ÅU 18.08.2022 16:36

Vi har sett dokumentärfilmer om människor som: bestiger höga berg, dyker i undervattensgrottor, simmar under isen eller hoppar från svindlande höjder. Till vilken nytta? Bara för att de kan och orkar? Vågar?

Nu träffar vi ett äkta par från Frankrike som riskerar liv och lem klivande, krypande och klättrande upp- och nerför aktiva vulkaner. Alltför nära, om ni frågar mig. Bara för att de passionerat så vill? Långt in i filmen tror vi så, och vi tycker de är galna.

Den kanadensiska dokumentären ”Fire of love” är en lyrisk berättelse om en vetenskap. Och om älskande som älskar vulkaner, vetenskapen och varandra. De ska dö tillsammans. I filmen sägs inledningsvis: ”Detta är sista dagen i Katia och Maurice Kraffts liv”. Sedan väntar vi när och var i den smarta dramaturgin paret går för nära kratern. Filmen är regisserad av amerikanska Sara Dosa.

Pressbild

Dokumentären nyttjar bildberättande på ett unikt sätt; det enorma bildmaterialet filmmakarna har till sitt förfogande är skickligt redigerat i omlopp med nya bilder och animerade snuttar. Med en poetisk berättare (Miranda July).
Geologen Maurice Krafft var en skicklig filmfotograf; han producerade många dokumentärer med unika bilder.

Kemisten Katia Krafft var stillbildsfotograf och författare och gav ut många böcker. Paret uppträdde flitigt i tv och blev kändisar runt om i världen.

Aktiva beundrare informerade genast ”vulkanologerna” om en vulkan någonstans hotade bli aktiv. Var än på jorden, och Krafft var först på plats. Att paret var berett att dö för sin sak, att komma närmare jordens och vulkanens hemligheter, var inte galenskap.

Katia och Maurice samlade in mängder material, geologiskt och kemiskt, plus alla levande bilder och fotografier. De började förstå vulkanens psykologi och att alla har en egen karaktär; att de kan överraska. Och faktiskt; deras kunskaper, deras forskningsresultat, kom och kommer att rädda livet på hundrade tusen. Och kommande forskare har material att analysera, och människan blir klokare.

De som gjort dokumentären ”Fire of love” har låtit sig inspireras av flera stora filmregissörer, Werner Herzog och Andrej Tarkovskij till exempel, och Maurice Krafft var själv en beundrare av franska nya vågen, och Wes Anderson. Han säger i en intervju att han inte är filmmakare, han bara dokumenterar sitt och Katias arbete. Det var att vara blygsam.

Filmen är också en nostalgisk tidsskildring, 1970–1991; miljöer, kläder och glasögon. Och en filmkamera! Det finns inga uppgifter om hur, när och var Katia och Maurice träffades. Dagens filmmakare fantiserar och visualiserar med två kaffekoppar deras första möte, som studerande, på ett café i Paris.

Snart berättar de kända forskarna och äventyrarna själva, i arkivmaterialet, om sina första möten och kärlek vid första ögonkastet – till vulkanen. Och att de genast insåg att de var skapta för varandra. Och för alla jordens vulkaner, gamla, nya och kommande. Röda vulkaner och gråa vulkaner. De senare är farligast; Katia och Maurice Krafft gick för nära en sådan i Japan 1991.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln