Krister Lindberg 15.10.2021 10:05

Martin Bengtsson spelade fotboll redan i förskolan och visste från födseln: Jag ska bli fotbollsproffs. Som sextonåring år 2003 undertecknar han ett kontrakt med den italienska storklubben Inter. Och hans helvete bryter loss.

Filmen ”Tigrar” är en visualisering av Bengtssons självbiografiska bok ”I skuggan av San Siro: från proffsdröm till mardröm”, regisserad av svensk films framtid Ronnie Sandahl; en skicklig regissör (och manusförfattare) som vet exakt var kameran ska stå, också på fotbollsplanen.
En begåvad personinstruktör som får italienarna att framstå så som det var tänkt och av Martin Bengtsson upplevda.

Förutom prologen utspelas filmen i Italien. Ett kontakt med Inter betyder att en sextonåring kan köpa sig en Ferrari på direkten, nästan. Professionell fotboll är ett kapitalistiskt system som uppmuntrar till grym konkurrens som gör en galen.

Chefen för Inters ekonomi ser den inre glöden i Martin; fattiga spelare in spe blir mätta när de fått kontrakt, en inre glöd går inte att släcka. Jo, det går!

En ny och begåvad spelare är ett hot, en som är bättre petar ovetande ut en som är nästan lika bra.
Den uttalat begåvade Martin blir motarbetad av lagkamraterna med fusk och mental utfrysning.

En ljusglimt: Martin hittar en vän i en äldre amerikansk spelare, som snart är för bra och blir utslängd när italienarna planterat knark på honom… Ett annat ljus som snart brinner ut: Martin hittar en flickvän. Något som föreningen absolut inte tillåter.

Huvudrollens Erik Enge spelar otroligt bra; inte bara fotboll. Som den skådespelarbegåvning han är behöver han inte spela teater; han är Martin Bengtsson.

I träning som en astronaut, i alla små gester och ansiktsuttryck, fumlig på krogen och bortkommen med flickvän. I sin tro på sig själv säker på vad han vill medan kroppsspråket förtäljer ilska och besvikelse och suicidala tankar.

Övriga premiärer

Pressbild

Mexikansk/fransk film som utspelar i sig en nära framtid. Kan lika väl vara i dag. Klasskrig som övergår i militärens utnyttjande av illegal och grym inkomstkälla: Kidnappa, utpressa, döda.

Filmen ”New order/Neovo orden” börjar med våldsamma demonstrationer på gata och torg och, i evakuering av sjukhus. Övergår i ett rikemansbröllop. En beväpnad arbetarklass stormar in som rövare som tar för sig.

Parallellt: Bruden vill, när familjen vägrar, betala en hjärtoperation på en av familjen anställd. Hon besöker de fattiga och blir kidnappad. Av armén.
Michel Francos film är konstnärlig; bildspråket är originellt och enastående effektivt. Filmen är grym, den fascinerar och är en spark mellan benen. Ty filmens händelser känns verkliga.

Många stop och svineri i inhemsk film

Outi Mäenpää tar i när hon tolkar en celebritet, en psykiater som uppträder i ett mycket populärt teveprogram. Teveproducenten spelas av Mikko Leppilampi.

Eftersom hon är så otroligt populär (men ensam) tror hon att hon utanför studion kan uppträda hur härsket som helst. Jobbigt värre blir det när hon blir inbjuden till sin stora kärleks (Leppilampi) bröllop. Nu måste hon hitta en perfekt kavaljer.

Många stop och mycket svineri på många krogar och ingen karl som duger alternativt ställer upp. (Att köra bil i fyllan är ok så länge man är en kändis, precis som att göra och säga precis vad som helst).

För mycket och för lite för att det ska bli roligt eller underhållande, eller tänkvärt. Skådespeleriet och Marja Pyykkös regi är det inget fel på, men vad vill manusförfattaren Aleksi Bardy säga med sitt spektakel? Att det är blåsigt på toppen? Glöm det där med genustänk.

Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com

Dela artikeln