Anja Kuusisto 10.12.2019 05:012

I dag får landet en ny regering med världens yngsta statsminister. Sanna Marin väcker intresse internationellt för sin ålder och sitt kön, oberoende av hur konsekvent hon själv har sagt att dessa egenskaper inte behöver diskuteras.
Det är den politik som hon och regeringen ska bedriva som ska lyftas fram.
Det känns lätt och rätt att instämma med henne på den punkten.
Men vi, Finland, och världen omkring är inte riktigt så långt kommen ännu – att det inte skulle väcka intresse att Finland har – en för politiken ung – kvinnlig kvintett i regeringstoppen.
Regeringens fem partier leds av kvinnor, fyra av dem är partiledare, undantaget är statsministern som förväntas bli SDP:s partiledare i juni. Fyra av fem är under 35, undantaget är Anna-Maja Henriksson, SFP, 55.
Sett ur jämställdhetsperspektiv kan Finland tacksamt ta emot ljuskäglan från internationella medier.
Sett ur ett delaktighetsperspektiv om hur politik förmår engagera, är både kön och ålder värda diskutera.
Det kan finnas många fördelar i den bild den politiska eliten förmedlar när den leds av unga kvinnor.
Det kan engagera yngres intresse för politik och samhällsfrågor överlag, det kan vitalisera väljare och det kan i förlängningen spräcka glastak också i andra arenor än politikens.
Men det kan också medföra nackdelar som att ännu fler missnöjesproffs och konservativa gubbar finner att Sannfinländarnas partiledare är den som bäst motsvarar deras egen värdegrund.
Bortsett från allt detta kan vi återgå till sakfrågor, såsom Marin önskar.
En sådan är regeringsprogrammet. Att fem partier för ett halvt år sedan enades om ett regeringsprogram och nu gjorde det igen har en funktion.
Det är inte normalt – vad har nu varit det, den senaste veckan – att partierna i en regering så snart efter regeringsbildningen måste upprepa sin bundenhet till programmet, och uppdatera sitt förtroende för varandra.
Man kan faktiskt hävda att de nu ännu starkare binds till de löften och strävanden de gett i regeringsprogrammet, och det i sig har inte enbart ett symbolvärde.
Nu om någonsin börjar det vara upp till bevis. Det är nämligen inte med målsättningar man vinner förtroende, det är med handlingar.
Förtroende är en knepig sak. Att förlora det är lätt, att bygga upp det igen tar tid – sa Lauri Ihalainen (fd. SDP-minister med mera) i en tv-morgonsoffa på måndagen. Han syftade då mest på förtroendeklyftan som finns mellan regeringspartierna SDP och Centern, en klyfta som har en betydligt längre bakgrund än en postkonflikt eller Antti Rinnes korta statsministerera.
Ska det bli handlingskraftiga handlingar av, är den här nygamla regeringen beroende av att det förtroendet fungerar. Också väljarnas förtroende står på spel.
Att Sanna Marin samtidigt ska brottas med det egna partiets kluvenhet, då snudd på hälften av SDP-delegaterna ville att Antti Lindtman skulle bli statsminister, gör inte saken lättare.
Det verkar dock som om den förtroendeklyftan går att överbygga, framförallt om hon fortsätter att lyfta SDP i den stil hon gjorde då hon under förra vårvinterns valrörelse vikarierade Rinne som partiledare.
Europaministern, nu även statens ägarstyrningsminister, Tytti Tuppurainen ombads i någon av söndagskvällens sena nyhetssändningar beskriva Sanna Marin, vad för slags statsminister får Finland i henne.
Tuppurainen talade om en kompetent kvinna med förmåga att fatta beslut. Ett ord hon upprepade flera gånger i sin beskrivning av Marin var finskans ”luja”.
Hon använder inte ”kova” som i tuff eller hård, utan ”luja”. Det här är något att ta fasta på.
Det kan tolkas som att Marin är bestämd, principfast, står stadigt, har en stark integritet. Allt det här kommer att behövas.
I spekulationerna kring hur sossarna lobbade i statsministervalet sades det att Lindtmans trupper hade lovat Rinne en ministerpost, medan Marin – som var Rinnes favorit – inte skulle ha lovat något sådant.
Det må vara hur det vill med den saken, men genom att Rinne placeras i riksdagens talmannapresidium har Marin visat provat på integritet.
Att låta honom skuggstyra i regeringen är inte hållbart. Det är svårt nog att han är partiledare tills nästa sommar, det kan bli långa månader dit.
Då det har funnits rikligt med taggar i det rosornas krig Marin har kämpat hittills, måste de egna leden nu hålla tätt. Och bland många utmaningar har hon ännu en, Centern får inte svika.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln