ÅU 25.11.2021 19:00

Titeln ”The card counter” är lite missvisande, filmen visar visserligen kortspel men den handlar om något annat: kan hemska handlingar förlåtas?

Synd, ånger och syndernas förlåtelse omfattar katoliken Paul Schraders existentiella ångest i bland andra ”Taxi driver” 1976, ”Kristi sista frestelse” 1988 och också i ”American gigolo” 1980 som Schrader även regisserade.

Och hämnd. Filmen berättar om en pokerspelare. William Tell (Oscar Isaac) har suttit länge i fängelse och haft tid att lära sig kortspelets finesser och logik.

Skicklighet avgör, inte tur. William Tell var en soldat som på order förhörde fångar i lägret Abu Ghraib under Irakkriget. Förhör betydde tortyr som filmades och de soldater som syntes i bild blev fängslade. Befälet, John Gordo (Willem Dafoe) framom andra, syntes inte.

Kortspelaren spelar poker på rutin dag efter dag med små insatser och små vinster. Reser land och rike runt och spelar för att fördriva tiden; han spelar för att hålla hjärnspökena stången. Att stå ut med sig själv en dag i sänder.

Han tycks inte veta av varken hat eller kärlek. I en stad någonstans lyssnar Tell på ett fördrag om förhörsteknik av en okänd specialist. En ung man (Tye Sheridan) rycker Tell i armen och säger att de har sadisten John Gordo framför sig.

Ynglingen berättar om sin far som också var soldat i tortyrfängelset och sedermera blev farlig för sin omgivning, sig själv och sin familj.

Ynglingen föreslår hämnd. Den äldre vill avvakta och övertalar den unge mannen att följa med på en pokerturné. De blir goda vänner alltmer de lär känna varandra. Tror de.

En katalysator i vänskaps och känslovärlden är La Linda (Tiffany Haddisch). I pokervärlden är hon administratör som ordnar sponsorer och tävlingar. Hon får William Tell ut ur sitt skal av skuld, för några stunder.

Filmen har fasaväckande tillbakablickar. I nutid sker det fysiska våldet bakom stängda dörrar. Berättelsen skrider långsamt framåt, skådespeleriet är avskalat men nyanserat, fantastiskt skickliga aktörer hela vägen.

Oscar Isaac har ett stenansikte, i det här fallet ett pokerface. Men vilken blick. Från kyla till hetta i en blinkning. Schraders manus (och regi) bygger helt på hans fallenhet för atmosfär.

Han skapar stämningar vi obönhörligt sugs in i och får oss att fundera. Och bli förbannade.

Pressbild

Övriga premiärer

En medelålders man med långt och smutsigt hår och skägg (Nicolas Cage) bor i ett förfallet hus mitt i skogen tillsammans med en gris. I sällskap letar och hittar de tryffel som säljs till de finaste restaurangerna i Oregon.

Konkurrensen är hård vid ekarnas rötter och grisen blir kidnappad. Rob som tryffelgrisens husse heter åker till stan för att leta rätt på sin älskling. Och hämnas svinen, de finansiella.

Den originella och mästerliga lågbudgetfilmen ”Pig” är Michael Sarnoskis regidebut. Nicolas Cage är nedtonad till närapå oigenkännlig.

Han håller ögonen i styr och viskar för det mesta, antyder att han har ett förfluten som mästerkock. Och att han har sina skäl att bo i skogen, att han hittar sin svamp själv, grisen är sällskap och bästa vännen.

För enda vännens skull vänder han andra kinden till och utstår misshandel i undre världen och fara för livet i de rikas hus. Under resan genom metaforen för förvrängd hantering av medel har han sällskap av strebern Amir (Alex Wolff).

Nya möten med gamla bekanta belyser karaktären som hittar tryffel och livets mening. En säregen historia med egen rytm och logik. Kommer paradoxalt att tänka på Jim Jarmusch.

En ensamstående mamma med dotter tolv år och son femton blir vräkt inne i stan. Men hon har ärvt sin frånvarande och excentriska far. En gård på landet i Oklahoma.

Ett spökslott med förfallna uthus och åkrar. Det var allt, förutom att i källaren finns laboratorium med de märkligaste apparaterna och i ladan en bil. Samt i den nedlagda gruvan finns spöken i mängd och parti.

Flickan är ett geni och vet vad vetenskap är, pojken är i puberteten.

Vi får snart veta att morfar var en ”Ghostbuster”, hans spökfällor och alla möjliga mackapärer återanvänds nu av barnbarnen. ”Ghostbusters. Afterlife” är regisserad av Jason Reitman (son till originalfilmernas regissör).

Hela filmen igenom har vi en känsla av att han är mycket nära spänning, underhållande action och komik. Repliker, karaktärer, handlingar; en millimeter hit eller dit och filmen hade varit bra matiné.

Jason Reitman har ju ändå lyckats med bland andra ”Juno” och ”Up in the air”, med känsla och förnuft.

Pressbild

En ny animerad storfilm från Disney. Titeln ”Encanto” är spanska och betyder ungefär charm men också trollformel och besvärjelse.

Filmen är encanto. Filmen berättar färgglatt om ett förtrollat hus i Colombia. Alla som bor där har magiska gåvor. Filmen är en musikal bland annat. Och svenskdubbad.

Krister Lindberg

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln