Krister Lindberg 05.11.2021 10:00

Den finlandssvenska filmen ”Den svavelgula himlen” är en ovanligt lyckad adaption, och film. Claes Olssons film bygger på Kjell Westös roman med samma namn.

Berättelsen börjar i nutid. Frej Östman (Nicke Lignell) är en välbärgad medelålders författare med framtiden bakom sig. Medan han i sitt luxuösa hem i ett fint område försöker skriva en ny, en tredje roman blir han störd av att någon smyger omkring i hans trädgård.

Samtidigt får han på nyheterna höra att hans vän sedan barndomen, den rika och skrupelfria affärsmannen Alex Rabell (Pekka Strang) blivit knivhuggen på öppen gata. Vem är Alex? Minnena tränger på.

Pressbild

Författaren Frej kommer från medelklass; hans far var en försäljningschef som sålde kylskåp och liknande. Familjen hyrde ett torp nära Rabells herrgård.

I tioårsåldern får Frej egen cykel och blir bekant med överklassen. Frej (Tom Rejström) och Alex är klasskamrater i gymnasiet, de umgås hemma hos Rabell och Frej förälskar sig i lillasyster Stella (Sannah Nedergård).

Kärleken kommer och går i decennier, i början kryddad med svartsjuka och sökande, senare allt djupare vänskap. Den vuxna Stella spelas av Linda Zilliacus.

Det går inte att avgöra vilka som är bäst bland skådespelarna: proffsen eller amatörerna. Nicke Lignell gör i alla fall sin bästa rolltolkning sedan ”Akvaariorakkaus” (som lite yngre Frej och i peruk är han irriterande).Ylva Ekblad är strålande i en mindre roll.

Övergångarna mellan de olika tidsplanen och de många rolltolkarna är tilltalande geniala; manusförfattaren Erik Norbergs förtjänst? Credit till Claes Olsson: berättelsen flyter och de agerande är naturliga! Vi är imponerade också av atmosfären och det visuellt frappanta i varje decennium (1969 till nutid).

Berättelsen är en detektivhistoria: Vem försöker döda Alex, och eventuellt också Frej? Polisutredning pågår och Frej utreder sina minnen; minnen är opålitliga. Än vänskap, kärlek?

(En sak som är raderat ur manusförfattarnas minne: hur har författaren som inte varit framgångsrik på länge råd med sin bostad, sin bil, sin sommarstuga, sin holme och de dyra kläderna?)

Filmen handlar om Frej Östman och är berättad ur hans perspektiv, av honom; författarens minnen visualiserade. För oss (om vi inte läst boken) är det snårigt att hålla reda på eller bli bekanta med föräldrarna, vännerna och klasskompisarna, älskarinnorna och deras barn. Som helhet är rytmen och tempot rätt; manusskribenterna har fokuserat rätt när de valt vad som ska med och de har kunnat läsa mellan raderna i Westös digra text.

Övriga premiärer

Pressbild

”Syke” är en teveserie i oändligt många avsnitt, en såpa i sjukhusmiljö som blivit film som utspelas i sjukhusmiljö och är såpa.

En trevlig Iina Kuustonen spelar sjukskötare. Hennes nioårige son opereras just där då när: Hela sjukhuset, samhället i miniatyr, sätts ur funktion när all data verksamhet ockuperats; ingen elektricitet och alla lås är elektroniska plus allt annat inklusive respiratorerna…

Filmen kallas thriller men kan ses som en skräckfilm och är som sagt en såpopera. Berättelsen kan uppfattas som en metafor för ett bräckligt högteknologiskt samhälle. Eller som en beskrivning av en situation då vårdpersonalens händer inte räcker till längre.

För att förstå något därutöver förutsätts åratal av studier av serien.

Krister Lindberg

Dela artikeln