Fäktningen är Teros livsverk
Tero Hakkarainen har fäktat i tiotals år, nitton i föreningen Åbo fäktare vars lokal ligger på Tureborgsgatan 2 i dag. Sporten är krävande, tekniken i tar lång tid att öva upp.
Vi har intervjuat fäktaren Tero Hakkarainen, född i Helsingfors och 54 år gammal.
Teros huvudsyssla är att vara privatföretagare men han jobbar även för föreningen Åbo fäktare (Turun miekkailijat).
Innan dess var han själv en aktiv och framgångsrik fäktare. Teros största merit under sin aktiva karriär är ett FM-guld.
Reporterklassen är projekt med S:t Olofsskolan i Åbo där eleverna i en åttondeklass gör intervjuer och skriver artiklar för ÅU. I år är klass 8D reporterklass, och temat är yrken.
Tero och två av hans vänner började med fäktning som unga i Studentfäktarna.
-Vi ville bli som de tre musketörerna!
Senare kom han tillsammans med en vän med i juniorlandslaget och var med där i flera år.
Därefter flyttade Tero till Lahtis för att fäktas i tio år, efter det till Norge för sju månader, senare tillbaka till Helsingfors. Nu har han jobbat i Åbo i 19 år.
-Efter ett tag blir fäktning bara en del av dig och det är svårt att leva utan den, säger Tero.
Nu är han en tränare som tränar 8 olika fäktare i en grupp och i vissa fall vikarierar han andra, så han har ännu fullt upp med fäktningen.
En fäktare ska vara skyddad mot fäktstick och -hugg, med en tät dräkt, mask, tjocka skor och handskar som förhindrar att en värja åker upp i ärmen.
En vanlig dag i Teros liv går ut på att han åker till jobbet på Tureborgsgatan 2 klockan 8.30. Där uppdaterar han föreningens sociala medier, tillverkar reklam för föreningen, fixar fäktningsutrustningen och gör annat underhållsarbete.
På eftermiddagen tränar han med sina fäktare, oftast endast onsdagar, och efter det är hans dag över.
-Ju yngre fäktarna är, desto mer måste de få fäkta, för annars tappar de intresset för sporten. Men vi gör också mycket annat på träningarna och de kanske inte förstår att det också stärker själva fäktningen, säger Tero.
Han tycker att barnen har allt sämre motorik nuförtiden.
-De kan knappt fånga en boll.
För de äldre är träningarna ganska hårda. De börjar med uppvärmning, som kan variera mycket, efter det blir det muskelträning och tänjning och till sist fäktning med allt vad det innebär.
Fäktning är säkert en krävande sport. Man behöver både bra kondition, snabbhet och precision.
Tekniken i sporten tar lång tid att öva upp. Sporten kräver troligen också tid – träningarna är långa och sker flera gånger i veckan.
Fäktning är en intressant sport men åtminstone för oss är den nog ganska ovanlig.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.