Sara Nyman 28.08.2021 08:00

I Kaj Korkea-ahos Röda rummet har berättaren, författaren, flytt ett pulserande Berlin och en våldsam partner. Han befinner sig i existentiell limbo och vårdar sina själsliga sår på tillflyktsorten; bäddsoffan i pappas arbetsrum.

Trots att författaren har besparingar identifierar han sig som bostadslös och fantiserar om att ett bostadsköp skulle kunna ge livet en annan riktning. ”Tanken att jag istället skulle köpa en bostad lämnade mig småningom inte i fred. Idén hade något trösterikt i sig.

Att satsa på något långsiktigt efter allt som hänt det senaste året, och målmedvetet bygga något som gick att lita på”.

Han blir besatt av fantasier om drömlägenheter utom räckhåll för hans ekonomi och glider omkring i en tillvaro av orkesterövningar, hjärtesorg, frekventa fyllor och ett och annat trösteligg. Inte skriver han heller.

Berättelsen tar skruv då författaren tillsammans med vännen Lotta i fyllan skriver en kontaktannons där han lovar skriva ett verk i utbyte mot en lägenhet.

Korkea-aho är dramaturgiskt skicklig och får genast läsaren i sitt grepp, ett grepp som upprätthålls med noggrant utplacerade cliff-hangers i sann deckaranda.

Då författaren får svar av den mystiske Aimo Kangas, som råkar ha en överlopps lägenhet i Eira, blir berättelsen vild.
Som en delbetalning av drömlägenheten förväntas författaren skriva om Kangas liv. Den åldrande mannen finner det för egen del för sent att ta upp skrivandet; ”Om jag bara i tid hade förstått att livet skulle lyfta fram behovet att uttrycka sig konstnärligt framför så många andra lustar jag i stället ägnat år av mitt liv åt.” Lustarna är dragning till sadomasochistisk verksamhet.

Nya aspekter av den något irriterande och redan referenstyngda titeln visar sig då Röda rummet blir smärtans och förnedringens lustfyllda fönsterlösa håla.

Det finns en (över)tydlighet i frågorna verket laborerar med – vad innebär det att till varje pris vilja ha en lägenhet och kan man skriva en annans liv utan att själv bli indragen?

Projektet förvärras av Kangas dolda intentioner. Bara det att han omger sig med den bångstyriga assistenten Emmanuel, en ung man vars arbetsuppgifter och anställningsvillkor verkar dunkla, skapar en olustig stämning – en stämning som blir berättelsens nerv.

Invävt i den händelserika berättelsen belyser Korkea-aho två aspekter av skrivandets problematik – å ena sidan spänningen mellan den konstnärliga friheten och det konstnärliga horeriet, men också spänningen mellan skrivdrömmar och bostadsdrömmar (där skrivdrömmarna drar det kortaste strået).

Symboliken flödar över då titeln, som på initiativ av Kangas lånats av August Strindberg, blir författarens och Korkea-ahos.

Det är ett oerhört driv i texten. Röda rummet är ypperlig läsning för en traditionell bokslukare. Förmågan att underhålla är viktig, den har Korkea-aho.

Det är inte heller varje dag en etablerad finlandssvensk författare erbjuder möjligheten att läsa en queer spänningsroman om erotiskt rollspel, syrefria sexuella extaser och knullrum, även om Korkea-aho tangerat temat i ett tidigare verk.

Pressbild

Men den som slukar hinner inte uppmärksamma vändningar och skildringar av karaktärer som är obegripliga. Som assistenten Emmanuel: han snusar och röker samtidigt, super och tar tyngre grejer – jag köper inte att han dessutom är ett blivande hockeyproffs.

De färggranna karaktärerna plattas ibland till av sin brist på trovärdighet. Men Röda rummet försöker vara mer än sitt driv. Den vill också vara en berättelse om en existentiellt vilsen och relationsskadad författares sökande efter sig själv.”Hur löjlig och värdelös lusten framstår utanför sitt kraftfält, som en kejsare i ödemarken, ensam med sina skramlande regalier.”

Berättarröstens ibland så träffsäkra reflektioner vittnar om att detta kunde ha blivit ett helt annat verk med ett annat djup om dessa guldkorn inte tvingats underordna sig effekterna. Förlaget går ut med att Röda rummet är en bok som förändrar synen på bostadsmarknaden och världen.

Det är överdrivna anspråk, men den som vill ha spänning i höstmörkret hittar det garanterat i Röda rummet.

Sara Nyman

Dela artikeln