Farfar som blev ett spöke är ÅST:s första premiär i höst
Ingemar Raukola i dockteaterpjäsen ”När farfar blev ett spöke”. Foto: Anja Kuusisto
Erik hade en farfar. En dag hade Erik honom inte längre, för Farfar dog av någonting som hette hjärtslag.
Så låter avstampen till barnpjäsen ”När farfar blev ett spöke” som är Åbo svenska teaters första premiär för hösten.
Att döden är temat i en pjäs för barn kan kännas överraskande, men döden är ju egentligen alltid aktuell – den berör oss alla. Och när Eriks och farfars relation skildras på scenen är det en varm berättelse vi får se.
Erik har många fina minnen av farfar, och om inte farfar-spöket minns allt kanske Erik kan hjälpa till.
– Det var vår dramaturg Tove Appelgren som hittade texten, alltså barnboken, säger teaterchef Jukka Aaltonen.
Han har bearbetat texten och är regissör för pjäsen som också kunde kallas en minimusikal.
– Kari Mäkiranta har komponerat fantastisk musik, och Ingemar gör sedan precis allt på scen, han spelar, sjunger, för dockorna, sköter ljudet, förklarar Aaltonen.
Från Tornedalen till Åbo
Det är Ingemar Raukola han talar om. Raukola är hemma från Tornedalen, från Över-Torneå, en tvåspråkig skådespelare med utbildningar i Luleå och Helsingfors i bagaget.
På ÅST:s scen medverkade han första gången för cirka ett år sedan och i Åbo trivdes han direkt.
– Jag tycker Åbo är en lämpligt liten stor stad, ungefär som Luleå där jag bodde i många år. Jag är inte specialiserad dockförare, men har också tidigare gjort dockteater.
Den här pjäsen betraktar döden ur ett barns perspektiv och det tycker Raukola om.
Texten förmedlar hur ett barn bearbetar döden
– Jag tror texten förmedlar ett barns sätt att bearbeta döden, och relationen till den som har dött.
I ”När farfar blev ett spöke” är förstås Erik och Farfar de centrala rollerna.
Hur samma person skildrar dem båda, via byte av röstläge, kroppsspråk och docka, är fascinerande att se.
– Som skådespelare måste man skifta fokus liksom, man är på scen, men dockan spelar rollen.
Barnen, eller publiken, tas med i föreställningen och på basis av de scener som visades på en presskonferens är det lätt att ryckas med i Eriks och farfars värld.
Turnépjäs, men många daghem och skolor tar inte emot besök
Barnpjäsen är ÅST:s första premiär för hösten och hade vi inte haft en epidemi i samhället hade pjäsen sannolikt turnerat flitigt i olika daghem och skolor. En turnépjäs är den trots allt, plus att den spelas på ÅST:s Studio.
Men även om pjäsen involverar en enda skådespelare är flera kommuner restriktiva med att låta någon besöka skolor och daghem.
– Inför premiären nästa torsdag har vi på tisdag en provpublik, en grupp från Cygnaeus skola som kommer hit, säger Aaltonen.
Barn som annars också umgås får sitta tillsammans i publiken.
I övrigt gäller samma regler på teatern som överallt i samhället: Är man frisk är man välkommen, handhygienen är noggrann och avstånd ska hållas. Publikläktaren är möblerad därefter.
Erik och Farfar får i varje fall kramas, och det är skönt.
”När Farfar blev ett spöke”
Barnpjäs som baserar sig på den danske författaren Kim Fupz Aakesons bilderbok.
För regi och textbearbetning står Jukka Aaltonen.
Scenografin och dockorna har Heini Maaranen gjort.
Musiken är Kari Mäkirantas.
På scenen står Ingemar Raukola som för dockorna och spelar Erik, Farfar och mamma och pappa.
Premiär 3.9, några föreställningar i september, spelas också i november och senare.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.