ÅU 22.09.2022 18:00

Andra gången inom fem år; Ruben Östlund vinner Guldpalmen i Cannes. Nu ”Triangle of sadness”, då 2017 ”The square”.

Hans ”Turist” 2014 uppskattades internationellt och antydde tonen för senare produktion. Ruben Östlund, regissör, manusförfattare, filmfotograf och klippare har sedan debuten med ”Gitarrmongot” 2004 varit en egensinnig regissör, en auteur med galen humor och skarp iakttagelseförmåga. Han driver och förfinar en personlig estetik och symbolik.

I centrum av berättelsen ”Triangle of sadness” är en manlig modell (Harris Dickinson) och hans flickvän (Charlbi Dean), en modell och influencer.

I inledningen grälar de om pengar. Om vem som ska betala notan, om könsroller. Länge, långtråkigt men ha tålamod ty snart är de på en lyxkryssning där det händer galenskaper. Svartsjuka med tråkiga biverkningar, svartsjuka på beachen med tragiska följder (kan man tolka det som). Svartsjukan, eller kvaliteten på parets kärleksförbindelse, är en parentes. Tokerierna hittas bland folket ombord. Till synes tämligen harmlösa ord och infall leder till magsjuka.

I bildkomposition, i färgsättning och delvis i repliker märks det att Roy Andersson varit en Östlunds läromästare. Östlund är tydligare i sin satir och sin syn på människan, och samhället.

Lyxkryssarens amerikanska kapten spelas formidabelt av Woody Harrelson. Han säger sig vara marxist när han redlös pokulerar med en rysk kapitalist, som han kallar sig, miljardär på gödsel.

Vid kaptenens bord sitter också finska it-miljonären Jarmo (Henrik Dorsin från Solsidan, ränderna går aldrig ur). Övriga passagerare är, bland många andra kapitalister, gamla brittiska paret, miljardärer på tillverkning och försäljning av handgranater, deras öde.

Sedan har vi servicepersonalen, maskinmästare, köks- och städpersonalen. Hierarki och ett (sjukt) samhälle i miniatyr. Storm och sjösjuka ; men sjukans fysiska yttringar skildras tämligen stilistiskt, överdrivet men mera humor än äckel. Apropå spyor; var det eventuellt matförgiftning? Ut och bada.

Rad med sketcher

Berättelsen är en rad sketcher av varierande omfång, några roliga, vissa med så torr humor att de blir blasé och somliga är riktigt galna. Alla med en av Östlund genomtänkt satir. Inte att undra på att många associerar till Monty Pythons ”Meningen med livet”.

Berättelsen fortsätter med skeppsbrott; vem är hjälte nu? Vi försöker undvika spoilers, men filmens hjälte är en städerska från Filippinerna. Eller är hon? Frågar man sig efter slutbilden.

Filmen anses på flera håll vara för lång. Tiden gick fort i filmens skruvade sällskap.

Komedin får få att skratta högt men Östlunds syn på nutiden och medmänniskan fascinerar och bjuder på mycket att diskutera. Efter filmen.

Övriga premiärer

Pressbild

För att muntra upp sin deprimerade pappa försöker bröllopsplaneraren Joanna (Iina Kuustonen) hitta sig en låtsaspojkvän.

Egentligen har hon inte tid med karlfolk över lag men hon ramlar över begravningsentreprenören Sakke (Antti Luusuaniemi) som med egna motiv söker flickvän. Och vad händer sedan?

Filmen marknadsförs som komedi; det komiska lyser med sin frånvaro, galghumorn finns bara på pappret.

Ja, vad hände? Joanna får veta att hon har aggressiv cancer, ett år kvar. Detta berättar hon för ingen annan än sin bästis.

Tvärtom; hon vill göra sina föräldrar glada och lyckliga och planerar giftermål på stubinen. Sakkes terapeut blir också glad; hans terapi i social kompetens har lyckats, fyrtiotreåringen förlorade sin svendom förra natten.

Skådespelaren Kari Kettunen (Pelikanmannen) regisserar skickligt sina kollegor. Iina Kuustonen strålar i sin roll,Antti Luusuaniemiär ideal i rollen som traumatiserad oskuld, kunnig i sin profession. Släkt och vänner likaså; lyckad rollbesättning. Johanna af Schultén är en empatisk läkare.

”Häät ennen hautajaisia” är som manus (Leo Viirret, Kari Ketonen) en hjärtknipande berättelse och betraktelse över döden och livet, om att leva tills man dör.

Och visst är pappans och kommande svärsonens djupa vänskap gripande.

Men komedi? Modigt, men det är svårt att skratta åt döden, det är svårt att tycka att en tragedi är underhållande.

Ung bråd död, släkt och vänners inklusive brudgummens sorg och smärta. Form och innehåll är osynkroniserade.

Krister Lindberg

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln