Krister Lindberg 25.05.2023 20:00

Alexandre Dumas roman ”De tre musketörerna” (1844) har sedan filmen uppfanns filmats otaliga gånger. Nu är den filmad i Frankrike och på franska; snyggt.

Martin Bourboulon står för regin och i de ledande rollerna är franska skådespelargräddan: François Civil som D’Artagnan, Vincent Cassel (Athos), Romain Duris som Aramis och Pio Marmaï spelar musketören Porthos.

I andra men viktiga roller hittar vi Eva Green som spionen Milady, Vicky Krieps är drottningen och Lyna Khoudri tolkar Constance (drottningens förtrogna och D’Artagnans käraste in spe).

Kung Ludvig XIII tolkas förnämt av Louis Garrel.

Den unge D’Artagnan rider mot Paris för att följa sin far i fotspåren; bli en kungens musketör. I regnet, i natten, i skogen blir han vittne till ett överfall.

Med blottat svärd ingriper han och blir beskjuten av mystisk vacker dam och begravd tillsammans med tre adelsmän? Men Bibeln räddade honom.

I Paris blir han inom några minuter, ohyfsad som han är, utmanad till duell, tre gånger. Duellanterna råkar vara de tre musketörerna som snart är fyra; En för alla, alla för en.

Året är 1627 då de protestantiska engelsmännen försöker få fotfäste, en stat i staten, i katolska Frankrike. Musketörerna blir inblandade i ett religionskrig och kardinal Richelieu är maktgalen och falsk.

Parallellt slåss D’Artagnan med och mot en skugga, spionen Milady, hjälper drottningen som vänsterprasslar och blir kär i drottningens vän Constance… Fortsättning följer i filmens del två ”De tre musketörerna – Milady”.

Den franska filmen är påkostad och lite tråkig. Vitsarna är gamla, ok, men de framförs mellan sammanbitna tänder.

Scenerna med de många slagsmålen är väl koreograferade, ofta filmade i en tagning i tio minuter. Ofta i regn mitt i natten mitt i skogen.

Man ska vara stor vän av fäktningskonst och slagsmål för att inte bli uttråkad.

Men skådespelarna är trevliga. Vincent Cassel (Athos) är grå med grå hästsvans och ack så karismatisk (han ska hängas, dömd för mord).

Romain Duris har sin vana trogen glimten i ögat; glimten som filmen för övrigt saknar.

Regissör Martin Bourboulon, eller producenterna, tar den dyra produktionen på stort allvar; det lekfulla, det barnsliga spexandet i ord såväl som i handling sopas under mattan.

Att Porthos är bisexuell chockerar inte, att någon i alkohol dränker sina sorger som lärt sig simma är en av de gamla och därmed dåliga vitsarna.

Skådespeleri; det lossnar inte. Fäktandet fläktar och och glöden falnar. Jo, de kan rida också. Låtom oss se fram emot ”Milady”.

Övriga premiärer

Pressbild

1971 filmade Spede Pasanen sin vilda västern parodi ”De ohängda” med kompisarna Vesa-Matti Loiri och Simo Salminen; de var ibland riktigt roliga. Allt skedde i en och samma sandgrop, vitsigt.

Det enda intressanta var att Pasanen spelade in filmen elektroniskt, 1971!

I den nya ”Hirttämättömät” finns inget intressant, inget begripligt eller roligt, bara ”surrealistiskt”.

Två män och en kvinna samt en häst promenerar fram och tillbaka i ett sandtag, i ”regi” av skådespelaren Andrei Alén. Aku Hirviniemi och Ona Huczkowski spelar de två andra.

Kari Hietalahti, Jasper Pääkkönen och Hannele Lauri syns i ett par sekunder i denna osminkat korkade film, alltför dålig för att bli bra.

Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com

Dela artikeln