Krister Lindberg 22.07.2022 10:00

I ”Måndagar i solen” (2002) av Fernando León de Aranoa var Javier Bardem en arbetslös varvsarbetare som söp med vännerna i nöden för att dränka sorgerna och hålla livslusten vid liv.

Nu är han the good boss i samma Aranoas regi (också manus). Señor Blanco (Bardem) har ärvt en fabrik som tillverkar vågar; allt från hushållsvågar och brevvågar till stora vågar som väger kreatur.

Som den goda chefen han är poängterar han dagligen att arbetarna är för honom hans familj. Varje familj har sitt favoritbarn; eller ett svart får. Blanco tvingas sparka fåret, vilket får konsekvenser.

Señor Blancos nerver är spända till bristningsgränsen. Företaget är nominerat till ett stort statligt pris. En kommitté kan besöka verkstaden vilken dag som helst, allt måste vara tipp topp och spick et span.

Men. Den karismatiska och charmiga Blanco (så ock Bardem) går i säng med den unga praktikanten (förtjusande Almudena Amor) vilket resulterar i oväntade problem, också för oss överraskande.

Blancos högra hand har trassel i sitt äktenskap och gör fatala misstag, den avskedade protesterar högljutt och på vers utanför fabriksporten. För att nämna några fläckar på den polerade ytan.

Den goda chefen, arbetarnas fadersfigur är, snygg som han är, en narcissistisk sexistisk rasist. Vilket han charmant kan dölja, nästan.

Filmen ”The good boss” (internationella titeln) marknadsförs som en komedi. Skratten låter vänta på sig. En tragikomedi?

Manuset lämpar sig bättre för en teveserie, en så kallad sitcom. Den dramaturgiska kurvan saknas; berättelsen är jämntjock. Inte tråkig, direkt; kunde ha varit roligare, mera engagerande. Mindre tragisk.

Vi ser berättelsens potential och blir besvikna. Vi har sett personer i chefsställning förr, chefer som menar sig själv när de pratar om allas bästa. Som övertygar om nödvändigheten av att arbeta söndagar utan ersättning ”för allas bästa”.

Arbetsgivare som inte är rasistiska?

Den spanska filmen ”El buen patrón” är nominerad i tjugo kategorier för Goya-priset (Spaniens motsvarighet till vår Jussi, eller Sveriges Guldbaggen). Det förvånar jorden runt. Pedro Almodóvars filmer, till exempel, är bättre, bäst.

Övriga premiärer

Pressbild

”The sadness” är en taiwanesisk film men den debuterande författaren och regissören Rob Jabbaz kommer från Kanada.

Ett muterat virus gör de smittade invånare i Taipei till spritt språngande galna, blodtörstiga varelser som mördar helt utan hämningar och misskund. De smittade blir inte vanliga zombies, levande döda, utan de är vid liv och sunda vätskor.

Förutom att de måste döda. Mörda och ha sex samtidigt. Splatter: mycket blod som sprutar, och inälvor. Våld. Parallellt ett ungt par i förälskelse som försöker överleva epidemin.

Krister Lindberg

Dela artikeln