut. Väljarna har gladeligen överlämnat beslutsrätten till sina representanter (ingen andas ens längre om folkomröstning).
Redogörelser, remissdebatter, utskottsbehandlingar och partifullmäktigemöten ger andrum i ett klimat där trycket redan har nått orkanstyrka. Samtidigt upprätthåller den politiska formalian rättsstatens kännetecken: demokrati tar tid också i snabbspolningsläget.
Om hundra år kvitteras kanske den iskalla europeiska vårvintern 2022 med tre eller fyra meningar i historieskrivningen.
Vem vet?
I vår galna online-tillvaro haussar vi upp varje dagligt myrsteg till oproportionerliga dimensioner.
Finland har balanserat men valt sida redan för länge sedan. Moskva vet hur Natokompatibla vi redan är.
Inom de närmaste två veckorna får riksdagsledamöterna inom ramen för utskottsbehandling säkerhetspolitisk information som inte offentliggörs för den stora allmänheten.
Ingenting tyder på att den informationen kommer att varna för en farlig klimax – i historisk mening – till följd av en finländsk Natoansökan.
Många ideal har grusats sedan den 24 februari. Ett är säkert: Finland ska fortsätta arbeta för fred.
Ramarna kanhända förändras men målet ska vara kristallklart.
För att kalibrera ljuskäglan rätt behövs alla röster i debatten. Konsensus är hundraprocentig endast i diktaturer.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.