ÅU 01.08.2019 18:41

Molly (Mindy Kaling) råkar vara på rätt plats i rätt tid och anställs på stående fot. Emma Thompson levererar kvicka repliker, som bara Emma Thompson kan. Foto: Pressbild

Late Night
USA 2019
Regi: Nisha Ganatra
Manus: Mindy Kaling
I rollerna: Emma Thompson, Mindy Kaling, Hugh Dancy, John Lithgow
1:42 T

”Late Night” är en film om teveproduktion gjord av personer med erfarenheter från tv. Personer som hatar och älskar mediet.
Filmen, en fiktiv historia om en fiktiv värld, berättar om brittiska Katherine Newbury (Emma Thompson) som är värd för en pratshow i amerikansk tv sedan nittiotalet, mycket populär; många utmärkelser.
Men tittarsiffrorna sjunker. Studions högsta höns vill byta ut henne mot någon yngre, man. Alltså: hitta på något nytt, något som får folket tillbaks till den rätta kanalen.
Alla som arbetar för och under Katherine Newbury är män, vita män. En kvinna behövs i laget, en kvotanställd.
Molly med rötter i Indien (Mindy Kaling) råkar vara på rätt plats i rätt tid. Hon anställs på stående fot, som manusförfattare och idéspruta. Och som kvinna, med färg.
En film om en pratshow är pratig och har kvicka repliker som här levereras av Emma Thompson på ett sätt som bara Emma Thompson kan.
Mindy Kaling, den andra huvudrollen och filmens manusförfattare ser till att de politiska vitsarna framförs intelligent och diskret inkorrekt.
Filmen har genomgående fina skådespelare, i bolaget och utanför; Katherines man (som lider av Parkinsons sjukdom) tolkas vackert och sympatiskt av John Lithgow. När han säger att showen är dålig, då och först då tror hon.
Filmen som är teveshow är mera drama än komedi. Vi ler och blir engagerade men skrattar sällan. Folk får regelbundet sparken, på grund av familj, eller flickvän, eller försening. Arbeta dygnet runt, tänk på programmet enbart.
Molly blir hatad av författarteamet från första början. Hon gör anspråk på damernas WC, hon har ingen erfarenhet av TV, hon är kvinna, hon är smart och har bra idéer och presenterar fantastiska skämt!
Värdinnan tål heller inte Molly; Molly är entusiastiskt engagerad, och naiv, hon påpekar brister och kommer med förslag till förbättring. Hon, och vi, vill se mera politisk satir. Vågar Katherine Newbury framföra Mollys första vits? Men Katherine inser också att hon behöver en Molly.
Karismatisk skådespelare (Kalling), intelligent manus (Kalling) gör filmen ”Late Night” njutbar. (Emma Thompson är ett kinematiskt fenomen för sig, bättre film för film).
Regissören Nisha Ganatra från Kanada, som kreerat tv i mängd och parti, ser till att berättelsen har en oavbruten framåtrörelse och i ett tempo som håller takten. Hon lyckas hålla stånd mot ansatserna till romantisk komedi, hon koncentrerar sig på människorelationer, skickligt tolkade och finurligt fabulerade.
Filmen ställer frågor om vad man får eller vågar skämta om, om kändisars privatliv, om företagsledning, slavarbete, vita män. En intressant inblick i studiosystemen, de med Hollywood parallella. Vem hittar på vitsarna och vändningarna? Vem står för samhällsanalysen? Sällan de som syns i rutan.
För en tid sedan såg vi en liknande bra film, då om modevärlden och tidskrifterna därom, ”The devil wears Prada”.
Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln