Nya regler för vem som får "fästingvaccinet"
Arkiv/ÅU
Arkiv/ÅUFästingbett kan leda till TBE eller hjärnhinneinflammation, och mot det kan man vaccinera sig. Fästingen kan också bära på borreliabakterien och det kan leda till borrelios, men mot det finns ingen vaccin. ÅU-foto
Social- och hälsovårdsministeriet har ändrat förordningen om vaccinationer. Hittills har vaccinationen varit gratis på Åland, och sedan i fjol också i Pargas och Simo, för alla som är permanent bosatta eller sommartid vistas minst fyra veckor i riskområdena.
Nu ersätts riskkommunerna med årliga riskområden, som fastställs av Institutet för hälsa och välfärd THL.
Sjukdomen känner inga kommungränser, säger medicinalrådet Anni Virolainen-Julkunen.
I dag betecknas bland annat Sammonlahti i Villmanstrand, de södra delarna i Kemi, Preiskari utanför Brahestad och Kutsalö i Kotka som riskområden.
Enligt Anni Virolainen-Julkunen kommer THL nu överens med kommunerna om vem det är som står för vaccinet i praktiken.
Myndigheterna kommer att följa upp hur ofta man behöver en ny dos av vaccinet. Det verkar variera från individ till individ men tros ge minst fem, kanske upp till tio års skydd.
Samtidigt ändras intervallen för stelkrampsvaccin. Hädanefter ska ”booster”dosen(påfyllnadsdosen) ges med 20 års intervall åt alla som är under 65 år och med 10 års intervall åt alla som är över 65 år.
Motiveringen till de förlängda intervallerna är att det endast har förekommit ett eller två allvarliga fall av stelkramp per år och att alla dessa sjukdomsfall har påträffats hos över 65 år gamla personer med ett bristfälligt vaccinationsskydd.
Enligt undersökningar har finländarna en hög nivå av antikroppar mot tetanus. Tidigare har förstärkningsdoser mot stelkramp getts med 10 års intervaller.
SPT
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.