Krister Lindberg 29.06.2023 19:46

Harold Fry (Jim Broadbent) är sjuttio plus. Han är fåordig med frun Maureen (Penelope Wilton). Och vise versa. Har de tröttnat på varandra, är där en konflikt dold?

Filmen ”Harold Frys oväntade vandring” är av brittisk kvalitet: suveräna skådespelare i alla roller och ett genomtänkt manus, plus passande musik och foto. Manuset av Rachel Joyce bygger på hennes roman. För regin svarar Hettie Macdonald.

Vid frukost får den fåordiga mannen ett brev. Frun gör sitt bästa för att verka likgiltig.

Brevet är från en av Harolds forna arbetskamrater. Det framkommer att hon var Harolds enda vän.

Nu skriver hon att hon är döende i cancer.

Harold skriver ”hälsningar” men av någon anledning förmår han inte posta brevet, går förbi postlåda efter postlåda. På bensinstationen där han köper en liter mjölk berättar den tatuerade blåhåriga flickan i kassan att hon räddade sin moster genom att bry sig om och inge hopp.

På stående fot beslutar sig herr Fry för att gå, för att vandra 800 kilometer till sjukhuset. Han ringer dit och berättar att så länge han vandrar (i flera veckor) ska arbetskamraten vänta, och inte ge upp hoppet. Redan hemma (där han glömde mobilen) visar den kloka regissören att Fry inte är van vid gång.

Det handlar om sättet han tar på sig skorna, och vilka skor, sen!

Filmmakarna förstår bildberättandets betydelser och nyanser.

Hemma blir frun allt mer förbannad, på landsvägen blir gubben snart en kändis.

Han avverkar kilometer efter kilometer och han träffar förstås olika människor med olika liv och varierande värderingar. Det är lätt att öppna sig inför en vagabond. Fry tar inte in på motell eller härbärgen, han sover under bar himmel eller i lador, ibland blir han erbjuden en soffa eller ett gästrum.

Fry klarar sig utan pengar och kreditkort. Bönder bjuder på morötter, naturen på vatten och örter. Fry är en riktig landstrykare utan religiösa grubblerier men med en fast tro. Tror han, hoppas han.

Harold Fry uppfinner inte krutet och hans allmänbildning är snäv. Det underlättar för berättarna att visa vad de vill säga.

Vandringen, och tanken att man kan bota sjukdom med positiva tankar, är en ramberättelse. Filmen och boken handlar om Harold Fry. Den förklarar varför han är som han är och hur han kommer till självinsikt. Landskap, byar och städer, folk och fä: Ett vettigt men kritiskt tvärsnitt av samhället.

Det inre livet hos Harold Fry med fru förklaras med mycket korta men många tillbakablickar; minnen som olika situationer framkallar. Vandringen är en inre resa. Resan berör. Det handlar om sorg och svek, om att inte vara tillräcklig eller förmå ta ansvar.

Men Hettie Macdonald och Rachel Joyce glömmer inte den typiska brittiska humorn, till och med satir ryms med. Tack vare den fantastiska Jim Broedbent (och förstås Penelope Wilton).

Det här är en film med många skoskav.

Övriga premiärer

Flickan i ”Ruby – Havsmonstret” är en trotsig tonåring. Hennes mamma (och pappa) har beslutat bo på land och låtsas vara människor. Att hudfärgen är blå förklarar de med att de kommer från Kanada. Vitsarna är av den sorten.

I havet bor havsmonster och sjöjungfrur, bland annat.

Pressbild

Monstren, mormor är ett av dem, är goda och hjälpsamma medan jungfrurna är onda och farliga. Faror och konflikter fick Rubys familj att fly. Livet och skolgången på land är okej.

Men så ramlar hon i vattnet och förvandlas. Och får veta vem hon är och varifrån hon kommer. Samt vem man kan lita på.

Filmen är producerad av samma Dream Works som i tiderna gjorde fantastiska ”Shrek”. Sådana pärlor görs tyvärr inte längre; ”Ruby – Havsmonstret” är irriterande otroligt pratig. Animationen är hyfsad men långtifrån imponerande. Också figurerna och färgerna väcker frågetecken.

Men berättelsen är trovärdig och meningsfull: Att vara tonåring med föräldrar som vill barnets bästa utan att fråga flickan vad hon vill. Att vara annorlunda; att vara flykting. Mångfald, solidaritet. Söka, hitta, acceptera, till exempel sig själv. Rubys kompisar på land, med ett undantag (en jungfru) är schysta och mormor, en kraken, är klok och omtänksam. Föräldrarna är lite strandsatta.

Kraken är i nordisk mytologi för fiskare och sjömän ett monster; ett enormt bläckfiskliknande väsen med upp till tio armar. I filmen motsatsen till monster.

Namnet på huvudkaraktären i filmen Harold Frys oväntade vandring korrigerad kl. 14.57 från Donald till Harold.

Krister Lindberg

Dela artikeln