Får är ett lätt byte för vargen, men alla djur är i riskzonen

– Det här var nog väntat. Jag är förvånad att det inte hänt tidigare.
Så säger rovdjurskontaktperson Mikael Sundberg från Kimitoöns jaktvårdsförening om lördagens vargattack i Björkboda.
Det var ett av Anna von Wendts fem får som fick sätta livet till, medan två av fåren hade märken av vargtänder.
Sundberg konstaterar att Kimitoövargarna tidigare inte brytt sig om får, och har ingen direkt förklaring till det skedda. Något slag av beteendeförändring handlar det troligtvis om.
Sedan alfahonan blev påkörd i januari och dog, har man inte någon klar bild av hur vargflocken på Kimitoön fungerar.
– Vi vet inte hur många vargar här nu finns. Flera fullvuxna vargar har vi, men det är oklart om de jagar på skilda håll eller tillsammans.
Enligt rovdjurskontaktperson Kaj Eriksson, som var på plats i Björkboda efter vargattacken, vet man inte hur många vargar som orsakat skadorna på fåren där.
Får är ett lätt byte för vargen
Att det här händer just får förklarar Sundberg med att fåret är ett lätt byte för vargen. Det är ett mindre djur, och sannolikheten för att vargen själv ska bli skadad i mötet är liten.
— Och det här kan nog hända på nytt, då vargen nu lärt sig, säger han.

Anna von Wendts får hade påhälsning av vargen i lördags. Foto: Anna von Wendt
Också Greger Gustafsson, som har 450 får i Norrlångvik i Kimito, är övertygad om att vi får höra mer om vargarna i fortsättningen. Han befarar att det är en tidsfråga innan vargen ger sig på människor.
Han har en stark åsikt om att vargen inte hör hit, och tycker att debatten är snedvriden till vargförespråkarnas fördel.
— Vem har ansvaret då det händer en olycka? vill han veta.
Han ser sina får som hjälplösa i denna situation och ser inte att det finns något han kan göra för att skydda dem. På gården har fåren en viktig uppgift i att städa skogsåkrar från sly.
Bidraget man kan ansöka om för rovdjursstaket ser han som skrattretande, eftersom den stora insatsen handlar om att bygga staketet.
Alla djur i riskzonen
Enligt Sundberg ser kor och hästar större ut än får i vargens ögon, men han ser det dock inte som helt uteslutet att vargen kan gå också på dem.
— Alla djur är i riskzonen, säger Sundberg, och konstaterar att det kan vara utmanande att skydda betesdjur.
Elstaket är dyra, även om Viltcentralen i vissa fall kompenserar den kostnaden, och kräver underhåll. Att ta in djuren till natten är inte alltid möjligt, till exempel om djuren betar långt borta.

Varg. ÅU-foto
Ivrig hjortdjursjakt betyder mindre mat för vargen
Med stöd från erfarenheter i Kjulo (Satakunta), tror Sundberg att ivrig hjortdjursjakt kan ha en betydelse.
Enligt hans uppgifter anföll vargen får där för ungefär tio år sedan, men efter att viltstammen sedan dess blivit starkare har man besparats från sådana attacker.
— På tre år har det skjutits 3 000 hjortar på Kimitoön, vet han.
Efter lördagen har bara en vargobservation anmälts till Sundberg.
– I mars var det livligt då ungarna lämnade flocken, men nu är det lugnt. Kanske vi inte har alla vargar kvar? säger Sundberg, som misstänker att det inte blir några vargvalpar på Kimitoön i år.
De observationer han fått in sedan mars handlar främst om en eller två vargar som setts tillsammans medan några få sett fyra eller fem vargar tillsammans.
Alfahonans näringstillstånd var svagt
Den ljusa vargalfahona som blev påkörd och dog på Kimitoön i januari var en varg i normalt skick på 37 kilogram. Det visar en rapport från Livsmedelsverket.
— Intressant är att den hade åtta ärr i sin livmoder, vilket betyder att den haft åtta foster, säger Sundberg.
En kull på fem valpar och en på två känner man till, men vad som hänt med den åttonde ungen vet man alltså inte, men troligtvis har den dött som valp.
Nämnvärt i rapporten tycker Sundberg det är att alfahonans näringstillstånd var svagt. Man hittade bara lite fett under skinnet och i bukhålan, men musklerna var dock i normalt skick.
”I magsäcken fanns rikligt med innehåll, bestående av fettvävnad och av skinn och päls av hjortdjur” står det i rapporten.
Man hittade inga tecken på att vargen hade blivit skjuten, eller att den skulle ha varit drabbad av rabies.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.