Krister Lindberg 27.07.2023 18:00

Berättelsen i den franska animationen ”Dom små hjältarna” bygger på den grekiska mytologin. Jason har hämtat hem det gyllene skinnet och staden Yolcos blomstrar; möss och människor är tacksamma och hyllar överguden Zeus med en enorm förgylld staty.

Gudens bror, havsguden Poseidon är avundsjuk. Han kräver av staden en minst lika fin staty, försedd med en treudd i guld och med diamanter. På en futtig vecka ska statyn vara klar och rest, annars.

Den lilla skogsmusen Bonnie har läst alla bibliotekets böcker och kommer ihåg: Hon har sett en skattkarta som visar var en gyllene treudd finns.

Bonnie har en förmyndare som är en katt. Han är en överbeskyddande förälder som motsätter sig tanken på en farlig seglats i grekiska arkipelagen. en Bonnie hittar ett skepp, övertalar den nästan döva och halvblinda gubbstrutten Jason (som somnar var femte minut) att uppväcka argonauterna från dödsriket och bilda manskap.

Och i väg seglar de mot ön bebodd av cykloper som äter människor och möss. (Odysseus var en gång fånge på den holmen, så den torde vara känd via den klassiska litteraturen).

Filmen innehåller filmreferenser riktade till den vuxna publiken; inget märkvärdigt eller vitsigt. Vitsigare är alla motsättningar, till exempel katten sköter musen, ugglan undervisar alla unga möss, argonauterna, benranglen, ror för brinnande livet under svällande segel i medvind. Med mera.

Roliga är bifigurerna, speciellt kapten Krok som är en albatross. På cyklopernas ö träffar vi fredsälskande och smarta skorpioner, och så vidare.

Tillsammans och med mycket list och kreativitet luras tyrannerna, treudden gjuts och beströs med diamanter och forslas hem i sista sekunden; Poseidon har påbörjat sin hämnd: katastrofal översvämning.

Vi får parallellt besöka kungahuset, gudarnas hemvist. Dessa uttråkade dekadenta självupptagna gudar, gudinnor och halvgudar är värda en egen film.

Nu gästspelar de och retas slentrianmässigt med mössen och människorna, hjälper lite med vind i seglen, hotar med översvämningar.

Många vuxna kommer smått ihåg mytologin; några av gudarna och väsendena och äventyren. Men bör barnen veta vem som är vem och varför för att förstå filmen?

Figurerna i filmen (som är ganska pratig, den är ju fransk) har tydliga målsättningar, de är ofta roliga och smågulliga, de utsätts för acceptabel fara med lämplig spänning; jo nej, man behöver inte veta vem Jason, Zeus och så vidare är.

Animationen är godkänd, bitvis europeiskt snygg. Vad handlar det om? Äventyr för äventyrets skull, liten kan bli hjälte, och det var en gång, i antiken, en grekisk mytologi?

Och avundsjuka gudar förorsakar naturkatastroferna! Det säger de väl ändå inte; att människan är utan ansvar? Medan svenskarna säger dom när de menar de.

Krister Lindberg

Dela artikeln