Dan Lolax 01.09.2018 06:00

Tar fajten. Om svarta behandlas på ett sätt, och vita på ett annat, på grund av hudfärg och etnicitet, då är det rasism, säger Faith Mkwesha. Foto: Dan Lolax

Tonårsgraviditet är inte slutet

Ett av problemen med kampanjen var att den beskrev afrikanska flickor på landsbygden som utan en framtid.
Att få barn tidigt är inte att uppmuntra men det är inte slutet på livet, säger Mkwesha och jämför sig med den unga zambiska flickan i Plan International Finlands kampanj.
– Jag fick barn när jag gått ut grundskolan. Men jag återvände till gymnasiet och sedan universitetsstudier. Unga mammor ska uppmuntras att följa sina drömmar.
Mkwesha har en doktorsgrad i litteratur- och kulturvetenskap och har jobbat på universitet i Zimbabwe och i Sydafrika, det andra av hennes tre hemland.
Finland är det tredje. Hit kom hon 2010 genom ett projekt som Utrikesministeriet ordnade. Här träffade hon också sin man. Paret har varit gift i fyra år.

Den vita européns blick

Det barn som användes i biståndsorganisationens kampanj skulle kunna uppfylla sina drömmar, säger Mkwesha, men på grund av kampanjen har hennes namn och ansikte spritts världen över.
– Plan International Finland tänkte inte på att skydda barnet.
Biståndsorganisationen bidrog till existerande stereotyper om afrikanska flickor och kvinnor som ociviliserade och hypersexuella, säger Mkwesha.
Barnet poserade för den vita européns blick på ett sätt som faller in i en tradition av att exponera svarta kvinnors kroppar. Mkwesha kallar det för en vit europeisk fantasi.
– Skulle man ha gjort så här med ett finländskt barn? Nej, men man gjorde det för att hon är svart. Detta, att det blir acceptabelt på grund av hudfärg och etnicitet, är rasism.

Respektfullhet ett måste

Mkwesha påpekar att kampanjen också var sexistisk. Den zambiska flickan blev inte gravid av sig själv men tvingades bära hela ansvaret.
Diskussioner med biståndsorganisationen har alltså gett resultat och Mkwesha understryker att hon inte är mot att det finns kampanjer av det här slaget.
– Men man måste vara respektfull. Därför finns Sahwira, för att vi ska ha en plattform att diskutera dessa saker. (Artikeln fortsätter efter bilden.)

Kampanjer nödvändiga. Alla vill inte lyssna på kritiken. Därför måste den föras fram offentligt, säger Faith Mkwesha. Foto: Dan Lolax

Tog fajt med konstmuseet

Ett syfte med Sahwira är alltså att uppmärksamma rasism när den förekommer och att undervisa för att råda bot på den.
Mkwesha säger att hur till exempel afrikaner representeras är avgörande för människors uppfattning.
Därför startade hon förra veckan en kampanj för att få Åbo konstmuseum att förklara att titeln på den svenska konstnären Dick Bengtssons oljemålning är nedsättande. Titeln på målningen är ”Negrer”.
Museet vägrade först, säger Mkwesha. Därför var kampanjen nödvändig.

Förståelse för mångfald saknas

Efter det har museet satt upp följande förklarande text bredvid tavlan: ”Verket är nämnt av konstnären själv och titeln reflekterar inte Åbo konstmuseums värden. Verkets titel är pejorativ och rasistisk och det kan såra museigäster.”
En sådan förklarande text ger museibesökaren ett sammanhang där det framgår att museet inte står för titeln utan tar avstånd från den, säger Mkwesha som uppskattar att museet reagerade. Man avlägsnade också ett verk av samma konstnär innehållande en svastika.
Det som ofta saknas är förståelsen för hur viktigt det är med mångfald i på offentliga platser. Det är en sak att förvara en tavla i ett arkiv men il en konstutställning måste man tänka på mångfalden, säger hon.
– Syftet med utställningen är trots att allt att utbilda, inte att skada.

Rasism traumatiserar

Vad berättar det här, att en biståndsorganisation och ett museum inte ser problemet?
– I Finland finns det inte en öppen diskussion om rasism. Jag blev en gång förföljd på gatan av en man som ropade n-ordet till mig. Han förstod ordets innebörd, men alla förstår inte hur sådana ord skadar. Rasism är traumatiserande. Det är också en fråga om mänskliga rättigheter. N-ordet har sin början i tanken att svarta människor inte är människor och kan därför förslavas. Den här historiska kunskapen saknas. Vi behöver en diskussion om slaveri, kolonialism och rasism, men också om att vara vit så att vita kan reflektera över sig själva och förändras. Förändring kan bara uppnås genom reflektion och kunskap.

Betalar ur egen ficka

Mkwesha säger att kampanjerna har fört obekväma frågor om rasism, vitas överlägsenhetskomplex och mångfald till det offentliga samtalet.
Sahwira Africa International också ordnat diskussionsgrupper och seminarier sedan starten – en om dekolonisering, en annan, för ungdomar, om hur den rådande kulturen kan förändras. Den senare ingår i en serie diskussionsgrupper.
Mkwesha jobbar för det forskningsprojektet Children’s library vid Åbo Akademi och är anknuten till Centret för forskning om etniska relationer och nationalism vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.
Utgifterna för Sahwira Africa International betalar hon ur egen ficka, och hoppas att följande stödansökningar ger resultat.
– När man ordnar diskussionsgrupper för ungdomar behövs mycket mat, skrattar hon.

Faith Mkwesha

• Född i Zimbabwe, 51 år.
• Bor i Åbo.
• Familj: gift med journalisten Heikki Kauhanen, har fem barn av vilka tre bor i Sydafrika.
• Det bästa med Åbo: det är en väldigt säker stad med lättillgänglig service.
• Saknar mest i Zimbabwe och Sydafrika: I Zimbabwe saknar jag den afrikanska maten och alla människor som tar hand om varandra. Här är människor väldigt privata och individualistiska, så ibland känner jag mig ensam. I Sydafrika saknar jag mina barn. Jag hälsar på dem varje år.
• Personer jag ser upp till: min mormor och farmor, som var starka kvinnor som bidrog med mycket till samhället. Jag inspireras också av Nehanda Charwe Nyakasikina, en kvinnlig krigare som ledde upproret mot de första brittiska bosättarna. Också Nelson Mandela, som trodde på godheten i varje människa, inspirerar mig. Jag är en optimistisk person som tror på mångfaldens kraft, och på ett jämlikt samhälle där en person döms utgående från sin karaktär, inte sin hudfärg eller etnicitet.

Dan Lolax
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln