ÅU 27.10.2022 18:00

”En persikolund i Katalonien” och en stor familj. Små och stora barn och deras föräldrar. Föräldrarnas syskon, faster och far. Barnen leker, de vuxna plockar frukt och kivas.

De grälar om framtiden och det förflutna. Varför i fridens namn skrev farfar inte under ett arrendekontrakt? Nu är det bestämt att markägaren bygger en solpanelpark på odlingsmarken. Många generationers livsverk rycks upp med rötterna.

Barn med livlig fantasi leker i en skrotad bil; de är i ett rymdskepp. En grävskopa tar bilen-lekstugan. Grävmaskinen är ett återkommande varsel.

Skådespelarna är fantastiska. De är alla amatörer. Regissören och manusförfattaren Carla Simón känner och känner med de medverkande, var för sig. Hon vet vad hon pratar om och hon vet exakt var kameran ska stå och gå.

En stark berättelse som ser ut som en improviserad dokumentär.

Karaktärerna är fascinerande och konflikten är tydlig. En anrik näring ger vika för moderniseringen. En släkts persikoodling förstörs. Samtidigt är provinsens alla jordbrukare och odlare hotade; partihandelns priser är alltför snålt tilltagna (ett kilo kostar trettio cent att odla medan grossisten betalar femton).

Filmen är skickligt berättad. Vi tror att den bara visar en familjs vardag i arbete och fest på katatoniska landsbygden. Detaljerna och varje person som är en personlighet, samtliga, får oss att se och förstå så mycket mer.

En inbyggd tragedi; bröder blir ovänner, kusiner får inte leka tillsammans som förr, envis far ser inte sina tonåringars behov och drömmar. Men konflikter har en förlösning. Familj, släkt och grannar, tillsammans är de starka. I en stark berättelse som ser ut som en improviserad dokumentär. Som verkar sakna struktur, tempo, handling och framåtrörelse. Som har allt inklusive ett stort hjärta.

Människan är i grunden god.

Carla Simón berättar en sann historia, inspirerad av en farbrors öden. Därför känns filmen så äkta och därför vann filmen ”En persikolund i Katalonien” Guldbjörnen på Berlinfestivalen.

Övriga premiärer

De unga förälskade männen (Christoffer Strandberg och Antti Tuomas Heikkinen) har tillsammans köpt en stor villa i stort behov av renovering. Till julafton har de bjudit in sina föräldrar på middag och en stor överraskning: i den nya familjen finns också en kvinna. En kvinna gravid i nionde månaden. De två männen ska bli far; deras föräldrar farfar och farmor.

Pressbild

Föräldrarna är mycket olika; den enas far är sträng jurist, den andras en dygnet runt arbetande grek.

Nyheten om graviditeten (och dess juridiska aspekter) och husköpet får skinkan att fastna i halsen och reaktionerna är mångahanda; roande eller pinsamma. Filmen ”Kulkuset kulkuset” har en svensk förlaga. Kristofer Gummerus har bearbetat Helena Bergströms film ”En underbar jävla jul” till finska och finska förhållanden.

I den svenska versionen är fotograf, regissör och skådespelare på det klara med att det är fråga om film, film som ska visas på bio. Finska Taru Mäkelä regisserar teater! Högljudda skådespelare med stora gester. Blunda och du upplever dig vara på en teater, lyssna och flina eventuellt åt vitsarna och karaktärerna samt mantrat homo homo homo…

Krister Lindberg

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln