FILMEN: Vid slutet av regnbågen — rollen som Judy Garland i ”Judy” överträffar allt som Zellweger gjort tidigare
Judy. Renée Zellweger har förnyat sig och är otroligt skicklig. Pressbild
1969 är Judy Garland i hemlandet närapå bortglömd och utan kontrakt är hon fattig och hemlös. För att kunna ha vårdnaden av sina två minderåriga barn behövs hus och kontanter.
Motvilligt åker hon till London, britterna älskar henne fortfarande, och uppträder för fulla hus; slutsålt veckor framöver. Judy Garland var då 47 år, och missbrukare.
Hon dog tre månader senare, överdos. Judy Garland älskas av den lokala publiken, när hon sjunger vackert.
Samma publik är hänsynslöst otäck vid minsta tecken på svaghet. Hon är ofta berusad på scen, ibland asberusad. Ty hon har sömnproblem enär hon sköljer ner piller med vodka.
Från ”teaterscenen” förflyttas vi då och då till fyrtiotalets Hollywood. Av den unga barnstjärnan Judy Garland (Dorothy i ”Trollkarlen från Oz”) skall göras en än mer inkomstbringande artist; en skönsjungande hela Amerikas grannflicka.
Skådespelerskan måste hålla formen, får inte äta, hon matas med piller för att orka, hålla sig vaken och för att sova, oroligt. Samt ett och annat antyds; det är inte de moderna producenterna och mogulerna enbart.
Renée Zellweger fick en Oscar 2003 för sin biroll mot Nicole Kidman i ”Cold Mountain”, och hon är känd för sina ”Bridget Jones dagböcker”.
Men rollen som Judy Garland i ”Judy” överträffar allt som Zellweger gjort tidigare.
Ärligt och äkta om kvinnan i showbiz i alla tider. Om kvinnan vars självkänsla förstördes senast i tonåren.
Som gifte sig fyra gånger och alltid, också 1969, blev utnyttjad av äkta män, och andra män. Om kvinnan med dålig mor ångest, om en motsägelsefull människa, alltså en människa.
Judy agerar i varje bildruta, som ung eller som äldre. Allt utspelas i hotellet eller på teatern, eller i en Hollywoodstudio. Tidsbilden ”London sent sextiotal” blir därefter.
De fina birollerna förblir små; störst är assistenten fint tolkad av Darci Shaw. Garlands dotter Liza Minelli (Gemma-Leah Devereux) figurerar en gång, i bakgrunden. Finn Wittrock spelar äventyraren som gifter sig med sångerskan i London.
Renée Zellweger sjunger alla sånger själv, bra och duktigt men inte med riktigt samma intensitet som Judy Garland, ända fram till slutet.
Filmen ”Judy” om Judy Garland är intimt och rätlinjigt berättad, som en teaterpjäs; filmmanus av Tom Edge bygger faktiskt på en pjäs. Rupert Goold har med säker hand regisserat denna rörande berättelse om ett tragiskt livsöde, ärligt om en människa. Eventuellt tillrättalagt.
Ett litet men ömsint undantag: Judy besöker mitt i natten tvenne män, männen beundrar Judy över allt, bjuder henne på omelett, pratar och umgås som människor gör. Judy Garland var också de homosexuellas idol och ikon.
Krister Lindberg
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.