Färgsprakande fantasidjur ur ukrainsk folktradition
Grön elefant. Prymatjenkos målningar påminner om broderi på vitt tyg.
Aboa Vetus & Ars Nova
Maria Prymatjenkos sagolika värld
27.4-2.9
Det absolut första jag kommer att tänka på då jag stiger in i Maria Prymatjenkos sagolika värld är östeuropeisk hantverkstradition.
Färgerna och mönstren i målningarna påminner mycket om de östeuropeiska fokdräkternas. Stiliserade blommor och blad i starka färger är närvarande i alla målningar.
Associationen visar sig vara korrekt. Maria Prymatjenko (1908-1997) var en ukrainsk folkkonstnär. Som barn insjuknade hon i polio, vilket präglade hela hennes barndom. I bondfamiljen hon kom från var folktradition i form av folksånger och hantverk starkt närvarande. Något som syns i hennes måleri.
Huvudmotiven i målningarna är djur. Det är exotiska djur som elefanter, påfåglar och lejon samt djur som funnits i Prymatjenkos vardag så som tuppar, harar och getter. Många djur är fantasidjur ofta inspirerade av Ukrainska folksagor. Djuren omges av bladverk och blommor, utformade liksom traditionellt östeuropeiskt broderi.
Målningarna från 1930 – 1950-talen är oftast utan bakgrund, det vill säga bakgrunden är det omålade vita pappret. Det här förstärker ytterligare kopplingen till broderi, men också till väggmuraler, vilket hon målade i hembyn Bolotnia som ung.
Som målare var hon självlärd. I början använde hon både vattenfärg och gouache, men senare övergick hon helt och hållet till gouache. 1936 bjöds hon till Kiev för att bli medlem i folkkonstnärföreningen som arbetade professionellt. Redan året därpå visades hennes målningar på världsutställningen i Paris.
På grund av andra världskrigets utbrott återvände hon till hembyn där hon måste fokusera på familjens inkomst. Det räckte till 1950-talet innan hon visade sin konst för allmänheten igen. Kring decennieskiftet 1950 – 1960 började Prymatjenko färgsätta bakgrunden. Den är fortfarande monokrom, men i starka blå, lila, gula, orange och röda färger.
Formatet är också större. Det tidigare målningarna var sällan större än A4, medan de nu är A2 minst. Jag tänker att det här kan ha att göra med tillgången till material att göra, för också själva färgerna ser ut att hålla högre kvalitet.
Prymatjenko målade landskap som avbildade den ukrainska landsbygden. Där djuren visar ett lekfullt barnasinne är landskapen ren naivism. Här finns byggnader och människor som utför vardagliga sysslor. Horisonten är högt upp på pappret om den alls är med och figurerna är ofta placerade så att de syns i sin helhet.
Det är kanske någon som minns Marimekkos plagiatskandal 2013. Det var Kristina Isola som plagierade Maria Prymatjenkos målning och Ukrainas museum för folkkonst hotade att stämma Marimekko. Alla verk som visas på Aboa Vetus & Ars Nova tillhör museet för folkkonst och en ser tydligt var Isola fick sin inspiration.
Prymatjenko, och säkert också andra folkkonstnärer, inspirerar formgivare och konstnärer fortfarande. Klaus Haapaniemis design, kanske mest bekant från Iittalas Taika-serie, är ett bra exempel, liksom Maija Louekari på Marimekko och Karoliina Erkinjuntti på Finlayson.
Färggrannt och fantasifullt är de ord som bäst beskriver Maria Prymatjenkos sagolika värld. En utställning en gärna kan utforska i sällskap av barn.
Julia Nyman
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.