ÅU 14.11.2019 18:38

Filmens rollbesättning är lyckad, alla karaktärer är var på sitt sätt trovärdiga.

I Guds namn (Grâce À Dieu)
Frankrike/Belgien 2019
★★★★✩
Regi: François Ozon.
Manus: François Ozon.
I rollerna: Melvil Poupaud, Denis Ménochet, Swann Arlaud, Éric Caravaca.
2:17 F12

Den franska filmen ”I Guds namn” som är skriven och regisserad av François Ozon är en dramadokumentär och thriller; en fiktion baserad på verkliga händelser. Filmen berättar om män i fyrtioårsåldern i Lyon, män som mår dåligt. När de var barn blev de utnyttjade sexuellt av en katolsk präst. I dag (2014) vill de få prästen och kyrkan att erkänna och offentliggöra; allmänheten till kännedom.
Prästen och kardinalen har samma namn som i verkligheten; Philippe Barbarin (Francois Marthouret), ärkebiskopen i Lyon som dömts för att ha mörklagt händelserna och prästen Bernard Preynat (Bernard Verley) som utnyttjat nära hundra barn från sjuttiotalet till nyligen. Han har tidigt erkänt sina brott, han har sökt hjälp. Och han har fått fortsätta vara präst bland barn.
Filmen påminner till innehåll och form om den amerikanska ”Spotlight”; båda börjar med enskilda fall och allt fler vågar ta kontakt med ”undersökarna” och berätta, och vittna. Allt fler inom kyrkan, från präster till kardinaler, gärningsmän, och män som sopar under mattan, avslöjas. Och allt fortsätter som om Påven inget sagt.
Huvudpersonen bankiren Alexandre Guérin (Melvil Poupaud) har levt i tysthet med sitt trauma. En dag frågar en bekant från skotiden: Blev du också antastad på scoutlägret, då på sjuttiotalet? Alexandre trodde han var den enda, utvald.
Nu vågar han avslöja för sin hustru och småningom sina fem barn sin hemlighet och varför han mått dåligt. Han vågar berätta. Han börjar med att kontakta ärkebiskopen. Han får träffa prästen pedofilen som erkänner men ber inte om förlåtelse. Kardinalens sekreterare hjälper bankiren att nå andra offer och som i en detektivroman nystas ledtråd efter ledtråd upp; allt fler gammal som ung sällar sig till skaran vittnen via dramaturgins många hinder och konflikter.
Filmens rollbesättning är lyckad, alla karaktärer är var på sitt sätt trovärdiga. Filmen har rätt tempo, det är smått spännande och absolut intressant i varje kapitel. Ett viktigt och känsligt ämne blir begripligt presenterat när form och innehåll överensstämmer. Filmen är på franskt vis verbalt överbelastad men den skickliga regissören lyckas peta in ett intressant bildspråk och fint foto mellan dialogerna och monologerna och berättarrösterna!
François Ozon har sedan 1997 gjort en eller två filmer varje år (till exempel Franz, 8 kvinnor, Isabelle, Swimmingpool). Alla olika, alla i olika genrer. Den produktiva författaren och regissören orkar ideligen förnya sig och filmkonsten.
PS. Kardinalen och biskopen i filmen säger att vi bör undvika ordet pedofili eftersom det antyder kärlek; hellre pedosexualitet.
 
 

Övriga premiärer

Der goldene handschuh
Tyskland 2019
★★✩✩✩ / ★★★★✩ *
Regi, manus: Fatih Akin
I rollerna: Jonas Dassler, Margarete Tiesel, Katja Studt
1:50 F16

Denna tyska film är grotesk, därför 2 stjärnor*. Men skådespeleri och maskering, manus och tidsbild, bildberättande och personregi, allt är mästerligt och värt fyra stjärnor. Likaså ämnet; filmen berättar om av kriget, och eller koncentrationsläger, förstörda människor, vrak, spillror i början av sjuttiotalet i Hamburg.
Det kunde ha varit tragikomiskt och samtidigt humanistiskt. Men Fatih Akin (Soul Kitchen, Vid himlens port, Mot väggen) väljer att berätta om en otäck till utseende och gärning, seriemördare, väljer att visa grov misshandel, mord och styckning av lik, förvaring av lik i garderoben, och om konsten att dricka litervis vodka, och därefter försök till samlag som leder till dråp. Bygger på verkliga händelser; ingen ursäkt. Märk: Samtidigt i närheten, Baader- Meinhof…

Tarhapäivä
Finland 2019
★★★✩✩
Regi: Tiina Lymi
Manus: Anna Viitala, Tiina Lymi efter roman av Eve Hietamies
I rollerna: Petteri Summanen, Olavi von Bagh, Ellen Herler, Marja Salo
1:38 T

I förra filmen om far och son (Yösyöttö) blev Antti Pasanen (Petteri Summanen) ensamförsörjare redan på BB (mamman flydde, mentala problem). Nu har Paavo (Olavi von Bagh) fyllt sex år och bjuder på nya och annorlunda utmaningar. Samtidigt är pappa Antti olyckligt förälskad i en ensamstående mamma med sexårig dotter.
Det händer något med den kvinnan, inte att Antti får pussa henne utan något annat som gör att Antti måste ta hand om den lilla flickan också. Hyfsat om vådan och våndan av att vara ensam man och ensam förälder och trotsa all världens begär. Fula ord används i Helsingfors och i Spanien. Det är trots de fina barnskådespelarna en vuxenfilm, romantisk komedi och ett drama. Habilt regisserad av Tiina Lymi.

Countdown
USA 2019
★✩✩✩✩
Regi och manus: Justin Dec
I rollerna: Elizabeth Lail, Jordan Calloway, Peter Facinelli, Dillon Lane
1:31 F16

I en löjlig skräckfilm laddar ungdomar i sina smarta telefoner program som säger när de ska dö. Vissa ska dö (och dör) inom två dygn, andra om åttio år. Det är djävulens verk och bara en exorcist kan hacka sig in och ändra de digitala siffrorna. De billigaste skrämseleffekterna och manus från loppmarknaden.

The Lighthouse
Kanada/USA 2019
Regi och manus: Robert Eggers
I rollerna: Willem Dafoe, Robert Pattinson, Valeriia Karaman
1:49 F16

I en skräckfilm filmad på svartvit 35 mm film spelar Willem Dafoe och Robert Pattison fyrvaktare i New England 1890. Vem mördar vem? Regi och manus: Robert Eggers.

Le Mans ’66
USA/Frankrike 2019
Regi: James Mangold
I rollerna: Christian Bale, Matt Damon
2:33 F12

Matt Damon och Christian Bale kör bil och fort i en sann historia från Le Mans 1966.
 
Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln