Farmors berättelse får en fortsättning
Blivande fru Eklundh. Kerstin och Lasse gifte sig som planerat 1918. Foto: Privat
Vad ska man göra när matbristen är stor och revolutionen pågår utanför dörren?
Spela piano till exempel.
Det gjorde Kerstin Eklundh våren 1918 under ”den märkliga hungrande ’dock lyckliga’ vistelsen i revolutionens Petersburg och innan hemkomsten till det ’fria Finland’”.
100 år senare har hennes barnbarn nu nöjet att återge hennes välformulerade och många gånger humoristiska skildringar.
För 18 år sedan läste skådespelaren Riko Eklundh första gången in sin farmors minnen för Radioteatern.
”Flickan skall uppleva historia” sträcker sig från hennes födelse 1891 till hennes bröllop i januari 1918.
Men slutar då det är som mest spännande: då farfar Lasse och hon åker iväg på bröllopsresa till S:t Petersburg.
– Eftersom farmor hade berättat om den här tiden så visste jag ungefär vad som hände sen, men jag tyckte det skulle vara roligt om berättelsens fortsättning också skulle nå allmänheten.
Och en fortsättning blir det nu nästan två decennier senare.
Just innan nyår hittade Riko Eklundh en låda med gamla brev och papper som var lite slarvigt genomgången.Där låg ett handskrivet manus på 30 A4:or om den här tiden som hon på 1960-talet hade skrivit till sina tre söner.
– Jag kände genast igen hennes handstil, den var en modern och lättläst handstil trots att hon gick i skolan under 1800-talet.
Den nyfunna texten beskriver bland annat livet i S:t Petersburg för exakt hundra år sedan.
– Texten är väldigt detaljerad. Den är dels baserad på brev hon har skrivit och dels på dagboksanteckningar som hon skrev hela sitt liv.
Oroligheterna i Helsingfors ledde till att bröllopet måste skjutas upp.
Farmor Kerstin gifte sig med farfar Lasse mitt under inbördeskriget.
Den 27 januari stod de på järnvägsstationen i Helsingfors för att köpa tågbiljetter till S:t Petersburg då de röda intog stationen. Kerstin och Lasse lyckades fly hem under skottlossning på gatorna.
Bröllopet fick ett nytt datum några dagar senare.
Det var dramatiska dagar och bland annat sköts en av gästerna på väg till bröllopet, berättar Eklundh.
Men paret gifte sig och beslöt sig för att ge sig av trots oroligheterna. Den 24 februari gick bröllopsresan österut.
Tanken var att Kerstin och Lasse skulle fortsätta till Gurjeff vid Kaspiska havet där brudgummen skulle jobba för oljefirman Ural Caspian Oil Company. Högsta chef för bolaget var Lasses far Gustaf Eklundh.
– Planen var att de skulle flytta till Gurjeff och Lasse småningom skulle ta över och bli chef för bolaget.
Men på grund av oroligheterna kom de inte längre än till svärföräldrarnas hem i S:t Petersburg.
I S:t Petersburg blev matbristen värre och värre.
Lasse Eklundh.
Kerstin drack te. Och konstaterade att man inte blir mätt på te.
Hon hade noter med sig och spelade Ivanovicis ”Donauwellen” för att stilla hungern.
– Det stycket, ”Hungersvalsen” konstaterade hon att ”faktiskt var uppiggande”.
Situationen i S:t Petersburg var kaotisk och inte alls övergående som paret hade förväntat sig.
Under långa tider hade de inte heller kontakt med hemlandet.
– Till en början fungerade postgången, men under sex veckor hade de ingen aning om vad som skedde här hemma.
De ville återvända till Finland, men gränsen var stängd.
De dagliga besöken på passexpeditionen gav slutligen frukt i slutet av maj då de fick grönt ljus och åter kunde beträda finsk mark.
I 19 år fick Riko Eklundh uppleva sin farmor, hon dog i mars 1984.
– En betydelsefull tid. Hon har präglat mycket av mitt intresse för historia. Tack vare henne känns 100 år sen inte alls så långt borta. Hon var bra på att berätta även muntligt.
Som bäst håller Eklundh på att gå igenom fotografier, försöker välja ut och redigera material och skriva en ingress så att texterna småningom kan komma ut i bokform.
– Det finns otroligt välbevarade foton med välskrivna noteringar på baksidan.
”Hungervalsen” sänds nästa vecka i Radio Vega, måndag–torsdag. De fyra nya avsnitten är cirka 15 minuter långa och sänds ett avsnitt i gången efter klockan 18. Efter det finns de tillgängliga på Arenan.
I programmet får man också höra ”Hungervalsen”.
– Min bror Tom kände genast igen stycket – som också han brukade spela på farmors flygel. Under inbandningen spelar han den på mitt taffelpiano.
Tom Eklundh spelar Hungervalsen. Privat video.
Kerstin Eklundh, år 1983. Foto: Riko Eklundh.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.