FILMEN: En verklighetstrogen historielektion
En officer och spion. Pressbild.
Paris. 5/1 1895. Ett torg, många militärer, ministrar och en folkmassa. En officer Alfred Dreyfus har dömts för spioneri och degraderas nu förnedrande och offentligt. Rättegången var allt annat än offentlig. En oskyldig Dreyfus skickas till ”Djävulsön”.
Berättelsen, skriven av Robert Harris, bygger på verkliga händelser och historiska personer. Regissören Roman Polanski överför texten till bild skickligt, övertygande och verklighetstroget. Tidsbilden är fantastisk; den historiska påminnelsen oumbärlig. Filmen är tungrodd och snygg; Polanski offrar medvetet spänning, framåtrörelse, tempo och engagemang i karaktärerna för det historiskt riktiga.
Slutprodukten är i och för sig intressant och lärorik. Också filmtekniskt är ”En officer och spion” intressant; tillbakablickarna är genialiska, bildvinklarna och var kameran står intresserar, klädsel, maskering, belysning, exteriörer och rökiga interiörer åstadkommer en doft av Paris på 1890-talet.
Samhället då: nationalism och antisemitism. Om vi visste hur kompakt judehatet i alla samhällsklasser var i Frankrike på 1890-talet så har vi glömt det. Vi ramlar ur stolen när vi ser scenerna i ”En officer och spion”.
Dreyfys var jude, därför dömdes han.
Regering och krigsmakt gör allt för att deras misstag och deras förfalskade bevismaterial hålls topphemliga. Statsmakten gör allt för att dölja att de har en spion anställd, en som säljer information till Tyskland. En skandal till är för mycket och om spionen åker fast är det bevis på att Dreyfus är oskyldig, om än jude. Och makten hade fel.
Bok och film är berättad av officer Georges Picquart (Jean Dujardin) som blir chef för underrättelsetjänsten (ett skumt ställe). Småningom kommer Picquart över allt mera, allt eldfängt. Via forskning och skuggning får han veta vem den vekliga spionen är.
Georges Picquart motarbetas, degraderas, fängslas. Han berättar för vänner vad han vet och vad som kan bevisas (i princip). Emil Zola skriver ner allt i en lång tidningsartikel rubricerad ”J’Acusse”. Zola slängs i fängelse dömd för ärekränkning (han tog medvetet den risken). Resten är historia och Frankrikes största skandal. ”L’Affaire Dreyfus” är ett begrepp.
En officer och spion (J’accuse)
Frankrike/Italien 2019
★★★☆☆
Regi: Roman Polanski
Manus: Robert Harris (roman och filmmanus), Roman Polanski
I rollerna: Jean Dujardin, Louis Garrel, Emmanuelle Seigner
2:11 F12
Övriga premiärer
Summerland. Foto: Michael Wharley
Vacker och sympatisk är Gemma Arterton, likt filmen Summerland hon har huvudrollen i.
Alice är välbärgad författare, bor och arbetar flitigt i ett stort hus vid havet i södra England.
Det är fyrtiotal och bara några mil bort blir bombanfallen allt värre. Den lilla byn lever i idyllisk sommartid fast barnen tycker Alice är en häxa, eller nazispion. En dag störs författaren i sitt värv; hon tvingas ta hand om en evakuerad pojke från London. Allt ordnar sig och snart forskar de tillsammans i myten Summerland, vikingarnas plats i Skottland för livet efter detta.
Jessica Swale som här debuterar som filmregissör med eget manus är en framgångsrik författare, närmast för teatern. Filmen är kanske lite ojämn, men vacker och sympatisk.
Huvudkaraktären har ett förflutet som förklarar ensamheten och svårigheterna med känslor, och varför hon har så svårt att ta tag i verkligheten och avslöja obekväma sanningar. En berättelse om kärlekens många ansikten och om att vara människa bland människor.
Barnen är trovärdigt busiga och charmerande. Birollerna, de vuxna, spelas av kända skådespelare med känd brittisk färdighet.
Summerland
Storbritannien 2020
★★★☆☆
Regi: Jessica Swale
Manus: Jessica Swale
I rollerna: Gemma Arterton, Gugu Mbatha-Raw, Penelope Wilton, Tom Courtenay, Lucas Bond
1:40 F7
Krister Lindberg
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.