ÅU 22.06.2020 09:18

Som det framgått har Skatteförvaltningen, med hänvisning till en extremt tvivelaktig lagtolkning, från och med 2019 börjat beskatta obrukbara skärgårdskobbar som byggnadsmark. Följderna av detta har blivit kända i form av konfiskatoriska fastighetsskatter på upp till flera tusen euro.
I offentligheten har Skatteförvaltningen förklarat hur den reviderade tolkningen påtvingats av lagen och hur de som myndighet inte haft annan möjlighet än att följa giltig lagstiftning. Det som Skatteförvaltningen lämnat onämnt är att den nya tolkningen inte tillämpats på statsägd mark, dvs. på Skärgårdshavets nationalpark, trots att statsägda nationalparker lyder under samma regelverk som privatägd mark. Då den uppenbara diskrimineringen sedermera avslöjats har Skatteförvaltningen övergått till tystnad – med undantag av några desperata bortförklaringar om hur nationalparker trots revideringen fortfarande innehar status som skattefritt impediment.
Lagen innehåller ingen entydig regel om den skattemässiga statusen av bergsklackar i skärgården. Däremot är (grund)lagen väldigt entydig i att all myndighetsutövning ska grunda sig på lag som tillämpas lika på alla. Alltså: oberoende vilken tolkning som väljs, ska samma tolkning gälla alla.
Med särbehandlingen har Skatteförvaltningen besparat staten en årlig skattesmäll på en knapp halv miljon euro. Om Skatteförvaltningens ärliga tolkning verkligen är att den skattemässiga statusen av obrukbara bergsklackar i skärgården är byggnadsmark, ska väl Skatteförvaltningen, som opartisk myndighet under tjänsteansvar, inte ha ett minsta intresse att undvika att realisera denna enorma beskattningspotential.
Eller har fastighetsskatten blivit ett verktyg för statliga tvångsinlösningar?
Frans Bergman
Advokat
Åbo

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln