Krister Lindberg 21.03.2024 20:30

Det har gjorts flera dokumentärer, inklusive tjeckiska dokudramat ”Nickys familj” (2011), om Sir Nicholas George Winton (1909–2015), mannen som 1938 evakuerade 669 barn från Prag till Storbritannien.

Året då Hitler krävde att de områden som beboddes av tyskar skulle tillfalla Tyskland. Storbritannien och Frankrike godkände Hitlers styckning av Tjeckoslovakien.

I filmen ”One life”, regisserad av debutanten James Hawes och skriven av bland andra dottern Barbara Winton träffar vi pensionerade bankiren Nicholas Winton (Sir Anthony Hopkins) femtio år senare. Hans fru (Lena Olin) kräver att mannen städar sitt arbetsrum innan de får gäster.

Kubikmeter dokument eldas upp. Förutom en portfölj; en klippbok som kunde intressera något museum? Winton framhäver inte sig själv, men dokumenten? (Sir Nicholas har dåligt samvete, han tänker ofta på alla de barn han inte kunde rädda).

Berättelsen växlar mellan 1988 och 1938 då bankiren från London besöker bekanta i Prag. Och med egna ögon ser: en humanitär kris på randen till panik. Något måste göras för att rädda barnen som lever i misär och på svältgränsen. Hotade.

Pressbild

Bankiren Winton (Johnny Flynn spelar honom som ung) tar semester och blir humanist. Gör det omöjliga möjligt. Skaffar visum och fosterföräldrar och garantisummor åt hundra och åter hundra barn. Med stor hjälp av sin mor från societeten (Helena Bonham Carter). I sina minkpälsar charmar hon ministrar och kapital. Får tillstånd och kapital.

I den visuella utformningen återges trettiotalet i kalla färger och skakiga bilder, åttiotalet i lugna bilder och varma färger. Scenerna från Prag kunde ha varit mera spännande uppbyggda.

Vi ser misären, vi ser svetten, hårt arbete och ångest, och tårar; många kvinnor och män arbetar frivilligt och i lönn för att rädda vad räddas kan. Med livet som insats.

Men som ett redovisande i stället för drama. Trots tidsfrist, trots svårigheter med pass, visum och så vidare.

Det är tillrättalagt och manipulerande men på fel ställen. Plus att Flynn som spelar unge Winton saknar behövlig karisma.

Konstigt nog är åttiotalet mera berörande och spännande; det utmynnar i ett överflöd av sentimentalitet. Ingen har än så länge varit intresserad av portföljen. När frun till en mediemogul ser dokumenten häpnar hon. Hon ser till att Sir Nicholas blir antagen till mediespektaklet ”That’s life”.

I direktsändningar träffar hjälten med stort H flera av de barn, nu vuxna, som han räddat från koncentrationslägren.

Det är mycket rörande, för de medverkande, för de dåtida tevetittarna och för dagens biopublik.

Sir Anthony Hopkins är fenomenal igen. De skickliga och namnkunniga skådespelarna räddar ett mindre originellt manus och en ovan regissör från tristess. Berättelsens gestaltning; struktur och regi är gammaldags, vilket ofta är tacknämligt. I det här fallet hade ett lite radikalare bildspråk gjort speciellt trettiotalet mera engagerande.

Krister Lindberg

Dela artikeln