FILMEN: Nya Lejonkungen är visuellt annorlunda
Lejonkungen. Foto: Pressbild
För tjugofem år sedan visades en skamlöst bra animation som blev otroligt populär; ”Lejonkungen”. Den var tecknad för hand, så att säga.
Den nya Lejonkungen är filmad i datorer med en teknik som kallas ”CGI”. Djuren i filmen ser ut som naturliga, riktiga djur på den afrikanska savannen, på riktigt. Att de pratar och sjunger stör inte.
Historia och handling är som i originalet. Och man frågar sig: Får replikerna från då nya innebörder i värld som nu är annorlunda? Naturligtvis, nya betoningar. Så som Elton Johns musik är moderniserad.
Historian är klassisk med förräderi, tragedi och drama och den är äldre än Shakespeare. En berättelse om maktspel och brödradråp, om att fly hemmet, växa upp i ny miljö med nya vänner och vänskap och att komma tillbaks och finna sina rötter och sitt verkliga jag. Och om att få hämnas sin faders vålnad.
Utan att predika poängteras livets kretsgång, ”Circle of life”, och livets balansgång. Makt innebär ansvar, respekt för livet och var och ens plats i universum.
Så undervisar lejonkungen Mufasa sin son, prins Simba. Farbror Scar är av annan åsikt. Han tycker att han och bara han med hantlangarna hyenorna ensam får göra precis vad som helst, till exempel döda huvudlöst och allt. Med total makt i ett totalitärt samhälle.
Simba, lejonungen, är en unge med en unges barnsliga tankar och bus. Den manipulerande farbrodern, som vill ungens död, utnyttjar ungens nyfikenhet. En stark berättelse garanterar bra underhållning.
Berättelsen har fortfarande känslomässigt djup, berättelsen är tidlös. Filmen är vacker visuellt med vacker, rolig vänskap och vacker kärlek. Filmen har sina roliga bifigurer; narrarna vårtsvinet Pumba och surikaten Timon. De fick premiärpubliken att brista ut i spontana skrattsalvor.
Filmen, regisserad av Jon Favreau, är genomtänkt och genomarbetad. Alla tillägg (en halv timme längre) är motiverade. Ett tillägg är Beyoncés nyskrivna låt. Beyoncé lånar sin röst åt lejonprinsessan, senare drottning Nala. En annan bärande och igenkännlig röst tillhör Seth Rogen.
”Hakuna matata” är inte lika anarkistisk längre, ingen annan än clownerna lyssnar på det egocentriska budskapet. Vi tror på Lejonkungens politik.
Men. Tecknade figurer kan vara elaka och grymma, och tål stryk, men när ”riktiga” djur utsätts för fysiskt våld gör det ont. Och de ”riktiga” djuren, farbror lejon och hyenorna, är fula och elaka på riktigt.
Tecknade figurer har också mera personlighet. Om jag upplever filmen som skrämmande, hur är det med barnen? Och på tal om barn, vem är far till alla lejonbarnen i fina ”Lejonkungen”?
Lejonkungen
HHHII
Regi: John Favreau
Manus: Jeff Nathanspn
Röster original: Donald Glover (Simba), Beyoncé Knowles-Carter (Nala), Chiwetel Eijofor (Scar), James Earl Jones (Mufasa), Billy Eichner (Timon), Seth Rogen (Pumba)
1:58 F12
Övriga premiärer
Child’s Play
Frankrike/Kanada/USA 2019
Regi: Lars Klevberg
I rollerna: Aubrey Plaza, Mark Hamill, Tim Matheson, Gabriel Bateman
1:31 F18
Skräckfilmen ”Child’s play” är en nyinspelning. Dockan i ”Den onda dockan” från 1988 hade en seriemördares själ, ett medvetande som vill fortsätta med dödandet. I den nya versionen ”Child’s play” har dockan Chuck en själ som symboliserar farorna med internet. Dockan kan beställa taxi och mycket mera.
Blodet börjar spruta och mor och son har fullt upp med att rädda sina liv och samtidigt få bukt med ondskan i huset. Den modernaste tekniken får bristerna i manus och dess logik att lysa, inte publiken att rysa.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.