Anja Kuusisto 03.06.2019 14:30

Det finns mycket symbolvärde i presskonferensen där de fem partiledarna – Antti Rinne (SDP), Juha Sipilä (C), Pekka Haavisto (Gröna), Li Andersson (VF) och Anna-Maja Henriksson (SFP) – berättar om överenskommelsen, regeringsprogrammet.
Sättet att ta fram programmet har varit nytt, könsfördelningen är klart bättre än vid senaste regeringsbildning (då var det tre män), valet av plats (biblioteket Ode) där programmet offentliggörs visar på ett nytt grepp och som en ytterligare PR-skjuts har de fem valt att ta spårvagn nr 7 till Ode, inte åka taxi.
Att vilken biblioteksbesökare som helst får delta i presskonferensen och ställa frågor är speciellt, liksom inte minst uppgiften om att regeringsbesöken i offentliga bibliotek ska fortsätta. Den kommande regeringens 19 ministrar ska var och en boka in sig till tre bibliotek runtom i landet för att berätta om regeringsprogrammet och svara på frågor.
Närapå 60 bibliotek har alltså besök att vänta – och biblioteksväsendet i sig hör till de samhällssektorer där såväl anställda men förstås framförallt kunder kan pusta ut; bibliotekens roll som bas i vårt bildningssamhälle underströks många gånger vid pressinfon.
Samtidigt är det skäl att påminna: biblioteken är kommunala, inte statliga. Det gäller också för många andra element i regeringsprogrammet.
Att äldreomsorgens vårdardimensionering ska skrivas in i lagen och minimikravet blir det omtalade 0,7 per klient betyder på sikt att kommunerna bryter mot lagen om de inte klarar av villkoret. Men lagen i sig ger oss inte fler vårdare att rekrytera. Utmaningar finns alltså kvar.
Att den subjektiva dagvårdsrätten återinförs ger barnet i dagisålder rätt till en plats, men det är kommunerna som ska stå för kalaset och ordna fler platser.
Att läroplikten förlängs till 18 år – omskrivet, att det blir obligatoriskt med någon slags utbildning efter att man har gått ut nian – är välkommet och ger även den som inte skulle ha råd med gymnasieböcker (de ska bli avgiftsfria) chansen, men andelen ungdomar som i dag avbryter sina studier på andra stadiet är stor. Det är en utmaning som regeringen bland annat försöker tackla genom att det i programmet ingår ökade krav på omfattningen av studiehandledning.
Allt det här – och mer därtill – är skäl att hålla i minnet medan applåderna haglar. För här finns många detaljer att applådera, här ett plock:
Skärgårdsförbindelserna ska även i fortsättningen vara avgiftsfria. Det här står speciellt omnämnt, på sid 113 av 193 för den som är intresserad, se vn.fi. Satsen torde kunna utläsas som ett SFP-önskemål, då det i ett regeringsprogram verkligen inte finns för vana att räkna upp allt som inte ska förändras under den kommande regeringsperioden.
Fastighetsskatterna ska vara skäliga, en fråga som uttryckligen berör ytterskärgården, och posten får lova att tänka om angående skärgårdsutdelningen.
Vasa får tillbaka sin omfattande jour, som säkerställer att centralsjukhuset kan ha alla specialiteter som krävs för jourverksamhet dygnet runt.
Stora infrastruktursatsningar görs, redan i årets tilläggsbudget kommer det att synas. Järnvägsnätet hör till prioriteringarna.
Finland ska äntligen få en samtyckeslag – sker ett samlag utan samtycke är det ett brott. Äntligen – eftersom det är våld att bruka våld mot en annan, eller hur?
Finlands flyktingkvot ska höjas med 100, till 850 kvotflyktingar per år. Grönas Haavisto medgav direkt att han är besviken på att det inte blev en högre siffra, men en successiv ökning ingår i programmet.
Arbetskraftsinvandring ska förenklas, också från icke-EU-länder. Det här underlättar rekrytering bland annat i kommuner där det råder arbetskraftsbrist – sådana finns också i Svenskfinland.
Hur ha råd med alla detta och mer därtill? Det var Sipiläs huvudbry den dag det ”rykte ur öronen på honom”. Det var ett uttryck Rinne använde under presskonferensen, när han berömde partiledarna för att ha samsats trots att det under processen också har osat hett.
Sipilä sa att de andras önskebrunnstänkande gjorde att han en kväll måste avreagera sig i garaget, vilket i hans fall ska tolkas som att han avreagerade sig med att designa något hantverk.
Orsaken var det som samhällsbygget handlar om – att ekonomin måste vara i balans.
Sysselsättningsgraden ska upp till 75 procent av alla arbetsföra till år 2023. Endast då finns pengar för att förverkliga det här programmet.
Men Sipilä lät sig övertygas om att målet är realistiskt. Och personligen tog han rätt beslut, när han avstår från en ministerpost.
Den här regeringen verkar ärligt vilja signalera nya metoder, nya ansikten och en kursändring.
Henriksson nämnde Enid Blytons Fem-böcker när hon stod i tur kommentera programmet. ”Fem på nya äventyr” är en titel lånad av Fem-böckerna.
Så finns en”Fem i knipa” också, men låt oss vara förhoppningsfulla. Det finns också en ”Fem söker en skatt”, och Fem-mysterierna brukar sluta lyckligt.
Texten uppdaterad 17.30 med en sats om effekter för skärgården angående fastighetsskatten och postutdelningen.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln