Krister Lindberg 15.01.2024 19:30

En kvinna, vi ser henne bara bakifrån, hoppar från en bro. Klipp till en herrgård. I trädgården promenerar hundar med fågelhuvuden, och tvärtom. I salen skuttar en vuxen kvinna omkring; hon beter sig som en trotsig treåring. I obduktionssalen undervisar en professor. Hans ansikte är gravt vanställt.

Den surrealistiska filmen ”Poor things” bygger på en illustrerad roman av skotske konstnären Alasdair Gray. Filmmanuset är av Tony McNamara (The Favourite) och absurdismens mästare greken Yorgos Lanthimos står för en genialisk regi- och berättarteknik. Filmens genre är fantasy och komedi. Handlingen utspelas i ett påhittat Europa i slutet av 1800-talet.

Hon som i inledningen hoppade i älven har hittats död och gravid. Hon ligger på dr Godwin Baxters (Willem Dafoe) obduktionsbord. Snart är Bella Baxter (Emma Stone) återupplivad. Men hon har en hjärnskada, säger dr Baxter åt sin assistent studerande Max McCandles (Ramy Youssef).

Hjärnskadan läks förvånansvärt snabbt. Bella beter sig som ett barn men lär sig tiotals ord varje dag och kan snart läsa och behärska motoriken. Från trotsigt barn via pubertal tonåring till extremt begåvad vuxen kvinna som utforskar sin sexualitet. Bland annat.

Hon är förlovad med assistenten. Hon vill se världen, uppleva. Äventyr. Hennes skapare Godwin Baxter, God kallad, går med på att hon åker till Lissabon och Paris, bland annat. Tillsammans med den liderliga advokaten Duncan Wedderburn (Mark Ruffalo). En resa med mycket, mycket erotik, dans och vin.

Mark Ruffalo; han kan överraskande komedi och behärskar tajmning till perfektion. Han vågar och täcks göra sig, sin karaktär löjlig. Och så kan han dansa.

Bella Baxters sexuella resa in i och ut ur mörkret är kväljande, fascinerande, vacker. Bit för bit upptäcker Bella sig själv och den vägen ser hon och vi den kapitalistiska civilisationen i nytt ljus, i nya färger. Samt det där med att vara kvinna på männens villkor.

Berättelsen har ett högt och galet tempo trots viss tomgång. Någonstans tröttnar tittaren; övermättnad? Det blir också nästan för mycket av de fantastiska scenografierna, kostymerna, landskapen, stadsbilderna. Färgerna. Inledningen är filmad i svartvitt med extremt vidvinkelobjektiv (fisköga) och sned kamera. Allt filmat i ateljé i Ungern. Och ett skådespeleri, inte enbart Emma Stones, som sällan tidigare skådats!

Alstret är en fest för cineasterna. I Kaurismäkis senaste har huvudpersonerna sett en film. Vid utgången hörs cineasters kommentarer: Som Bresson. Som Godard. Filmen ”Poor things” får filmnördar att tänka på allt möjligt från femtiotalets amerikanska science fiction till all världens art house filmer, till exempel Ruben Östlunds eller Wes Andersons via tyska expressionismen eller Federico Fellini.

Författaren till förlagan var förstås inspirerad av Mary Shelley som var dotter till filosofen och anarkisten William Godwin och feministen Mary Wollstonecraft. Filmens dr Godwin aka God är inte anarkist ej heller galen. Han är deformerad av sin galne far men älskvärdheten själv. Hans experiment kan likt filmen anses galna. Men lyckade; Bella Baxter är en intelligent socialist vid sluttexterna. Med känslor som empati och solidaritet.

Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com

Dela artikeln